Gästbloggaren Pernilla Olausson om sitsen

Vi välkomnar vår gästbloggare Pernilla Olausson: 

Jag heter Pernilla Olausson, är legitimerad sjukgymnast och diplomerad ridterapeut sedan många år tillbaka. Har under de senaste åren regelbundet föreläst på Christinas utbildningar i Integrerad ridkonst om ryttarens kropp.

Christina har nu bett mig skriva några rader om ryttarens sits och då framförallt det vi kallar bålstabilitet. Det är något jag jobbar med dagligen, både i mitt yrke men också personligen i min vardag, för att må så bra som möjligt och för att kunna rida utan att få ont av gamla skador i kroppen. Då jag själv inte är begåvad med någon fantastisk sits, så får jag göra allt jag kan för att min sits ska bli så bra som möjligt. Som sjukgymnast och ridinstruktör har jag förmånen att få dela med mig av mina erfarenheter , kanske det roligaste jag vet.

Den optimala, funktionella sitsen

Den optimala sitsen har en balans mellan stabilitet och följsamhet, vilket även gäller hållning rent generellt. De flesta av oss är antingen lite mer åt det stabila/stela hållet eller lite mer åt det följsamma/vingliga hållet. Detta avgörs av vårt skeletts utformning, våra leders utseende, vår allmänna grundspänning i muskulaturen samt konsekvenserna av ett av mina favorituttryck: ”Man blir bra på det man gör”, dvs vad man gör med sin kropp dagarna i ända. Hållningen påverkas också av andra faktorer, såsom t ex smärta och värk, stress och känsloläge. En balanserad sits innebär att man förhåller sig till tyngdkraften på ett sätt som belastar skelett o leder på ”rätt” sätt , dvs att man kan hålla sig upprätt genom en balans mellan anspänning o avspänning i sina muskler så att man kan inverka på hästen En förutsättning för detta är att man kan aktivera sin djupa hållningsmuskulatur och då särskilt sin transversusmuskel.

Den innersta, djupaste bukmuskeln

Transversus är den djupaste av de fyra olika bukmusklerna. När man aktiverar denna muskel, aktiveras även multifiderna; pyttesmå muskler som går mellan alla kotor i ryggraden och som också stabiliserar densamma. Det är dessa muskler som är avsedda för att hålla oss uppe. Det är också dessa muskler som hos oss när vi är små barn någonstans runt 6 månader börjar hitta när de lär sig att sitta själva. Sen fortsätter hållningsmuskulaturen att tränas när vi lär oss att stå, gå, springa, hoppa osv.

 Stillasittandet är illa

Om vi nu inte fortsätter att vara fysiskt aktiva, utan blir allt mer stillasittande i vår vardag (vilket nuförtiden sker redan i väldigt unga år), så tränas inte hållningsmuskulaturen och då blir den både svag och ibland även oliksidig. Så börjar vi kompensera med en ytliga muskler som egentligen är till för att röra på olika kroppsdelar och de blir då både strama och gör kanske t o m ont. När det gäller ridningen så är det typiskt när man viker sig i midjan i ena varvet eller lätt blir trött i den ytliga höftmuskulaturen eller skinkan, för att nämna några exempel.

Transversus stabiliserar

Med en aktiverad transversus så blir man stabil i sin hållning och sits utan att bli stel och man kan då även vara följsam både i sitsen och i armar o händer. Om man istället spänner alla sina muskler i bålen så blir man förvisso stabil men man blir också stel och kan inte följa hästens rörelser på samma sätt. Att träna sin ”core”/bålstabilitet är något som de flesta ryttare vet är bra. För oss som inte rider 5-6 hästar om dagen så är det faktiskt en nödvändighet för att kunna sitta bra på en häst som har lite mer gång. För de ryttare som har problem med rygg eller nacke så kan en aktiverad transversus vara det som avgör om man överhuvudtaget kan rida utan att få ont. Men om man nu har glömt bort hur det känns när man aktiverar sin transversus, så är det inte säkert att den automatiskt slår på bara för att man gör övningar på en pilatesboll eller försöker göra som instruktören på gympapasset gör. En del får t o m mer ont i ryggen av att göra det, för att de inte använder rätt muskler.

Viktigt att hitta rätt muskel

Så A och O är att man själv vet hur man aktiverar sin transversus, i liggande, sittande, stående, gående o till häst givetvis! För när man vet det och börjar tänka på det och träna på det, så innebär livet med häst en uppsjö med naturliga träningssituationer! När man rider givetvis, men också i alla andra situationer såsom mockning, sopning, ryktning, bärande av vattenhinkar, köra/tippa gödselkärror, lyfta bommar osv. Man kan även träna upp den i övriga vardagssituationer som när man sitter framför datorn, i bilen, står i köket, dammsuger, står i kön i affären osv. Toppen för oss som inte rider en massa hästar varje dag! Men först och främst måste man veta var man kan känna den, hur man ska aktivera den (och helst utan att man spänner en massa andra muskler samtidigt) och hur man kan träna den så att den blir både snabb, stark, uthållig o liksidig – grunden till en balanserad sits i sadeln.

Vill du lära dig hur?

20 april kommer jag till Stall Johannesberg och föreläser om just detta. Vi varvar teori med praktiska övningar i stående och sittande på stol.

Hoppas vi ses!

Pernilla