Funderar över hur det är möjligt att vara så förbannat kär efter att man känt varann 11 år & delat livet tillsammans i två år.
Flera ggr om dagen textar vi en PUSS på sms!
Vi ger varann utrymme till träning, sociala aktiviteter, extra- jobb & egna resor. Jag är mycket öppen och nyfiken på relationer, hemligheterna som får det att hålla en livstid med ett leende varje gång man ses??!!!
Med min kärlek kan jag skratta, gråta, älska, hata, vara ynklig & vara modig…
Jag är adopterad och har genom terapi & livet insett att jag lever med en rädsla att bli lämnad.
Min kärlek lär mig att det är ok att bli osams ibland, ok att vilja ta en promenad för att rensa tankarna & att det är just bara vad det är!
Länge i mitt liv har jag trott att det är över så fort en konflikt kommit upp, har delat detta med mina älskade vänner och känns som jag avdramatiserar detta genom att lyfta det!
Att få León var fantastiskt, en del av mig som är orädd, nyfiken & så grundtrygg..
Min mamma & pappa är vackra i hjärta & själ, har alltid stått vid min sida i vått & torrt.
Men det finns ärr i min trygghet som behöver bli bekräftad och älskad i den vuxna Anna på ett vis jag lär mig, jag lär mig att finna mig själv.
Jag ska bli den jag är!!!
Jag har en förebild
Denna kvinna har känt mig nästan hela mitt liv!
När jag blev gravid med L. 21 år gammal & lycklig med hans pappa, men också ung & vilsen.
Då skrev jag ett brev till min förebild, jag skrev att jag väntade barn & att livet gett mig en överraskning…
Jag fick svar direkt och jag glömmer aldrig de orden: ”mitt älskade lilla barn, jag skulle ge dig allt vackert i världen om jag kunde, livet ger en överraskningar ibland. Följ ditt hjärta & glöm aldrig att jag alltid finns här & älskar dig för den du är & vår dörr är alltid öppen för dig”
Jag önskar att alla hade en sådan förebild som jag har ❤️
Min mamma sa en gång:” när det känns rätt, så är det lätt” när jag frågade hur hon & pappa kunde vara lyckligt gifta sååå många år!
Jag tror på den frasen….
No Comments