Browsing Tag

#ridfilosofi

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged

Bla bla bla mm

1236545_10151836642738794_127740456_nNu har jag varit på Hanse Pferd för att spana in vad mina kollegor gör. Dvs de som också undervisar och utbildar hästar och ryttare. Två halva dagar har jag tillbringat med att lyssna på föredrag och praktiska förevisningar och även givetvis spanat in vad man kan lägga pengar på när det gäller utrustning. Och hur gärna jag än hade velat köpa ett par måttbeställda stövlar, ursnygga så lät jag bli. Då köper jag hellre en höautomat eller två.

Aktivhästhållning

Det har ju hänt så mycket när det gäller markanden för att bygga lösdriftsstall till hästar. Trenden utomlands går mer och mer mot medvetna hästhållare som bygger stall där hästarna kan gå ut och in som de vill och äte oftare. Då mår de fysiskt och psykiskt bättre. Förutsättningen verkar vara att man hårdgör marken och låter de gå på sand i huvudsak och betonerad mark i mindre utsträckning. Men att man har en dräning som gör att det inte blir blött och lerigt trots att man har ganska många hästar på liten yta. Fördelarna är ju uppenbara .Man behöver inte leda hästar ut och in två gånger om dagen och man måste inte vara där på bestämda tider för att utfordra dem. Och man måste inte ha halskragar för att kunna rida på kvällen för det finns ingen lera att rulla sig i när allt är dränerat. Kort sagt fantastiskt!

Guldkorn

Vi kan ägna oss åt att rida istället för att leda djur som har ben fram och tillbaka till maten. Så till föreläsarna. Det fanns  guldkorn bl a Dr med vet Helmut Ende. Han avlivade några myter om kolik och avmaskning. Sen var det den rakriktande longeringens upphovsman i modern tid Klaus Schöneich som över 80 år gammal föreläste en gång om dagen. En annan höjdpunkt var förstås Anja Beran. Fantastisk! Men, eftersom hon bl a förespråkar att man måste ha en häst som är utbildad till högsta nivå för att kunna lära sig rida så blir det lite komplicerat.  99,5 % av Sveriges ryttare har inte tillgång till en sån häst. Sen kommer ju nästa fråga; vad är lära sig rida?

Hästen har inte läst boken

Det fanns också många som visade upp sig bl a, Ecole de Legerete. Egentligen motverkar uppvisningar motverkar sitt syfte. Hästarna är allt annat än lösgjorda, ryttarna ännu mindre. På kort tid i obekant miljö ska man visa att konceptet som man har tänkt ut fungerar. Och det gör det inte, så det blir lite ”som-om” det funkade. Nu är jag gammal i gamet och har undervisat i snart 34 år och kanske därför fick jag lite en känsla av bla, bla, bla. Eller koka soppa på en spik. Det fanns många på plats som teoretiserar hästar. De är introverta och extroverta och de svarar på frågor eller reagerar bara osv, osv. Av det lär man sig inte heller att rida. Det är säkert väldigt intressant och spännande att teoretisera och intellektualisera hästen. Men vår fyrbenta vän har fortfarande inte läst boken. Av det kommer vi inte lära oss att rida.

Snacka går ju

Det fanns många som pratade väldigt smart på detta sätt. Men de red heller inte. Eller i varje fall inte särskilt övertygande. Enligt mottot mycket snack och liten, eller ingen verkstad. Och som sagt lösgjorda hästar var svåra att finna. Och rakriktade likaså. Men många sneda och ganska många halta. Von Ziegner försöker få tyska ridsportför–bundet att inse att utbildningsskalan också haltar. Rakriktning måste ju (för bövelen) komma före schwung även om unga hästar utan ryttare svingar ganska bra. Och så träter de lärdevidare. Medan praktikerna fortsatt hävdar att för att bli bra på att rida måste man just rida. Och för att bli bra på att hantera hästar måste man hantera just hästar. Och för att bli rak i sadeln måste man gå och stå och röra sig rakriktat. Det är inget som inträffar när man sätter foten i stigbygeln. Jag säger som mången gång förut: att vara är att göra.

 

Drangelskan Unplugged

Vems ridfilosofi har företräde

img_0263_54dcffe4ddf2b30c14068829
Det här är nog bara ett storstadsfenomen. Men det finns ju trots allt några storstäder i vårt avlånga land. Kanske du känner igen dig.
Eftermiddagsryttarna
Vi står på ett av de större inackorderingsstallen norr om stan. Här står mest dressyrryttare och det är bra ordning på stallet. Ibland är det lite väl bra ordning. Det blir ofta så där dressyrryttare står. Vet inte varför faktiskt. Jag har mina funderingar men det är en annan blogg. Så är det eftermiddag och så sakteliga fylls ridhuset på med ryttare. Det finns dem som är lyckligt lottade, och vissa dagar hör jag också till dem som kan rida på tidig eftermiddag. På förmiddagen är det knepigt för stallet har sina rutiner som de helst inte vill rucka på och det harvas på förmiddagen. Det är mellan kl si och klockan så men oftast när jag har valt att trots allt rida på förmiddagen och är det då glashalt ute och du har en häst som väger över 600 kg på långa bambi-ben så finns inget annat alternativ än ridhuset. Tidig eftermiddag brukar de fortfarande gå bra. De som är där då samsas bra och är det någon som vill longera så nickar alla bara instämmande: – ” Inga problem! Det är fortfarande inte så många i ridhuset.
Primetime
Men så kommer vi till prime-time. Alla kommer från jobbet samtidigt. Några har haft en usel dag och humöret är inte på topp. Några andra har en sockerdipp men vill hinna rida och har inte ätit. Det är nu det börjar. Vi ska dela på ridhuset samtidigt som det ofta pågår träning dessutom och det senaste i tränarvärlden är att ryttaren har en liten manick i örat så det är bara den ryttaren och tränaren som vet : ” Vart är de på väg? ”
Och att man ska väja för den som rider lektion verkar vara lite olika olika dagar och beroende på vem som rider lektion för vem. Men det är också en annan blogg. Nåväl, hela kvällsgardet har sadlat ut sina hästar och ska trimma järnet. Alla efter eget huvud och egen filosofi.
Olika upplägg
En tänker hålla benhårt fast vid att rida serpentiner, att det delar upp ridhuset i tre-fem kakor där ingen kan rida något annat verkar inte bekymra. Ännu mer hela havet stormar blir det när densamma ska göra detta i förvänd galopp och serpentinerna inte längre är symmetriska och liknar serpentiner. Ytterligare en ska rida byten på diagonalerna. Som bekant genomkorsar diagonaler och serpentiner varandra. Ytterligare en ska gå med sin häst efter ridningen. Och sen är det en som har bestämt sig för att man ju inte ska låta hästen gå vid väggen. Så för att pröva rakriktningen så rider denna ryttare 2 meter innanför spåret, men bara på långsidorna. Kan du se mönstret nu framför dig. Och jag vill vara mest på stora mittvolten och sen går jag ofta ut på fyrkantspåret för att sedan vända förvänt halvt igenom och rida undan skänkeln.
Piaffera vid väggen
Eller så vill jag piaffera vid väggen. Jo, men piaff beskrivs ju ofta som trav på stället och därför är det inte skritt och behöver inte ridas innanför spåret. Och sen är det någon stackare som vill skritta, bara . ”Vem i helsefyr kom fram till att man skulle rida skritt innanför spåret. Det bästa hade ju varit som på travet att de snabbaste är längst in. Så rider då alla omkring i sin övertygelse. Näe, inte glada i hågen. De som känner att de kan mest och tänkeratt deras ridning är viktigast (dyrast häst, poppigaste tränare, seriösaste tävlandet) rider som om de automatiskt hade företräde framför de andra. ( I deras egna ögon)
Men seriöst! När blev en enskild ryttares tävlande på medelsvår-svår nivå en riksangelägenhet som jag ska ta hänsyn till? Hur kan det vara viktigare än min hobbyridning? De betalar ju inte mer i stallhyra? !
De andra väjer
Några känner att de borde väja efter att ha blivit skällda och grymtade på ett par gånger så de väjer hela tiden. Andra står på sig som om det vore deras rätt att dag efter dag rida de ridvägar som passar dem oavsett om det ställer till det för andra. I Tyskland hade vi det så att efter ett visst antal ekipage fyllt upp ridhuset så red vi alla i samma varv. Och den som var äldst bestämde när vi bytte varv. Mycket smidigt.
Frågan är
Så till min fundering: ” Vems ridfilosofi, teori upplägg går före? Vem bestämmer? Vem har företräde och förkörsrätt och på vilka grunder?” Förstå mig rätt nu. Jag frågar inte om ridhusreglerna för de har jag glasklart för mig. Men oavsett om man kan dem eller ej så kan man ju av ritningen nedan se att det inte går att rida som skissen nedan visar även om man håller sig till ridhusreglerna. Och ändå fungerar det ganska bra. Och det beror på att några viker undan för de värsta ”ståpåmigdetärminridtidnuryttarna” Och så frågar man sig varför de inte kan hålla sams i Gaza? Vi kan ju inte ens ta hänsyn till varandra i Vallentuna. Tur att de beridna inte är beväpnade