Tänkte inleda den här bloggen med att dela med mig av mina tankar kring välbefinnandeljud. Välbefinnandeljud fungerar tvärs över artgränserna. Min hund gör dem. Jag gör dem. Du gör dem säkert också. Du visste bara inte att jag kallar dem så. Mmm.
Mmmysigt…
Alltså Mmm är ett av dem. Ett visst chokladföretag har snappat upp det. På sitt sätt. Med det här ljudet eller de här ljuden så bekräftar man för varandra på icke-verbal nivå, även om det är ett ljud., att det är bra. Allt är i sin ordning och vi har det gott och jag mår bra och jag vill dela det med dig. Mmm. Det kan låta lite olika. När hunden rullar ihop sig intill dig eller i sin korg så grymt-hummar den ett hmmm. Så är det. Då hummar jag också med min hund. Det är gött nu, liksom. Det känns bra. Det smittar av sig, välbefinnandet alltså.
Gammalt och beprövat
Du kan använda ljudet och smitta din häst med det så att den känner att det är bra och att den kan slappna av genom att oxå humma. De gamla goda hästmänniskorna gjorde det. Hummade och grymtade och muttrade lite lågt på en utandning. Stona gör det på en låg ljudnivå med en hummande gnäggning. Eller en frustning, en ljudlig utandning. Jag brukar göra det när jag borstar eller gör i ordning min häst. Eller bara är med den. Eller mockar och den stå intill så brukar jag humma lite med den och säga mmm eller mm-mm. Eller det går bra. Det är lugnt Mm.mm. Så, så.
Du och jag Emil…
Jag börjar gärna mitt ridpass så genom att tala om för hästen på ljudlig utandning att det är bra. Det går gott. Allt är i sin ordning. Det kan också också vara ett mm bara. Eller ett djupt andetag långt nere i magen som får komma ut med lite blåsljud och sen avslutas med mm. Så frustar min häst och då frustar jag. Jaa, jag frustar och då frustar min häst och så jag igen och så är vi det jag kallar shoulder- on-shoulder, eller ”du och jag Emil, jaa, du och jag Alfred”,. Samstämmiga.
