Solskenshistoria! 

Senaste dygnen 

har vi gråtit av sorg & sedan vände vi historien till en ren solskenshistoria i form av samarbete &hopp! 

De senaste dygnen har vi trott att dvärgtaxen Ture hade lämnat oss när han for efter en grävling i ett av de största grytet på Ornö. 

Inga ljud, historier om att grävlingarna biter här & där…. Tiden emot oss, ljudlöst & inte ett livstecken. 

Vi tände ljus hemma, sörjde & bad om ett mirakel. 

Ture är våran vän/ familj Markos lilla tax, hans allt tillsammans med den andra taxen Moltaz. 

  
Min lilla skatt sörjde, vi sörjde, många sörjde Ture. 

Idag åkte vi till Örnö.. Vårat uppdrag var att trösta Marko så gott vi kunde nå honom, känns så maktlöst när en god människa gråter i min kram… 

ev försöka få fram någon form av kropp. I vilket skick som helst. Göra ett ordentligt värdigt avsked. 

Bilder kändes onödiga, det var en sorgens resa. 

Våran doktor Marko hade beställt en grävmaskin… Ture skulle få ett värdigt farväl, till varje pris. 

Min kärlek, Marko, granne, Markos mamma & en ny härlig bekantskap kämpade på. 

Träd stora som små höggs ner, tårar, svett & blod. 

Grävmaskinen nådde Ornö med färjan & startade att gräva…  

    
  

Efter en hel dags intensivt grävande av 3 tappra själar & en grävmaskin med en sympatisk man… 

Något gnyr under marken!!! Vi hör lilla Ture.  Min fästman & Marko gräver, kastar ner stora block med stenar. 

Kärleken ser två små ögon lysa i ett hål. Han levde!!!  Min stolthet, min blivande man gjorde en så stor gest av kärlek när han fortsatte gräva tillsammans med Marko men tog ett steg tillbaka just när lilla Ture var beredd att lyftas ur hålet. 

Han ville skåda den totala lyckan på avstånd, försoningen av två hjärtan som trodde de skulle ses i Nangijala & se hur Marko plockade upp sin ögonsten…. Så helt utan prestige men min hjälte forever & ever….. 

   

    
 
Att åka hem smutsig, lycklig & veta att Kära Marko skulle leva  gott utan ångest, tårar & panik med sina hjärtan igen är en känsla som ej går att dela, måste upplevas. 

Min Peter han kommer alltid vara en tjuv… Han stal mitt hjärta 😉 

Han kommer alltid vara min livskamrat… Finns ingen annan. 

Nu också även min hjälte… 

Vi var ett otroligt team & jag är så glad att jag lärde känna ny frisk fläkt mitt i allt elände. 
På båten hem kröp jag in i min kärleks famn… Rörda & berörda. 

Vilket lyckligt slut. 

Tack mamma, pappa & lillen för lån av bil som gjorde vår tur möjlig. Tack för stor empati & förlåt om jag brusar upp ibland när jag brinner för något. Älskar er ❤️

   
 
Senare på kvällen hade vi den stora äran att blivit inbjudna till våra vänner Cristian & Nicklas på middag  i deras vackra hem på Södermalm. 

   
 

Cristan lagade till en torskrygg, puré av pumpa & karamelliserad charlottenlök med chili. Serverade detta med en fyllig Ripasso. 

Allt detta smakade så fantastiskt att jag njöt till max. Glömde helt bort att föreviga den vackra maten med smakerna i perfekt balans. 

  
Tomma tallrikar & mycket kärlek… Det måste vara en vinnare?! 

Kärleken var tvungen att lämna oss efter huvudrätten för arbete på stan och jag njöt av dessert  tillsammans med herrarna. 

  
Norrlands guld (varma hjortron) med en härlig vaniljglass & spån av mörk choklad… 

 Samtal om livet, samtal utan Sköld, samtal ifrån hjärtat… Smaker att minnas med lycka… Så sammanfattar jag denna magnifika afton vi delade. 

Nicklas & Cristian är ett par matchade i himmelen, ingen är lyckligare än jag att de blivit mina vänner.  

När jag skulle ta bussen hem till ön tog dessa två gentlemen på sig kavaj & helt självklart i deras tycke följde de mig till bussen. En enkel men ack så fin gest.  

 
Slutet gott… Allting gott.. Våga drömma & våga lev…