Idag har jag hämtat andan, gått i morgonrock till kl 9!! Lyx..
Igår hämtade älsklingen mig efter skönhetskvällen som jag arbetade extra på!
Vi kramades länge, fick en kyss som slår alla filmer, han bedyrade hur stolt han är över mig, det kändes in i märgen…
Jag är så stolt över mig själv, jag klarade denna termin.
Ett steg närmare samtals-coach.
En stund var tanken ett glas champagne på stan innan vi stupade i sängen men det blev att fira med ett bad i vårat lilla badkar:)
Både champagne & stan finns kvar till imorgon.
Jag & León har lagat lunch, fikat & skrattat tillsammans idag… Myst med Lady Godiva… De är verkligen ömsesidig kärlek emellan dem.
På kvällen till natten blev jag idag inbeordrad att arbeta natten eftersom vi har en situation just nu på arbetet som är oerhört pressande psykisk.
Vi är ett team att vara stolt över i vått & torrt, det är det drivande & den enda motivationen för att orka just nu.
Mer utmanande arbete är svårt att finna just nu.
Jag ska sova vägg i vägg med en mycket kär kollega, med stor erfarenhet.
Känns tryggt.
Från det ena till det andra!
De dagar jag åker till arbetet på Fridhemsplan & hoppar av bussen så får jag alltid syn på en ung kvinna som sitter en bit ifrån.
Hon sitter med sina vänliga, sorgsna ögon & ser upp på mig när jag går mot hennes håll. Hon säger hej & jag ler alltid stannar upp & säger hej!
De dagar som jag verkligen bara ska fram & tillbaka till arbetet, inte några ärenden på stan är jag bekväm på fötterna:
Första gången jag såg henne tittade hon på mina rosa Uggs med rosetter (jag köpte dem i London på UGG store picadilly för 1 år sedan)
Hon pekar & ler när hon ser mina uggs de rosa!
Jag kan aldrig hjälpa att jag verkligen tänker varje gång att säkert en period (hoppas lång & lycklig) var då hon bar fina rosa skor, kanske som barn, kanske som ung vuxen, kanske i en dröm.
Tänker att i hennes unga år fanns det säkert en rosa period, den som jag aldrig kom över.
Jag har små fötter storlek 35!
Vill ge mina rosa uggs till henne om det skulle skänka glädje, tittade på hennes fötter idag när jag gick förbi & stannade upp för att ge henne lite frukt & en smootie.
Jag försökte visa med gest om de skulle passa henne?
Hon skrattade med de varma ögonen & visade med handen att hon har mycket större fötter.
Vi skrattade, vinkade & gick vidare i våra liv…
Vi ses igen..
Dessa ”tiggare” jag känner för dem… De måste krävas ett psyke inställt på överlevnad & längtan till något annat som föder orken att sitta hela långa dagar & bli förnedrade, spottade på, bortkörda & frysa så in i benen.
Jag ska leta hemma efter något rosa som kanske både värmer & passar 🙂
Bara för att en eller några är bluff eller bluffar på stan. Jag väljer jag att se det goda i människan, mamman, pappan, vännen, syster , son, dotter som sitter inlindad i filtar 6-7 dagar i veckan & försöker göra något för en annan framtid, ett hopp om en ljusare framtid.
Imorgon Lördag ska vi fira Julafton i huset Saletti mixat med Martinez & Peter såklart..
Mamma & pappa är proffs på att få gäster tillfreds, mätta, glada & avslappnade.
Denna jul får såklart det enda barnbarnet León julklappar utvalda i önskelistan.
Både León & vi vuxna har ett uppdrag tillsammans som en julklapp för världen. Min mamma bestämde att alla ger en peng till något välgörande ändamål som vi tror på & sedan redovisar vi det till julmiddagen.
En julklapp utanför stress & att köpa den var en mäktig känsla.
Så gör vi i familjen- Saletti- Martinez & under regnbågen.
Nu har klockan slagit julafton & kom ihåg: every time a bell rings… An angel gets her wings (or a kiss)
Imorgon är det piffad mamma & galet stilig son på stan.
Julens mys startar på em i den idyll där jag tog mina första steg, retades med min bror så han slog mig, min mamma & pappa älskade mig under sitt tak i 17 år & gav mig verktyg för en del av livet!
Tackar mitt liv & alla som är under regnbågen.
Kram
No Comments