Life of YOHIO

Kyla

Hej på er.

Som de flesta av er antagligen är medvetna om är jag just nu i Sverige ett tag.
JENZiiH och tias är kvar i Tokyo och håller koll på läget så länge!

Ni kanske undrar varför jag är här? Det kanske jag kan berätta för er... Men inte än. 😉

Något jag märkt sedan jag kom tillbaka till Sverige är att jag verkligen blivit van viddet japanska klimatet. Det är rätt sjukt faktiskt.
Jag har hört att det tar kroppen ungefär ett halvår att justera om sig till ett nytt klimat.
Det jag kan säga är att det verkar stämma.

Jag som norrlänning, van vid ett kallt och rått klimat, borde inte frysa i plusgrader.
Men nu gör jag det. I Tokyo tycker jag att 10 plusgrader är kallt på riktigt.
I Sundsvall kallar vi det för sommarväder... Känner att jag blivit för känslig, faktiskt.

Så, när jag efter ett halvår i Tokyo kommer tillbaka till Sundsvall och -28° känns det
lite sådär måste jag säga. Trodde att jag skulle dö... Men det gjorde jag såklart inte.
Lite Norrland är det kvar i mig!

Nu har kroppen börjat vänja om sig till det svenska klimatet, sakta men säkert.
För tillfället är jag i Stockholm, där det inte är lika hemskt som i Norrland.
Dock fryser jag fortfarande inomhus. Men det är väl något jag får ta, helt enkelt.

Glöm inte bort att klä er varmt och dricka mycket varm choklad!
Håll ut ett tag till mina vänner - värmen kommer snart igen.
Om än för ett kort litet tag...

Kramar från Stockholm,

YOHIO

Life of YOHIO

Nattliga promenader

Hej på er.

Jag sitter för tillfället på ett fik och funderade på att skriva ett inlägg.
Flowet verkar dock inte riktigt finnas där idag som det borde...

Tur då att jag hittade ännu ett inlägg som jag inte publicerat!

Nedan är ett kort inlägg jag skrev för några månader sedan. 🙂

Enjoy!

---------------------------------

God dag från Tokyo.

Igår natt promenerade jag runt i området där jag bor, något jag brukar göra minst en gång om dagen.
Oftast tar jag alltid nya vägar och viker in på smågator för att utforska.
Det speciella med japanska bostadsområden är att det finns nästintill oändliga gator.
Om jag skall vara helt ärlig tappade jag bort mig ett tag under gårdagens promenad.
Det blir som en labyrint och kan vara svårt att komma ihåg exakt var man vek av någonstans.
Samtidigt är det väl det som är spännande på ett sätt - man vet aldrig var man hamnar.

Från att ha vandrat runt på små, knäpptysta gator kantade av hus av varierande arkitektur -
inget hus likt det andra - lyckades jag till slut hitta en lång nöjesgata jag inte vetat om innan.
Där fanns otaliga restauranger, barer och karaokeställen. Det kändes som en liten stad i staden.
Den lokala befolkningen hade precis slutat sina dagliga jobb och var på väg dit för att roa sig.
Efter att ha tagit mig något att äta vandrade jag hem igen, nöjd över mina nya upptäckter.

Att promenera nattetid är något jag värderar högt. Det ger mig lugn och nya idéer.
Här i närheten finns också gott om tempel av olika slag, som är väldigt rogivande att besöka i mörkret.
Denna själsliga ro och lycka jag känner  bara av att promenera får mig att inse hur mycket jag
verkligen älskar detta land. Jag vill tacka mig själv för att jag tog steget att äntligen flytta hit.
Jag brukar alltid säga att Japan inte är ett annat land, utan en annan värld.
Ni som varit här vet precis vad jag menar.

Det ligger något magiskt och overkligt över denna plats.

Life of YOHIO

Korea

Hej på er.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Jag skulle gärna vilja komma med ursäkter, men vi
struntar i det tycker jag. Jag har helt enkelt varit dålig på att uppdatera. 🙂

Något jag märkte nu när jag tänkte skriva var att jag hade ett opublicerat inlägg som bara
låg och skräpade. Det är ett inlägg från när jag var i Korea i september förra året.
Det var helt färdigt för publicering, men jag måste helt enkelt missat att lägga upp det.

Så, nedan kommer nu detta inlägg från Korea! Notera att detta är skrivet någon gång
i september, så ni inte blir förvirrade och tror att jag är där just nu. 🙂

Trevlig läsning.

--------------------------------------------------------------------

God morgon från Seoul.

Som ni kanske har sett på Instagram och Twitter är jag nu i Seoul, Sydkorea.
Jag landade för tre dagar sedan och kommer att stanna i ungefär en vecka för lite möten.

När jag landade var klockan tidigt på morgonen. Jag flög från Tokyo runt 06:20.
Med en flygtid på cirka två timmar och tjugo minuter är det verkligen bara ett stankast bort.
Men är Seoul så likt Tokyo som jag trodde innan jag åkte?

Både ja och nej.

Dess likheter går ej att blunda för - för de är många. Men mycket skiljer sig också.
Det är dessa små skillnader som gör att staden får en helt annorlunda aura.
När jag gick omkring och utforskade första dagen var det enda jag kunde tänka:
Det här är verkligen Tokyo, fast inte alls.
Det är en ytterst märklig känsla. Nästan som att Seoul är Tokyo i en annan dimension.

Det är svårt att förklara.
Lukterna är annorlunda. Språket som talas, förstås, är det också.
Stadsplaneringen är mer intakt än Tokyo, där det kan finnas ett skjul bredvid en skyskrapa.
Rökning inomhus (på restaurang, etc) verkar vara mycket mindre accepterat här än i Tokyo.

En annan underlig sak jag märkte var att koreaner verkar parkera lite hur som helst.
Jag gick på en smal gata, eller trottoar snarare, kantad med restauranger på ena sidan
och en stor väg på andra. På den smala trottoaren stod bilar parkerade utanför restaurangerna.
I Sverige, och Japan för den delen, hade det aldrig accepterats. Det gick knappt att ta sig förbi.

Mitt hotell ligger i det numera världskända Gangnam-området.
Första dagen tog jag en promenad, utan GPS eller internet, för att försöka hitta Gangnam Station.
Otroligt nog lyckades jag gå åt helt rätt håll och hittade till slut dit. Det tog en stund.
Gangnam Station har en känd galleria under marken i samband med tunnelbanan.
Jag hade hört talas om det och tänkte att det var en bra plats att börja utforska på.
Det var verkligen bara unga människor där, och alla var stilfullt klädda till max.

I förrgår efter mitt möte tog jag en taxi till shoppingdistriktet Myeong Dong.
Här började jag känna av Tokyo-vibbarna på riktigt. Men som sagt var det ändå annorlunda.
På den väldigt långa, relativt smala gatan stod det fullt av matstånd mitt utanför affärerna.
Detta ser man aldrig i Tokyo, vilket var något som skiljer sig och ändrar atmosfären.

Myeong Dong Street fanns de kända västerländska butikerna som Zara, H&M, Forever21, etc.
Men även inhemska märken och en hel drös hudvårdsbutiker. De är verkligen galna i hudvård.
Jag vandrade runt på alla de paralella gatorna, samt vek av på de lite mindre.
Jag tycker alltid att de små gatorna ger ut en känsla av det verkliga landet.
Något jag förundrades över var att det var helt packat med folk.
Man ser mycket folk i Tokyo, men inte på samma sätt. Det kändes som en julmarknad i september.
Atmosfären var mysig och hemtrevlig på något sätt.  Jag fann mig le för mig själv flera gånger.

När jag tog av på en bakgata hittade jag av en slump en yakiniku-restaurang där skyltarna
var skrivna på japanska. Självklart tog det genast upp min uppmärksamhet.
När jag stod och stirrade på skyltarna i förvåning kom en dam ut från restaurangen.
Hon frågade på engelska om jag ville komma in och äta. Jag svarade henne på japanska.
Hon blev lite ställd men även lättad, då hennes engelska inte var särskilt bra.
Det kändes hemma i fortfarande främmande Korea. Någon pratade på "mitt" språk.
Jag förstod hela menyn utan att behöva tänka. Allt blev så mycket simplare.

Hon som jobbade där var trevlig och pratsam. Det visade sig att hon var kines.
Hon pratar mandarin, koreanska och japanska flytande.
Imponerande! Sådant gör mig glad. Jag blir peppad över andras språkkunnighet.
Det slutade med att jag stannade kvar tills klockan var över tolv på natten och de hade stängt.
De ville ha min autograf och en bild så de kunde sätta upp det på väggen utanför butiken.
Tydligen har en massa kändisar, mest japaner, kommit dit och ätit förut.
Det är verkligen en ära för mig att få vara en av dem som sitter på deras vägg!

Idag har jag inga speciella planer. Jag får helt enkelt se hur dagen tar sig.
Äventyr!

Hörs snart igen. 🙂

Kramar från Seoul,
YOHIO

Life of YOHIO

Stressig storstad?

TokyoTower

God kväll från Tokyo.

I skrivande stund sitter jag på ett café i Shibuya. Jag sippar på mitt kaffe medan
jag blickar ut över den livliga gatan utanför fönstret framför mig.
(Bilden ovan är dock utsikten från YouTube-kontoret i Roppongi Hills)

Tokyo - staden som aldrig sover.

De flesta japaner tycker att Tokyo är en stressig storstad. Jag håller inte med.
Om man jämför med Stockholm känner jag att Tokyo har ett oerhört lugn över sig.
Det japanska samhället har från början alltid byggt på ett koncept av harmoni.
Tokyo får mig att känna ett udda lugn som jag inte kan hitta någon annanstans.
Just denna Wa märks tydligt på landets mentalitet, även under nutidens influens
av snabbt växande globalisering och allt tilltagande anpassning till västerländska
koncept. Det kommer ta ett bra tag innan Japan förlorar sin identitet, om det ens
är möjligt. Med en sådan rik och djupt rotad kultur, samt med tanke på hur sent
Japan öppnade sina portar för världen, tror jag snarare på det senare.
Jag har inte använt en gaffel sedan jag kom hit.

Man äter till och med strips med pinnar här.

YOHIORoppongi


Igår var jag på tre olika möten - samt två "eftermöten" - och kom inte hem
förrän klockan var 4 på morgonen. Detta land passar mig eftersom man
utan konstigheter kan jobba i princip dygnet runt. Det gillar jag.
Jag besökte bland annat Google/YouTube-kontoret i Roppongi.
Detta ledde till att jag nu kommer börja använda YouTube rätt ofta framöver.
Mycket kommer att vara på japanska, men jag hoppas att ni kollar ändå.
Länk kommer i nästa inlägg.

YOHIOYouTube

Imorgon åker jag till Osaka för att gå på en del viktiga möten. Jag skall även
ta en sväng förbi den vackra staden Kyoto, där jag inte varit förut, med min
arbetskollega. Detta ser jag fram emot.

Until then,
YOHIO

Life of YOHIO

Första inlägget

Hej allihopa, YOHIO här. Välkommen till min nya blogg på Blogozine! Som många av er redan vet har jag för snart två månader sedan flyttat till Tokyo. Jag tänkte börja blogga lite om hur det är att bo i detta väldigt annorlunda men ack så spännande land. Förhoppningsvis kanske ni lär er något om denna drömlika plats på köpet! Jag lär mig ständigt nya saker, även om jag studerat kulturen och språket under en väldigt lång tid.

Jag har precis klivit upp för några timmar sedan (i skrivande stund är klockan 09:13). Mina sömnvanor har varit väldigt ojämna i några veckor nu, då jag varit förkyld ovanligt länge och sovit mer oregelbundet än jag brukar. Min teori är att jag har fått något man i Japan kallar 夏風邪 (Natsu-kaze), eller sommarförkylning på svenska. Eftersom det är så varmt och otrolig hög luftfuktighet här verkar en förkylning vara svår att bli av med under sommaren. De senaste dagarna har det dock blivit bättre, så jag låter det inte stoppa mig oavsett. Dagens agenda är att åka på ett viktigt möte i Akasaka - ett av Tokyos business-täta områden. Just nu känns det som att jag knappt gör annat än att åka på möten, men det är en bra sak förstås. Så, nu behöver jag förbereda mig för dagens göromål. Jag hoppas att ni skall finna det intressant att läsa om mitt liv i fjärran!

Kramar från Tokyo,

YOHIO


Shinjuku