WE GET INSPIRED

WE GET INSPIRED

WEllness fortsätter att lansera konceptet WE och tisdagar kommer vi att lyfta fram individer som skapar förändring, individer som inspirerar oss att vilja mer, skapa mer, utvecklas mer och ge mer. Tittar du runtomkring dig så har du garanterat flera stycken som gör något som inspirerar dig och motiverar dig - vill du att dem ska få synas och lyftas fram hos oss så tipsa oss.

Alla är vi speciella, alla är vi unika och vi kommer garanterat att skriva om väldigt många och intressanta individer under dem tisdagar 2016 har att erbjuda oss. Det som kommer att vara en röd tråd är att alla dessa kommer att ha en egenskap som inspirerar - motiverar. Årets första person är en kvinna som vann mitt hjärta från dag 1 jag träffade henne - en kvinna som jag vill vara som när jag blir stor.

 

Mona Wåhlin

Idag när vi satte oss ner och tog en längre pratstund över en kaffe öppnades en helt annan värld om vem Mona Wåhlin är som gav mig en känsla av att aldrig sluta höra henne prata. Erfarenheter som relateras till dagens samhälle och hur den röda tråden i att vara kvinna i samhället på något sätt hållit sig densamma även om det blivit lite bättre... Det som drog uppmärksamheten till Mona var under ett träningspass och Monas ödmjuka respons till hejarop och motivation från mig:

"ja  du ska veta att jag har morfinplåster för att ta mig hit"

IMG_3100

Den kommentaren "tog" mig, den förde mig till en nyfikenhet som jag ar tvungen att konfrontera Mona med efter passet.

"Vad menar du med att du har ett morfinplåster på dig?"

" Jo för 10 år sedan fick jag 1 år att leva då jag blev diagnostiserad med skelettcancer"

IMG_3101

Denna mening välte omkull mig av beundran och ett klartecken på att de är aldrig för sent samt att den ledde till att jag frågade om Mona ville berätta mer om sitt liv i en intervju för GET INSPIRED. Mona har på grund av cancern kraftiga smärtor i framförallt bröstryggen och på grund av diskbrock även lättare förlamningar i sina ben och tar sig runt med rullator. IMG_3102 Vi sitter på Konditori Årsta i Stockholm och har varsin kopp kaffe framför oss - Mona lyser av glädje. Det gör hon alltid och att få sitta med henne och diskutera livet är en ära - att få träna Mona är en ära. Så vart börjar man? Mona lättade det och började med cancern. Det började 1989 med diagnos av bröstcancer samt operation - det fanns metastaser med i bilden och  redan då ställdes Mona inför känslor av att slutet var nära... Hon tog sig igenom detta kapitel i livet och fortsatte livet med sin make Staffan Wåhlin, 4 barn, 9 barnbarn och nu även ett barnbarnsbarn. Ett liv fyllt av glädje, framgång, upplevelser men som så många andra med en skugga över sig... Dem bodde då i Sundsvall där Mona arbetade som sjukgymnast och ansvarig för rygginstitutet där hon gjorde ett avtryck i historien. Mona fick in många som arbetade med gipsskivor med ryggproblem. Hon räknade ut att gipsskivorna på 90 centimeter i bredd vägde för mycket att lyfta och orsakade för mycket skada. Hon såg till att ta fram rätt mått (45 centimeter) på skivorna och såg till att standarden ändrades. I april 2001 var cancern framme igen och maken gick bort. 4 månader senare - i september -  kom beskedet till Mona om att det existerade 1 år kvar att leva av hennes liv. Hon hade fått skelettcancer.

"Hur hanterade du detta?" 

"Jag mådde oerhört dåligt, jag orkade ingenting och tillslut beslutade jag mig för att flytta till Stockholm"

Monas mentala räddning vart terapi - hon kom i kontakt med en psykolog som jobbade mycket i Indien och som tog med patienter till Indien - vilket Mona gjorde i en månad. Under resan hade dem en koppling till ett sjukhus med österländska läkare som Mona hyllar. Förutom att hon kunde bearbeta sina känslor runt cancern så bearbetade väldigt mycket inom hennes äktenskap hon länge förnekat. Tillsammans med terapin har hennes familj gett henne stöd och kärlek. " Jag är så lyckligt lottad - jag  har barn och barnbarnsbarn som vill umgås med mig vilket håller mig vid liv"

" jag skyddade honom - ingen visste någonting"

Jag fick höra en del av detta kapitel i Monas liv - tillräckligt för att känna ett behov av fler samtal. Ett kapitel jag kunde relatera till, ett kapitel jag vill veta från någon så mycket äldre än mig - hur de hanterade det.

" jag var uppfostrad att ta hand om min man så det blev ok"

AdobePhotoshopExpress_2016_01_11_21-17-18

Det är ingen hemlighet att kvinnans roll i samhället samt i en relation med en man tidigare och även i många fall än idag baseras på att ta hand om männen och många kvinnor däribland Mona har dedikerat mycket tid åt att dalta med männen. Något som hon idag aldrig hade gjort om. När hon dessutom hamnade i en situation av att det vart turbulent och hon behandlades på ett respektlöst sätt så var det svårt att stå på sig för sina egna rättigheter och gå därifrån.

"Varför var du kvar?"

Frågan som jag alltid haft gällande alla individer som stannar i relationer som inte är hälsosamma. Svaret är kärlek och att han var en oerhört bra pappa.

"Det enda jag ångrar är att vi aldrig talade ut"

Trots att Mona genomgått saker som ingen borde så har hon alltid haft förståelse för varför saker hände, hon frstod varför hennes make agerade som han gjorde och det enda hon ville var att prata om det med honom - att få honom att se. Varje gång hon försökte så vände han ryggen och gick. Det enda som hon ångrar är att hon aldrig höll fast och tvingade honom att prata ut  - tvingade honom att reda ut saker med henne innan han gick bort.

Monas historia är självklart så mycket mer än en artikel men att kunna lyfta fram hennes styrkor och delar i hennes liv som kan motivera och inspirera dig att skapa förutsättningar för dig själv - är viktigt och mycket finns att lära.

Mona är 82 (fyller 83) hon tränar för att bli gammal, hon trotsar sina smärtor och håller sig aktiv, hon har ett underbart skyddsnät av barn & barnbarn som hon med sin glädje till livet och ödmjukhet har nära vilket ger oss lärdomen att inte vara bittra, att inte lägga skuld på andra utan att låta alla vara sina egna.

Stå upp för dig själv - Du kan!

Monas tips till dagens ungdom

Om alla män var hemma och tog hand om sina barn skulle vi inte ha krig då kriget är mannens ansikte

Monas tips till männen i samhället

Tänk på att dela ansvar hemma

Monas tips till kvinnorna i samhället

Monas historia, personlighet, karaktär och visdom ger en eftersmak på mer, detta kapitel slutar här och vem vet om vi ser Mona dyka upp i andra Blogozine sammanhang?

Monas syn på Wellness och hur hon uppnår det

Att må bra

vilket jag gör genom att läsa, träna samt att umgås med min familj - att få vara social.

Vi rundade av med att ställa Mona lite mot väggen och be om 3 saker inte många vet om henne
  1. Jag är mer sårbar än jag verkar
  2. Många förstår inte hur viktigt och roligt jag tycker att träning är
  3. Det finns bara 2 män i Sverige som hon kan tänka sig att gifta sig med
 

Tack finaste Mona

för att du är du och för att du inspirerar alla runtomkring dig att orka, att det aldrig är för sent, att alla kan och att kämpa. 

IMG_5525

 

Comments

comments

Karolina Novalli

Genom många tuffa upplevelser i livet och även som elitidrotts tjej så har jag funnit min inre styrka och gått den hårda vägen till att finna mig själv. Som PT ser jag mig i en roll där jag får hjälpa individer att växa i sig själva men även att upptäcka deras nyckel till glädjen att träna! Vi är alla olika, det finns inget som är rätt eller fel – du behöver finna din väg och jag hoppas att kunna guida dig på vägen.

Find your true you, embrace it and give it all you have – Stay true to you <3

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>