Igår sändes årets cancergala där fick vi ta del av Nadjas berättelse när hon drabbades av cancer. År 2013 fick Nadja beskedet att hon hade drabbats, nu är Nadjas behandling över och hon ser fram emot revanschen och att komma tillbaka till friidrotten.
Under förra våren och sommaren hade Nadja Casadei ont i magen. Hon fick diagnosen: magsår.
“Magsår var inget jag reagerade så mycket på. Jag hade varit stressad över alla skador, hade en inre stress, och drack jättemycket kaffe. Men när det inte blev bättre och jag fick diagnosen blödande magsår tyckte jag att det var lite att ta i. Så mycket hade jag ju inte stressat!”
Mindre än ett år sedan fick Nadja beskedet att hon hade en aggressiv lymfom, cancer i lymfkörtlarna och magsäcken. Sedan dess har hon gått igenom tuffa cellgiftsbehandlingar för att vinna över cancern. Det blödande magsåret gav inte med sig och efter nya undersökningar kom det där samtalet.
“Det hela var väldigt overkligt. Jag satt på ett café när läkaren ringde och sa att jag hade lymfom. Jag såg att min pojkvän Gunnar direkt började med att söka på lymfom på telefonen. Skärmen fylldes snabbt ordet av cancer och han försökte vända bort telefonen från mig.”
Nadja ville ställa tusen frågor till läkaren, men framför allt ville hon ha en plan.
“Läkaren sa du behöver inte tro att det är kört nu. Nej, det är väl klart! Säg vad jag ska göra för att bli frisk! Jag hade inte en tanke på att det skulle vara kört”, säger Nadja. “Direkt efter beskedet skrev jag om det på min Facebook, som översvämmades av kommentarer, och folk ringde och pressen hörde av sig. Det var otroligt bra för mig, det höll mig sysselsatt”.
Redan från första stund var Nadjas inställning att hon skulle besegra cancern, även om hon från början var en aning naiv.
“Jag tänkte att jag som är så vältränad och ung kommer att klara av behandlingen bra. Men sen låg jag ju där och kräktes och kissade blod. Jag kastades mellan att svettas och att frysa. Händerna och läpparna sprack. Cellgifter är ju verkligen ett gift och påverkar alla celler i kroppen.”
Ett sätt för Nadja att ta sig igenom behandlingarna och sjukdomen var att prata och att skämta om det.
“Jag kunde säga mamma, hämta lite kaffe åt mig, jag har faktiskt cancer, eller vill du ha den här om jag dör?”
I februari gick hon igenom sin sista cellgiftsbehandling och nu går hon på kontroller var tredje månad. Hon är på andra sidan av sjukdomen.
“Alla tror att man blir en Buddha bara för att man har haft cancer, sådär lugn, harmonisk och vis. Men jag är fortfarande samma Nadja, som gnäller lika mycket över småsaker. Men jag är mer orolig nu, jag tror att minsta lilla symptom är cancer. Så tror jag att det alltid kommer att vara.“
Comments
