Det du inte vill uppleva.
I verkligheten.
Av: Lars Wickberg
Du vaknar kallsvettig efter en intensiv mardröm. Puh, det var inte på riktigt, den här gången heller…
Några dagar senare sitter du i en bekväm fåtölj på teatern. Ljuset i salongen tonas ned. Spelet kan börja. Bara några minuter tidigare har skådespelare våndats och kanske mått illa.
Det är en stor anspänning, detta. Skicklige Jarl Kulle yttrade en gång: ”Det enda som är värre än att stå på en scen, är att inte få göra det.”
Du förs in i kärlek och svek, vredesutbrott, sensualism, komiska förvecklingar, sorg. Det kan vara riktigt otäckt. Men på låtsas. Och du har valt din plats helt frivilligt. Som åskådare.
Den kreativitet som ett fåtal människor begåvats med, ger dig allt detta. Du ser resultatet av ångestfyllt – och njutningsfyllt skapande. Denna ljuva plåga har som belöning din uppskattning.
Du läser, lyssnar ser. Flyr från verkligheten några timmar. Måtte jag förskonas från dårskap, sjukdom och olycka, tänker du.
Ändå söker du dig till allt detta. I fantasins värld. Så fungerar vi människor. Det kan tyckas märkligt, när den reella världen runt omkring oss är så mörk och hotfull. Men vi har det djupt i själen. Vi är beroende av adrenalinkickar, om vi samtidigt sitter tryggt i fotöljen…
”Smärtan är njutningens tvillingsyster” skrev jag en gång. Så skildras livet just nu på Folkoperan i Stockholm. ”La Traviata” är en fullkomligt lysande uppsättning!
Musiken i Verdis opera känner du igen. Allt annat överraskar!
En ny välförtjänt triumf firas här. Det är nyskapande till alla delar; scenografi, kostym, ljussättning bildar en helt underbar helhet.
Men det är sånginsatserna som imponerar allra mest. Susanna Andersson i den ledande rollen som Violetta är makalöst skicklig! (alternerar med Julia Sporsén).
”En vågad, intim och oväntad banbrytare” skriver Folkoperan oblygt om sig själv i programbladet. Detta är ett understatement.
Här snålas inte på något. Vi bjuds in i ren magi under två och en halv timme.
Detta är den nakna sanningen. Bokstavligt.
Spelas hela hösten. Missa inte!
Slutord:
Detta om kreativitet. En demokratisk rättighet och livsviktigt för samhället.
Comments
De fristående teckningarna är gjorda av mig. Texten publicerad med ensamrätt för Blogozine.
Trevlig läsning!
Signaturen Herr Low använder jag på teckningar och i bland som underskrift till mina texter.
Se även min hemsida http://www.worldwidewickberg.com och Facebook, där min sida är öppen för alla. Man behöver alltså inte “vara min vän” även om jag uppskattar det.