Jag har just läst ut Kajsa Kettils debutroman Lilla råtta. Den lämnar en lätt stressad magkänsla inför hur många framförallt kvinnor, vågar jag påstå, löser vardagspusslet. Boken handlar om en fyrabarnsmamma som försöker räcka till längre än vad hennes lemmar når.
Den 28 maj, på självaste mors dag, gästar Kajsa Kettil TV4:s Nyhetsmorgon tillsammans med jämställdhetsexperten Sandra Lindström. Sandra driver bloggen http://www.jamstalldvardag.se/ och är psykolog med fokus på jämställdhet och föräldraskap.
Vad fick dig att skriva boken? -Det var inte planerat att jag skulle skriva en bok. Jag trodde kanske att jag skulle skriva lite längre fram i livet, sedan när allt hade lugnat ner sig på småbarnsfronten. Men hjärnan ville annorlunda. För ungefär ett och ett halvt år sedan gick jag på bio och såg “En man som heter Ove”.
Före filmen visades en reklam för ett möbelföretag. Andemeningen var att de flesta svenskar skulle vilja umgås mer. Min reaktion där i biosalongen var “åh herregud, hur kan folk frivilligt vilja umgås?!”.
Jag befann mig då i en fas (en ganska lång sådan, haha) som trebarnsmamma med jobb och alla åtaganden som hör det livet till.
Sömnbristen låg som en våt filt över hela tillvaron, eftersom våra barn inte har sovit mycket alls under sina första tre år. Och skaffar man tre barn blir det ganska många års sömnbrist.
Efter bion började hjärnan formulera meningar. De blev till stycken som lades till varandra. Ganska snart insåg jag att de inte lämnade mig ifred. Så jag skrev ned formuleringarna, och konstaterade ganska förvånat att jag nog var på väg att skriva en bok.
Är det något specifikt du vill förmedla med din bok? -Jag vill berätta om en tillvaro som många kan känna igen sig i idag. En tillvaro där två unga, vettiga personer väljer att skaffa barn, två personer som i teorin tycker att jämställdhet och delat ansvar är självklarheter. Men när barnen kommer och karriärer tar fart är det lätt att falla in i traditionella könsroller där kvinnan tar ett större ansvar för hem och barn än vad mannen gör. Det har olika orsaker, bland annat är vi alla uppväxta i ett samhälle där kvinnor förväntas ta ett större ansvar. I kombination med att kvinnor arbetar lika mycket som män, innebär det att kvinnors totala arbetsmängd blir hög. Alldeles för hög.
”Vissa kvinnor brakar rakt in i den berömda väggen, och det är dem vi hör talas om. Men desto fler rusar runt alldeles i närheten av väggen. Vi är där och nosar, försöker dra i nödbromsen, inser att ansvar är något som är svårt att bli av med.”
Jag skrev romanen om Sofia delvis under våren 2016, men framför allt under sommaren. Då tillbringade jag och barnen (och min man när han inte arbetade) några veckor hos mina föräldrar utanför Uppsala. På samma tomt som mina föräldrars hus ligger sommarstugan som min farmor och farfar hade när jag var barn. Upplägget var perfekt: Jag satt i sommarstugan och skrev ett par, tre timmar om dagen, samtidigt som barnen lekte med mormor och morfar strax intill.
Vad har du fått för reaktioner på boken hittills? -När jag började prata med andra om ämnet jämställdhet under småbarnsåren märkte jag snabbt att det var ett ämne som engagerade. Och efter att boken kom ut på internationella kvinnodagen i mars har jag fått jättemånga kommentarer.
Det är fantastiskt roligt att läsare hör av sig och tackar för boken och att jag uppmärksammar ämnet. Många skriver att igenkänningsfaktorn är hög, men det är lite olika hur de har reagerat under läsningen.
”Vissa berättar att de grät en massa, andra har skrattat sig igenom boken. Oavsett är det häftigt att få beröra!”
Du är själv mamma, har du hämtat bitar ur innehållet från din egna vardag? -Vissa delar av boken är hämtade från mitt eget liv, men det är ingen självbiografi. Jag har utgått från ett ämne som står mig nära, men jag har ändrat, dragit ifrån och lagt till så mycket att huvudpersonen Sofia är en helt “egen” person.
Kommer det en fortsättning på berättelsen om Sofia och hennes lilla råtta? -Många frågar om det kommer en uppföljning. Och ja, jag hoppas det! Jag har hela upplägget klart i huvudet. Om “Lilla råtta” handlar om hur man blir sjuk av för mycket stress och ojämställdhet, vill jag att tvåan ska bli lite mer av en handbok i hur man kan få till bättre jämställdhet i vardagen. Men jag kommer att behöva göra en del research med läkare och utbrända/utmattade småbarnsmammor först.
Innan jag drar igång ett projekt till måste jag landa i “Lilla råtta” och satsa på bokförsäljningen. Och så har jag ju ett “vanligt” jobb som journalist, så skriva får jag göra på min fritid. Fast det har sällan känts betungande. Tvärtom blir skrivandet en kombination av kreativt skapande och en ventil där jag får ösa ur mig frustration över hur det vi kallar världens mest jämställda land egentligen inte är så jämställt som vi låtsas.
För det har blivit “hög status” att leva jämställt, och därför upplever jag att få talar öppet om att just de inte får till fördelningen hemma. När jag däremot tar upp ämnet har många väldigt mycket att berätta. Och det är inte bara löst tyckande. Sifo presenterade nyligen en undersökning där föräldrar med hemmaboende barn hade svarat hur de fördelar sysslor och ansvarsområden hemma. Enligt undersökningen utför nio av tio kvinnor mer barn- och hemrelaterat arbete än sina manliga partner.
Något du vill tillägga? -Jag kanske inte var så tydlig med mitt budskap med boken, men så här tänker jag: Vi i Sverige är inte så jämställda som vi vill tro. Det leder till att kvinnor får slita ut sig medan männen får cred om de typ hämtar på förskolan och dammsuger. Att ha projektledarrollen kräver mycket energi, men genom att börja prata om frågan kan man komma långt. Det tar tid att bryta traditionella könsmönster, men vi får inte sluta uppmärksamma frågan. Med kommunikation och kärlek kan man komma långt!
Foto: Pernilla Rudenwall
Vill du komma i kontakt med Kajsa? Epost: kajsa.kettil@hotmail.se Tel 0708-181537.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus, och hos bokhandlare i Ulricehamn och Borås samt direkt av Kajsa. Hon tar löpande emot beställningar och skickar signerade ex till läsare.
Comments
