Den speciella fällan

Sedan vi var små har våra föräldrar sagt till oss att vi är speciella och att vi kan bli vad vi vill.

Och såklart, i våra föräldrars ögon har vi nog alla varit det men, let’s face it, de är ju lite partiska i frågan. Den här krönikan handlar inte om föräldraskap, de flesta föräldrar vill bara att deras barn ska lyckas och få ett bra liv.

Jag undrar ändå om inte all uppmuntran ligger oss lite i fatet när det gäller att göra karriär. För vi kan ju inte vara speciella allihop, och det blir ett plågsamt uppvaknande när vi kommer ut i arbetslivet.
Jag har också fått höra att jag är speciell och kan bli vad jag vill. Min mamma är helt fantastisk när det gäller att uppmuntra och peppa mig i alla mina galna upptåg, kunde inte haft en bättre förälder. Men det har också gjort att jag klivit in på varje arbetsplats och förväntat mig att även människorna där ska se hur speciell jag är och praktiskt taget slänga Employee of the Month-priser efter mig. Och så har det ju faktiskt inte riktigt varit, det måste jag erkänna.  
Istället har jag fått komma över mig själv och fått börja visa vad jag går för. Leverera resultat, slita hårt varje dag, på kvällar och ibland nätter, låta andras prestationer få ta plats och leva med att inte få beröm för allt. Det är inte ens alltid att någon märker när jag tycker att jag gjort något riktigt bra.
  En karriär byggs inte på att du är speciell – den byggs på att du levererar. Jag läste en intervju med Gustaf Brusewitz som har varit kommunikationsdirektör på Google i Norden och nu fått möjligheten att ta samma tjänst i Australien och Nya Zeeland. När man läser intervjun om honom låter det som att han fått det ena coola jobbet efter det andra men lite längre ned i intervjun förklarar han framgången så här:

“Jag har en hög arbetsmoral och det är underskattat. Du kommer långt på att jobba hårt och lägga ned de extra timmarna som krävs. Det finns de som har stora idéer och visioner. Men det handlar minst lika mycket om att kunna exekvera dem. Det är inte lika glamouröst, men är ofta viktigare än själva idén. -Gustaf Brusewitz, fd kommunikationsdirektör, Google Norden
Det här med att uppmuntra barn tror jag i grunden är en väldigt bra sak. Det bygger självförtroende och gör att de vågar ta plats. Det är väldigt få människor som inte gillar att höra att de är bra. Samtidigt måste man kanske sätta förväntningarna rätt och komplettera det där berömmet med ett par lektioner i jävlar-anamma. Man blir inte bara vad man vill, man måste jobba för det man vill. Jag vet inte varför just vår generation fått det här berömmet i överflöd, kanske fick de tidigare generationerna alldeles för lite och svarade med att överkompensera.
En karriär byggs inte på att du är speciell – den byggs på att du levererar.
Beröm är beroendeframkallande och ju snabbare du lär dig att motivera dig själv utan yttre uppmuntran och jobba hårt, desto längre tror jag att du kommer nå i din karriär. Ta dig ur den speciella fällan, get over yourself and get to work. Du kan jobba dig till vad du vill!

Comments

comments

Heidi Wold

Heidi Wold - Förortsfru, nationell kommunikationschef, skribent, wordpressproffs och bloggare. Häng med mig!

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>