Rehearsal in progress.
I veckan har jag bland annat repat inför två kortfilmer. En är en komedi, där jag spelar mot min vän Jani, och den andra är ett relationsdrama. Det är så fantastiskt när det finns tid till repetitioner innan man filmar, för man upptäcker alltid nya saker i texten och situationen, när man jobbar med sin medspelare, som man sen kan jobba vidare på och därmed fördjupa sitt arbete.
_________________________________________________________________________________
This week I have, among other things, rehearsed two short films. One is a comedy, in which my friend Jani plays the other lead, and the other is a relationship drama. It makes me so happy when there is time for rehearsals before the actual shoot, because you always discover new things in the dialogue and the situation when you work with your scene partner, that you can continue to work on and with thereby deepen your work.
Rehearsing ”Consider the source”.
Rehearsing ”Souvenirs” with my friend Jani.
Rehearsals are fun! 🙂
Sunrise in Coldwater Canyon Park.
Vilken fantastisk dag! Tack vare naturens under. Började dagen med en ”hajk” i Coldwater Canyon Park. Solen hade precis gått upp och det i kombination med utsikten var bara magiskt! Sedan åkte jag till Banning, öster om Los Angeles, för att jobba och fick uppleva solnedgången där i det otroligt vackra och stillsamma landskapet. Också det helt magiskt!
_________________________________________________________________________________
What an amazing day! Thanks to the wonders of nature. My day began with a hike in Coldwater Canyon Park. It was just after sunrise and that in combination with the marvelous view was just magical. Then I went to Banning, east of Los Angeles, to work and got to experience the sunset in that incredibly beautiful and tranquil landscape. That too was absolutely magical!
Mountains of Banning Canyon.
Sunset in Banning Canyon.
The sky was majestic just before sunset.
Sun is setting over the peaceful landscape of Banning Canyon.
Red Carpet at the premiere of ”Lost In Time”.
Den här helgen har varit fullspäckad med film. I torsdags såg jag den belgiska filmen ”The Verdict”, arrangerat av Film Festival Flix. Filmen handlar om en man som får sin fru mördad och när rättegången mot gärningsmannen läggs ner, på grund av att en underskrift från en domare saknas på ett dokument, tar han lagen i sina egna händer och utmanar rättsstaten som svek honom. Återigen en väldigt tänkvärd film om vad som är rätt och fel och hur sårbart ett rättssystem kan vara. Finns att se på filmfestivalflix.com.
Sen i fredags följde jag med min vän Maria till Directors Guild of America och såg ”The Walk”, filmen om Philippe Petit som gick på lina mellan de två World Trade Center-byggnaderna i New York. Den är filmad i 3D och vanligtvis brukar jag inte tycka att det gör varken till eller från, men den här gången tillförde det verkligen filmen något. Det kittlade i magen varje gång man såg över kanten och när han gjorde sina konster på linan.
Och i lördags var det röda mattan och premiären av ”Lost In Time” på The Attic i Hollywood. Filmen är tillägnad alla soldater som går ut i krig och handlar om en kvinna vars fästman åker till Irak och hur hon håller livet igång med att vänta på hans brev och ruta in sin vardag kring hans skypesamtal, samtidigt som hon försöker hålla modet uppe och planera deras bröllop. Sen kommer en liten hund in i hennes liv, vilket hjälper henne att återvända till verkligheten och börja leva igen. Rolig och sorglig på samma gång. Kommer på flera festivaler under hösten/vintern.
_________________________________________________________________________________
This weekend has been full of movies. On Thursday I saw the Belgian film ”The Verdict” at Laemmle in North Hollywood. The screening was hosted by Film Festival Flix. The movie is about a man whose wife is being murdered and when the trial never happens, due to a procedural error, he decides to take justice into his own hands and challenges the constitutional state that let him down. Again a movie that makes you think about what’s right or wrong and how vulnerable a legal system can be. You can watch it at filmfestivalflix.com.
Then on Friday I and my friend Maria went to Directors Guild of America to see ”The Walk”, the movie about Philippe Petit who walked on a high-wire between the two World Trade Center towers in New York. It’s a 3D movie and I usually think the movie would have been just as good without it, but to this movie it really added something. You feel the thrill every time the camera looks out over the edge and when he’s doing his ”tricks” on the wire.
And on Saturday it was the red carpet premiere of ”Lost In Time” at The Attic in Hollywood. The movie is dedicated to all soldiers going to war and it is about a women whose fiancé leaves for the war in Iraq and how she tries to keep her life going waiting for his letters and schedule her daily life around his Skype calls, at the same time she tries to keep up the hope and plan their wedding. Then a cute little dog comes into her life, which helps her return to reality and start to live again. Funny and sad at the same time. You will be able to see it on several film festivals during fall/winter.
Me and Maria at the screening of ”The Walk”.
The Verdict deals with serious matters.
On the red carpet with Maria and Tomek, who plays the male lead in ”Lost In Time”.
The producer introduces the writer, director and lead actress of ”Lost In Time”: Jahnna Lee Randall.
Red Carpet at the premiere of ”Lost In Time”.
The barfly.
Morgonen efter att jag landat i LA var det till att gå upp efter fem timmars sömn för att jobba på en musikvideo. Vilken bra start! Jag var så klart lite trött, men hade en jätterolig dag. Vi filmade i en liten studio i Glendale som var riggad till att föreställa en bar. Regissör och fotograf var ingen mindre än artisten själv: J.D. Mata. Jag spelade ”the barfly” som i slutet av videon ”mjuknar” och faller för den skönsjungande musikern.
_________________________________________________________________________________
The morning after landing at LAX I had to wake up after only five hours of sleep to work on a music video. What a great welcome back! I was of course a bit tired, but I had such a fun day. We filmed in a small studio in Glendale, set up to look like a bar. Director and cinematographer was the artist himself: J.D. Mata. I played ”the barfly” who in the end ”softens” and falls for the musician.
The barfly and her drink…
The studio set up as a bar.
The artist J.D. Mata, who also directed and filmed the music video.
Me and my co-star Jacob.
On set as ”the barfly” with my co-stars Mario and Susan.
On set as ”the barfly”.
On set as ”the barfly”.
Me and my co-star Jacob being silly during a break.
About to land in LA.
Så, då är jag äntligen tillbaka i LA efter en låååång resdag. Första flyget skulle gå från Arlanda kl. 08.40, men var försenat en halvtimme ungefär. Vilket inte gjorde så mycket, för sen hade jag sex timmar att slå ihjäl i Helsingfors innan vidare resa till Chicago. Jag var väldigt trött och helst hade jag velat lägga mig ner och sova någonstans, men jag utnyttjade tiden till att jobba och fick väldigt mycket gjort som jag inte hunnit under min vecka i Stockholm.
Nästa flygtur var lite längre än de 50 minuterna mellan Stockholm och Helsingfors, så då hann jag med att både sova och se en halv + en + en halv film. Först såg jag slutet på Spy som jag inte hade hunnit med på planet till Stockholm. Sen blev det en japansk film: Maestro. Jättefin! Gillar du musik ska du absolut se den. Innan landning i Chicago hann jag med första hälften av True Story. Den hoppas jag kunna se slutet på under någon kommande flygning.
I Chicago gick allt ovanligt fort och smidigt. Ingen kö i immigration och knappt någon vid security check heller, så jag hann med 10 minuters marginal till boardningen av dagens sista flyg: Chicago – Los Angeles. Drygt fyra timmars sömn senare landade vi och efter ytterligare två timmar var jag hemma i lägenheten, ca 28 timmar efter att min resdag hade startat på flygbussen i Stockholm.
_________________________________________________________________________________
Finally back in LA after a loooong day’s journey. My first flight was supposed to depart from Stockholm Arlanda Airport at 8:40 am, but was about 30 minutes delayed. But it didn’t matter that much to me, because then I had six hours to kill at the airport in Helsinki, Finland, before my next flight to Chicago. I was very tired and wanted to just lay down to sleep somewhere, but I used my time well and worked instead. I got a lot of things done that I hadn’t have time to do during my week in Stockholm.
My next flight was a bit longer than the 50 minutes from Stockholm to Helsinki, so I had time to both sleep and watch ½ + 1 + ½ movie. First I watched the end of Spy, which I didn’t have time to see before landing on my flight to Stockholm. Then a Japanese movie: Maestro. Beautiful! If you like music you should definitely watch it! Before landing in Chicago I had time to watch the first half of True Story. I hope I will be able to watch the rest on a flight in the near future.
In Chicago everything went surprisingly fast and smoothly. No line to immigration and hardly and people before me at the security check, so I managed to be at my gate 10 minutes before boarding of my final flight of the day: Chicago – Los Angeles. About four hours of sleep later we landed at LAX and after another two hours I was home, 28 hours after my journey started on the bus to the airport in Stockholm.
Watching the Japanese movie ”Maestro”.
Fall in Stockholm.
En vecka går så fort! Men Stockholm visade sig från sin bästa höstsida och jag hann med en massa roliga saker som inspelningen av en japansk film, min kurs Hands On Hollywood, träffa släkt och vänner, guida en båttur i skärgården och gå på auditions. Och ta långa promenader på Djurgården.
_________________________________________________________________________________
A week goes by so quickly! But Stockholm showed its best autumn-side and I got to do a lot of fun stuff like playing a spy in a Japanese movie, holding my seminar Hands On Hollywood, see friends and family, guide a boat tour in the Stockholm archipelago and have auditions. And take long walks at beautiful Djurgården in Stockholm city.
Beautiful evening in Stockholm.
Highland cattle.
Me and Henrik, who played my partner in crime.
Häromdagen var jag på plats i Stockholm för att spela tysk spion i en japansk film, som kommer att ha premiär nästa sommar. Vi filmade vid Katarina kyrka på Södermalm. Den här scenen utspelar sig på 1940-talet, så när man tittade sig omkring (och zoomade bort filmteamet ur synfältet…) och bara såg folk i 40-talskläder och -frisyrer kändes det verkligen som om man förflyttats tillbaka i tiden. Solen sken, luften var höstig och frisk och jag fick användning för mina japanska språkkunskaper. Vilken härlig dag det var!
_________________________________________________________________________________
The other day I was in Stockholm to play a German spy in a Japanese movie, which will be released next summer. We filmed at the Katarina church at Södermalm. This particular scene took place in the 1940’s, so when you looked around (and zoomed out the film crew from the view…) it really felt like you’d been transported back in time: everybody was dressed in 1940’s clothing and had 1940’s hairdos. The sun was shining, the air was crisp and fresh and I got to use my knowledge in Japanese. What a wonderful day it was!
The German spies: Nathalie Bloom, Henrik Norman and Nathalie Söderqvist.
On set.
The director and I.
Ivo is playing the Russian spy.
A closer look of the outfit, hairdo and make up.
Playing a German spy, disguised as a house wife, in a Japanese movie shot in Stockholm.
Anne (producer), Paul (director), Nathalie Söderqvist, Missi Pyle, Dujon, Alex and Kim.
För ett par veckor sedan var jag med min vän Kim, som är manusförfattare och producent, och några av hennes vänner på lanseringsfesten för skådespelerskan Missi Pyles nya musikvideo ”I Wanna F**k You Up”. Tillställningen hölls på King King Club i Hollywood. Efter lite tekniska missöden och därmed fantastisk ”pausunderhållning” av Missi Pyle fick vi efter någon timmes väntan vår nyfikenhet stillad och videon visad för oss inte bara en utan två gånger. Och nu har den släppts för allmänheten och finns att se på YouTube: https://youtu.be/i6eTsfEmGC0
_________________________________________________________________________________
A couple of weeks ago I attended the launch party of the actress Missi Pyle’s new music video ”I Wanna F**k You Up”, together with my producing and screenwriting friend Kim and some of her friends. The party was being held at King King Club in Hollywood. After some technical problems, and thereby live entertainment by Missi Pyle, we finally got our curiosity appeased and got to watch the video not only once but twice. And now it has been released for the public on YouTube: https://youtu.be/i6eTsfEmGC0
Missi Pyle is entertaining us while waiting for the technical problems to be resolved.
Me and Kim.
Missi Pyle in action in her music video ”I Wanna F**k You Up”.
With tour guide Eva at Hollywood & Highland, with the Hollywood sign in the background.
Häromdagen följde jag med min gudie-kollega på Strömma Eva på sightseeing i LA. Hon jobbar som guide i USA också och den här gången skulle hon ha en 15-dagarstur i västra USA som just började i Los Angeles. Väldigt intressant! Även fast jag bott i LA i tre år, så har jag aldrig varit på en sightseeing tur (nej, studio-turen på Universal Studios räknas inte…) och kan egentligen inte så mycket om stadens historia. Tack Eva för att du delade med dig av all din kunskap!
_________________________________________________________________________________
The other day I joined my Swedish tourist guide colleague, Eva, for a sightseeing tour in LA. She works as a tour guide in the US when she’s not working for Strömma in Stockholm and this time she was going to guide a 15 day long tour on the west coast of the US, which started in Los Angeles. Very interesting! Even though I’ve lived in LA for three years, I have never been on a sightseeing tour (and no, the studio tour at Universal Studios doesn’t count…) and don’t know a lot of the history of the city. Thank you Eva for sharing your tremendous knowledge!
Downtown LA.
Interior detail of Walt Disney Concert Hall. Architect: Frank Gehry.
Walt Disney Concert Hall. A Rose For Lilly, in memory of Lillian Disney, the founder of the concert hall.
Marilyn Monroe’s grave in Westwood.
Santa Monica beach.
Venice Beach.
Venice Beach with Malibu in the background.
On set of Tomorrow. Amber, who played one of the nurses, is holding ”the newborn”.
Förra veckan filmade jag en scen för långfilmen Tomorrow. Vi var på en vårdcentral i ett litet rum som i filmen ska föreställa en förlossningssal. Min uppgift i scenen var helt enkelt att föda barn. Det är ju alltid lite speciellt när man ska porträttera något som man själv aldrig har gått igenom. Jag försöker alltid översätta situationen till något liknande som jag har varit med om (och i det här fallet öka intensiteten det med några hundra procent…) och genom det förhoppningsvis göra situationen rättvisa inför de som faktiskt varit med om det på riktigt. Om jag lyckades eller inte får vi se i februari…
___________________________________________________________________________
Last week I shot a scene for the feature film Tomorrow. We were at a health center in a tiny room that in the movie is supposed to be a delivery room. My task in the scene was simply to give birth. It’s always a bit special when you are going to portray something you haven’t personally experienced. I always try to translate the situation to something similar that I have experienced (and in this case increase the intensity some hundred percent…) and through that do justice to the situation to those who actually have experienced it for real. In February we’ll find out if I succeeded or not….
Keigo makes my face look sweaty.
Director Dakota gives instructions.
”The proud parents” after the scene was done.