Idag firades Sveriges Nationaldag (en dag för tidigt) i Svenska kyrkan i San Pedro och jag var där tillsammans med Birgitta och ett hundratal andra svenskar. Först hölls en familjegudstjänst inne i kyrkan och sen fortsatte själva firande ute på gården med körsång av Svenska kyrkans kör, diktläsning, nationaldagstal av SACC-LA:s ordförande Gudrun Giddings och hissaning av den svenska flaggan till tonerna av nationalsången. Därefter vankades det lunch, gjord av SWEA LA, och lotteri med många fina priser. Vi hade tur med vädret också. De senaste dagarna har det varit värmebölja, men idag i San Pedro fläktade vindarna svalkande. Helt perfekt!
___________________________________________________________________________
Today Sweden’s National Day was celebrated (one day early) at the Swedish Church in San Pedro. I was there with Birgitta and about a hundred othere Swedes. First there was a church service and thereafter the celebration continued outside with the church choir singing, a poem about the National Day, a National Day Speech held by the president of SACC-LA Gudrun Giddings and the hoisting of the Swedish flag to the tunes of Sweden’s national anthem. Then we had lunch, provided by SWEA LA, and the winners of the raffle were presented. And the weather was perfect. The past days there has been a heat wave in LA, but today in San Pedro there was a refreshing breeze to keep us all cool.
Det är fantastiskt när man i sin egen stad fortfarande kan förundras över det som finns och kan upptäcka nya saker. På en promenad på Djurgården nu i maj blev jag överväldigad över allt jag såg, och kanske framförallt den stora porfyrvasen som står vid Rosendahls slott som jag aldrig tidigare sett, även fast jag passerat den tusentals gånger.
___________________________________________________________________________
It’s marvelous when you still can be amazed by what your hometown has to offer and also discover new things. On a walk at Djurgården in Stockholm I was overwhelmed by all the fantastic things that came in my way, especially by the giant porphyry vase by Rosendahl’s palace that I’ve never seen before even though I’ve passed it a thousand times.
Den 9 maj var det officiell invigning av Dramatenterrassen. Vi bjöds på dryck och utsökta tilltugg i form av pulled pork sliders, caesarsallad och panna cotta samt ett fantastiskt väder. Det här kommer definitivt bli ett av sommar-Stockholms bästa häng. Utsikten, byggnaden, atmosfären – det kan inte bli mer rätt!
___________________________________________________________________________
On May 9th I attended the official opening of Dramatenterrassen, located at the balcony of the Royal Dramatic Theatre in Stockholm. We were treated with drinks and delicious hors d’oevres like pulled pork sliders, caesar salad and panna cotta, as well as a fantastic weather. This will definitely be one of Stockholm’s places to be this summer. The view, the building, the atmosphere – it can’t be better!
Tidigare i år var jag i Skåne för att spela in en reklamfilm och jag tror att det var det mest bekväma jobbet jag någonsin haft. Jag skulle ”sova”. Och sängen var hur skön som helst, så det var lite svårt att inte somna på riktigt. Resultatet av inspelningen lägger jag upp imorgon 🙂
___________________________________________________________________________
Earlier this year I was in Skåne (the southern part of Sweden) to shoot a commercial and it truly was the most comfortable job I’ve ever had. My job was to ”sleep”. And the bed was soooo comfy, that it was hard not to fall asleep for real. I will post the commercial tomorrow 🙂
I veckan var jag på USC och filmade en scen ur Glengarry Glen Ross. Innan själva filmdagen hade vi repat scenen inför klassen och deras professor som en del i regissörens utbildning. Glengarry Glen Ross är en pjäs skriven av David Mamet, men den har även filmatiserats (1992). I originalet är karaktärerna i scenen vi gjorde män; min roll, James/Jamie Lingk, spelades av Jonathan Pryce. Inspelningen gick väldigt smidigt och var över alldeles för fort. Om någon vecka får vi se resultatet.
_________________________________________________________________________________
This past week I was at USC to film a scene from Glengarry Glen Ross. Before the actual filming we had rehearsed the scene in front of the class and their professor as a part of the director’s education. Glengarry Glen Ross is a play written by David Mamet, but it has also been made into a film version (1992). In the original screen play all characters in the scene we did were men; my role, James/Jamie Lingk, was played by Jonathan Pryce. The shoot went very smoothly and was over way to fast. In a week or two the scene will be edited and ready to watch.
Här är reklamfilmen jag spelade in i Stockholm i mars.
This is the commercial I shot in Stockholm in March.
.
I veckan var det världspremiär på ”30 Days with My Brother” på The Egyptian i Hollywood med efterföljande Q&A. Filmen är skriven av Omar Mora, som också spelade en av huvudrollerna. En fin film om brödraskap – ett ämne som jag nog aldrig sett på bioduken förut – med många fantastiska vyer av Los Angeles.
Jag gick dit med min vän Kim, som är producent, och den spanska skådespelaren Jesus, som inom kort kommer att flytta till LA. Efter filmen minglade vi med nya och gamla vänner. Det var en härlig stämning och vi stannade tills vi blev utslängda 😉
_________________________________________________________________________________
This past week, the movie ”30 Days with My Brother” had its world premiere at The Egyptian Theatre in Hollywood, followed by a Q&A. The movie is written by Omar Mora, who also plays one of the leads. A beautiful movie about brotherhood – a subject I don’t think I’ve ever seen on the screen before – with a lot of stunning views over Los Angeles.
I went to the event with my friend Kim, who is a producer, and the Spanish actor Jesus, who is about to move to LA. After the screening we mingled with new and old friends. It was a great evening; we stayed until they threw us out 😉
Minst tre morgnar i veckan ”hajkar” jag i Runyon Canyon som min workout, men imorgon stängs området i fyra månader för att de ska byta ut vattenledningarna. Förutom att flåset och rumpan får sig en rejäl omgång uppför är det så avkopplande att börja dagen med att vara ute i naturen, höra fågelkvitter och se skalbaggar, ödlor och bin när man går nedför. Och att blicka ut över LA när man nått toppen – det ger mig energi. Men nu kommer jag inte få se den vyn på fyra månader, så det var lite vemodigt imorse. Och inte bara för mig. Många, kanske främst hundägare, har sina ”Runyon-vänner” som de träffar på på sina rundor och som de nu inte kommer att se förrän i augusti. Folk önskade varandra trevlig sommar och drog ut lite extra på det sista varvet.
_________________________________________________________________________________
At least three mornings a week I hike in Runyon Canyon as my daily workout, but tomorrow the park will close for four months due to a water project. Apart from the workout hiking uphill it is so relaxing to start the day being in the nature, hearing birds chirping and see beetles, geckos and bees hiking downhill. And to look out over L.A. when you’ve reached the top – that gives me energy. But now I won’t get to see that view for four months, so I felt a little bit sad this last morning. And not only I. A lot of people, perhaps mainly dog owners, have their ”Runyon friends” that they meet on their hikes and that they now won’t see again until August. They wished each other a happy summer and walked a little slower to keep this last hike last a bit longer.