Igår körde jag, Linnea och några andra godingar från jobbet lite aw i vårsolen efter jobbet, det blev två glas rosé. Jag och Linnea åkte hem till henne för att käka och göra oss i ordning för kvällens festligheter, Jag hinner knappt utanför ytterdörren innan jag har snubblat och rivit sönder en bit längst ner på mina byxor samtidigt som vi mitt i all stress ska springa till bussen i höga klackskor.. När vi nästan är framme så faceplantar jag i stentrappan, brister ut i gapskratt och fortsätter mot bussen. Redan där var jag osäker på om det ens fanns en mening för mig att gå ut, haha! Det blev en hyffsat tidig kväll för mig och idag jobbade jag från 12-17:30, en riktigt rolig jobbdag.
Efter jobbet åkte jag hem för att steka hamburgare till middag för att sedan poppa popcorn och bädda ner mig i soffan för en film, har dock inte blivit någon film än, har inte kommit på något jag vill se 😉 Men tänkte att jag skulle göra det efter detta inläget.
Imorgon är jag ledig, då tänkte jag boka ett pass på world Class och köra, har inte bestämt vad för pass än, men tänkte ringa imorgon och kolla vad som finns osv. Hoppas ni haft en bra helg och har en mysig kväll♥
Lyxfrukost hos Linnea i vårsolen<3 snart ska vi göra oss iordning och bege oss mitt jobbet! Hörs sen 🙂
Finns det fler där ute som också börjar bli ganska less på all denna hysteri och alla perfekta kroppar? vet ni isåfall varför ni blir/är det?
Jag vet iallafall varför jag är det och det beror inte på något mindre än att jag själv är missnöjd. Att jag känner att jag skulle vilja ha den där styrkan och den där disciplinen som gör att jag också kan nå mina mål och framför allt min dröm kropp. Jag har alltid en tendens att sätta alldeles för höga krav på mig själv som gör att jag tycker att uppförsbacken känns alldeles för brant och för tung. Det största hindret för mig är att jag har sån ångest över att jag försökt så himla länge men aldrig känner att jag får det att rulla. Det blir liksom aldrig en naturlig rutin, det har iallafall inte hunnit bli det än sen jag flyttade hit.
Sen tror jag att en stor anledning till varför jag inte riktigt lyckas fullt ut är att jag har hakat upp mig alldeles för mycket på att jag är missnöjd och inte har något tålamod för fem öre.. jag vill se resultat och förändring direkt, gärna samma dag.
Så om jag ska försöka få det här till något positivt och att försöka motivera andra men framför allt mig själv, så ska jag försöka att sluta ha ångest, att sluta jämföra mig med andra, att sluta haka upp mig för mycket på exakt vad jag ska äta eller hur mycket jag ska träna osv.. Det bästa att börja med är att komma igång igen, att få in det som en rutin och göra det för att kroppen mår bra av att få motion och utmaning igen. För om man ska sätta dessa krav redan innan man blivit varm i kläderna när det gäller att ta sig till gymmet eller att komma ut och gå, så tror jag att kraven känns lite väl tufft och blir en belastning eftersom man tyngs ner av att hela tiden tänka ”jag är inte nöjd” ”jag måste träna” istället för att det blir något som känns kul och upplyftande.
Det är nog där skon klämmer som mest för mig när det gäller all denna tränings hetsen. Att det känns som att alla ska se ut som fitnessmodeller och äta så otroligt nyttigt, att dom flesta målar upp sina liv som att allt handlar om träning och att avstå det som förr var ”roligt” istället för att leva livet och att kombinera det med träning. Utan att folk ska missuppfatta mig nu så menar inte jag att träning inte kan vara rolig eller att vara hälsosam och aktiv inte är något kul, menar mer att det finns så mycket mer än en snygg kropp att titta på. Så därför tror jag att jag mår bättre av att inte ha så höga krav på mig själv, för oftast blir allt bara sämre när jag ska försöka att pressa mig, tyvärr! det är faktiskt en sak som jag tycker är väldigt tråkigt eftersom jag gärna hade velat fungera så.. Men någonstans måste jag acceptera att det kanske tar lite längre tid för mig. Jag säger inte att jag aldrig kommer att kunna ha disciplin, för det vet jag att jag kommer att ha, jag vet att jag kommer att lyckas! Jag behöver bara hitta mitt sätt att ta mig dit och det behöver vi alla göra. Det tar olika tid att nå sina mål, men det är inte tiden dit som räknas det är att man på ett eller annat sätt tar sig dit♥
Åh vad jag älskar frukost! Det finns inget bättre än att starta dagen med en god, lång och harmonisk frukost. Jag vill aldrig stressa på morgonen, eller bara slänga i mig något i farten.. utan vill helst som på bilden nedan kunna mysa omkring i mysdressen med tofflorna på & lyssna på skön musik och äta den i sängen, så nice!
Idag blir det dessvärre inga av dessa fantastiska frukostar, utan vanlig hederlig havregrynsgröt, men jag ska låtsas att det är något annat;) Till helgen lovar jag att det blir en lyxfrulle♥
Ja, som många kanske redan vet så har jag en del syskon, men framför allt så är jag tvilling. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att det är rätt häftigt att ha en andra halva som man har delat i stort sätt hela livet med. Vi har legat i samma mage i 8 månader utan att ha ihjäl varandra haha!
Jag vet att när jag och min tvillingbror Sebastian föddes så skulle min mamma julshoppa tillsammans med min mormor och morfar. Det var det 7 december 1993, men innan det så skulle dom förbi barnmorskan för att göra någon kontroll om jag har förstått det rätt, plötligt blev min mamma otroligt nödig och sa att hon var tvungen att gå på toaletten, men barnmorskan förstod att det var vi som var på gång, så det blev inget julshoppande för mamma, mormor och morfar, utan det blev början på en förlossning som skulle bli otroligt lång och fruktansvärt jobbig (minns det som det vore igår) haha! Nej men min bror föddes vid 18 och vanligtvis brukar det bara vara några minuter emellan varje, men jag tog god tid på mig.. lite väl lång tid för det var riktigt när att det blev akutsnitt och då var risken stor att jag inte skulle överleva. Tror även mitt i all panik, stress blandat med svett och tårar att min pappa la denna kommentaren till min mamma ”det är inte värre än att skita ut en melon” man ba, Jag skulle väldigt gärna vilja se dig skita ut en melon och sedan säga ”det var inte så farligt” haha. Givetvis menade ju min pappa att pusha och stötta, men uttryckte sig lite väl klumpigt i den situationen.
6 timmar senare kommer jag ut och är dessvärre helt blå på hela kroppen, så jag vet att min mamma skriker att jag är död. Läkaren tog mig i sina armar och sprang, min pappa springer då efter för att han givetvis är orolig att något är fel, men läkaren svarar ”det är lugnt” Vilket var ett ganska konstigt svar eftersom jag var helt blå och han sprang iväg med mig. Det visade sig att en bit av moderkakan hade legat i vägen så att jag hade fått dåligt med luft, men det var ingen fara med mig, som tur var.
Vi var oftast klädda i matchande kläder, jag hade rosa och sebastian hade blått.
Som ni kanske ser på bilden ovan så skelar jag, haha! Jag föddes med en lite för kort nervtråd i ögat och fick därför opereras när jag var ca 4-5 år. Det vart en otroligt lyckad operation då mina ögon blev helt återställda och ärren inte ens syns! så det är jag väldigt tacksam för. Jag fick ha glasögon när jag var mindre. men från 5an till 7an hade jag varken glasögon eller linser. I slutet av 7an och i början av 8an skaffade jag linser.
pricken över i:et är också att vi såklart valde våra glasögon själva, haha!
Jag och Sebastian har alltid varit tajta, vi lekte nästan bara med varandra när vi var små, efter dagis så lekte vi hemma och efter skolan. Vi lekte såklart med andra kompisar också, men vi var ofta med varandra och lekte med kompisar tillsammans. Bråkade gjorde vi också, men det gick i perioder och när man är liten så bråkade man varannan sekund och var världsbästisar igen.. Jag kommer ihåg tiden mellan 6an till ungefär första eller andra året på gymnasiet, där emellan var det lite bråkigt och tjafsigt. Kan väl bland annat ha att göra med att man går igenom olika faser och perioder i sina liv med andra ord, man går igenom tonåren haha! Men vi har alltid haft varandra på ett sätt som gör att det inte spelar någon roll hur mycket man den ena sekunden tjafsar, för i den andra så har man glömt allt. Det är otroligt skönt att ha en människa som alltid finns där och som förlåter alla mina fel och brister och tvärt om.
210 års kalas 2009
Julafton 2009
Påsk 2009
Sebastians student 2012
Tunisien 2010
våran 18 årsdag 2011
Vi har alltid väldigt kul tillsammans, Jag har liksom inte riktigt tänkt på det innan, det är väl först nu när vi inte bor under samma tak som det inte blir lika självklart, jag har liksom tagit honom lite förgivet, men nu när jag inte träffar honom varje dag eller ens pratar med honom exakt varje dag så inser man hur nära man är och hur mycket han faktiskt betyder på massor av olika sätt, han är guld♥
Om det skulle finnas någon nackdel med att vara tvilling så är det väl att vi har blivit jämförda ibland vilket man aldrig ska bli med någon. Men det är en sak som är vanligt bland tvillingar. T.ex så tog Sebastian studenten och har alltid varit läshuvudet av oss medans jag mer har varit kreativ, gillat ämnen som inte har med matte eller logik att göra, mer åt teater och sång (ändå ställde sebbe upp i cabbaren på deras gynmasium vilket var sjukt roligt att se) sen har han tagit körkort och inte jag, vilket också känns lite jobbigt för mig, men om man hela tiden jämför så kan ju jag stoltsera med alla mina uppträdanden, min medverkan i the voice, idol och Gothia Cup invigningarna och annat som inte han har. Så att jämföra är ingen bra idé. Men jag är otroligt tacksam att han alltid har funnits där och alltid stöttat och aldrig känt någon avundsjuka eller missunnat mig någon framgång, utan tvärt om. Varit extremt mån om min framgång och alltid puschat mig och varit min stora supporter!♥
När jag flyttade hit till Stockholm så var jag även medveten om att jag skulle träffa helt nya människor som inte har någon som helst aning om vem jag är eller hur jag är. Jag kunde börja om helt från början eftersom Ingen kände mig eller har hört påhittade historier eller rykten. Utan jag var en såkallad ”färsking” från Göteborg! Det är ändå en stor grej att göra, att bara dra såhär som jag gjorde utan att tänka efter och att sedan ta sig fram på egna initiativ och bli självständig samt att lära sig utav livets hårda skola. En grym utmaning och en nyttig erfarenhet. Av alla dessa nya människor som jag har träffat så känner jag mig otroligt stolt och glad över den jag är, hur jag har presenterat mig själv och hur jag har framställts, även om det inte faller alla i smaken så är jag alltid mig själv till 100% vilket är det viktigaste. Likväl som man själv inte gillar alla så kommer det alltid att finnas människor som inte är lika förtjust i dig, och det får man helt enkelt bara acceptera. Därför föredrar jag alltid att vara mig själv och att aldrig försöka att vara någon annan.
Vissa kan ibland få uppfattningen om att jag är en tjej med ett extremt stort bekräftelsebehov, samt att det hörs och märks när jag är i närheten. Jag har lätt för skratt och har ett skratt som låter extremt mycket och högt (vilket jag inte kan hjälpa, men andra väljer att tro att jag gör mig till av någon sjuk anledning haha) Jag är en person som tar mycket plats och får en del uppmärksamhet på grund av att jag inte är blyg, jag tar gärna för mig och pratar och skämtar och skrattar, men det är ingenting som jag gör för att jag känner att jag måste stå i centrum. Ska jag vara helt ärlig så skiter jag i att stå i centrum eller inte, utan är bara sån som person. Känner jag för att säga något så gör jag det och tycker jag att något är roligt, så skrattar jag! Därför är det viktigt för mig att människor faktiskt lär känna mig på riktigt och inte drar snabba slutsatser eller dömer mig för ytliga själ. Jag är en enkel person att ha att göra med, lätt att lära känna & älskar att lära känna nya människor och få nya bekantskaper så därför tycker jag synd om människor som tycker att jag verkar dryg, självupptagen och annat trams som inte stämmer. Det tråkigaste är att jag inte direkt känner något behov av att motbevisa människor som redan har dömt mig, då tycker jag att det är lika bra. Personers riktiga sidor kommer alltid fram till slut ändå, så är man alltid sig själv så har man det på det torra 🙂
Ett litet tips som jag alltid brukar tänka på är att man aldrig vet vad en annan människa har gått igenom, så om någon skulle bete sig oskönt eller liknande så kanske det inte alltid är personligt, men i största allmänhet så är ett första intryck och ett första möte extremt viktigt, ta tillvara på dessa tillfällen för dom kan vara det mest värdefulla som händer dig♥
”Man vet aldrig vem som bär på ens framgång”
Idag trodde jag att det skulle vara lika fint väder som igår men nej.. Det är inte alls lika roligt idag.. Det skulle vart mer sol så att man hade kunnat sitta på en uteservering efter jobbet. Får helt enkelt skjuta upp det tills lördag, en liten AW är aldrig fel!
Nu lagas det brunch för fulla muggar, är ledig idag så tänkte få gjort en del samtidigt som jag inte har tänkt att göra något speciellt, det känns som dn typisk söndag, ska gå en promenad efter min brunch iallafall
När jag flyttade hit till Stockholm så var jag även medveten om att jag skulle träffa helt nya människor som inte har någon som helst aning om vem jag är eller hur jag är. Jag kunde börja om helt från början eftersom Ingen kände mig eller har hört påhittade historier eller rykten. Utan jag var en såkallad ”färsking” från Göteborg! Det är ändå en stor grej att göra, att bara dra såhär som jag gjorde utan att tänka efter och att sedan ta sig fram på egna initiativ och bli självständig samt att lära sig utav livets hårda skola. En grym utmaning och en nyttig erfarenhet. Av alla dessa nya människor som jag har träffat så känner jag mig otroligt stolt och glad över den jag är, hur jag har presenterat mig själv och hur jag har framställts, även om det inte faller alla i smaken så är jag alltid mig själv till 100% vilket är det viktigaste. Likväl som man själv inte gillar alla så kommer det alltid att finnas människor som inte är lika förtjust i dig, och det får man helt enkelt bara acceptera. Därför föredrar jag alltid att vara mig själv och att aldrig försöka att vara någon annan.
Vissa kan ibland få uppfattningen om att jag är en tjej med ett extremt stort bekräftelsebehov, samt att det hörs och märks när jag är i närheten. Jag har lätt för skratt och har ett skratt som låter extremt mycket och högt (vilket jag inte kan hjälpa, men andra väljer att tro att jag gör mig till av någon sjuk anledning haha) Jag är en person som tar mycket plats och får en del uppmärksamhet på grund av att jag inte är blyg, jag tar gärna för mig och pratar och skämtar och skrattar, men det är ingenting som jag gör för att jag känner att jag måste stå i centrum. Ska jag vara helt ärlig så skiter jag i att stå i centrum eller inte, utan är bara sån som person. Känner jag för att säga något så gör jag det och tycker jag att något är roligt, så skrattar jag! Därför är det viktigt för mig att människor faktiskt lär känna mig på riktigt och inte drar snabba slutsatser eller dömer mig för ytliga själ. Jag är en enkel person att ha att göra med, lätt att lära känna & älskar att lära känna nya människor och få nya bekantskaper så därför tycker jag synd om människor som tycker att jag verkar dryg, självupptagen och annat trams som inte stämmer. Det tråkigaste är att jag inte direkt känner något behov av att motbevisa människor som redan har dömt mig, då tycker jag att det är lika bra. Personers riktiga sidor kommer alltid fram till slut ändå, så är man alltid sig själv så har man det på det torra 🙂
Ett litet tips som jag alltid brukar tänka på är att man aldrig vet vad en annan människa har gått igenom, så om någon skulle bete sig oskönt eller liknande så kanske det inte alltid är personligt, men i största allmänhet så är ett första intryck och ett första möte extremt viktigt, ta tillvara på dessa tillfällen för dom kan vara det mest värdefulla som händer dig♥
”Man vet aldrig vem som bär på ens framgång”
Som dem flesta kanske redan vet så kommer jag ifrån en liten by, Tollered som ligger ca 32 km öster om Göteborg. Tollered är en tätort i Lerums kommun i Västra Götalands län. Nu kanske bilden är lite klarare för er som inte hade någon aning innan. I Tollered bor det ca 900 personer, då kan ni tänka er hur litet det är. Det är en jätte fin by som passar perfekt för en barnfamilj med en grymt fin sjö som inte är allt för stor, det ligger även en lekplats lite längre bort.
Såhär ser det ur när man svänger in till byn där jag bor!
Vårt hus ligger precis vid vattnet så vi har sjöutsikt, det är guld på sommarn, även på vintern om isen lägger sig. Men jag är ju en riktig sommar älskare så jag föredrar värmen, sola, bada med sena sommarkvällar med en drink & härligt sällskap! gud vad jag drömmer iväg nu..
Vi flyttade hit till Tollered när jag & min bror var ca 6 år och skulle börja 1a klass. Jag kommer ihåg det som om det vore igår. Min äldsta syster hade redan flyttat hemifrån men mina två bröder & min mellansyster flyttade med. Vi var många & mycket skulle byggas ut och göras om. Min pappa och farfar jobbade mycket med huset, jag och sebbe sprang väl mest omkring och var jobbiga som vanligt 😉 Min pappa & farfar gjorde och har gjort ett fantastiskt bra jobb. Det är först nu när jag är äldre och tänker tillbaka på hur huset faktiskt såg ut när vi flyttade in och hur det ser ut nu som jag inser hur mycket jobb dom faktiskt lagt ner och hur duktiga dom är 🙂 . Jag är stolt över hur händig min pappa är och att han oftast gör saker själv, det är coolt. Som t.ex så har han byggt våran bar hemma av gammalt virke som blev över när vi skulle renovera köket, den är grym! där fick jag skrytit lite om honom.
Nackdelen med vår lilla by med hus, sjöutsikt och hemma gjorda bar är väl att det är otroligt bökigt och omständigt att ta sig någonstans. Det går bussar på vardagarna fram till 23 en gång i halvtimmen, men på helgerna blir det allt färre. Då går dom (om man har tur) en gång varannan timme.. Så att vara spontan är ingen höjdare. Oftast så matchar dom med tåget som går från Floda & in till Göteborgs central, men ibland inte och då är det inte skit kul att sitta där och vänta.
Jag började seriöst med musiken när jag var ca 14 år och har sen dess haft drömmen att bli en stor stjärna en dag och att kunna livnära mig på musiken, att så skapa och släppa massa album osv. Redan då fick jag höra kommentarer som ”du borde flytta till Stockholm” ”Du kommer aldrig lyckas om du inte åker till Stockholm” osv.. Men jag har alltid varit ganska anti-Stockholm. Jag har haft fördomar och alltid tyckt och tänkt så mycket och aldrig känt något behov av att ta mig hit. Men efter idol så ändrades det drastiskt, dels att det tog slut mellan mig och killen samt att de flesta som jag lärde känna under resans gång var helt besatta av att få flytta till Stockholm och att få kriga vidare efter drömmen och då slog det mig. Vad är det jag har här hemma i Tollered som gör att jag inte borde flytta till Stockholm? (förutom min familj då såklart) Och jag kunde inte hitta en enda anledning. Jag hade inte ens ett vanligt jobb, jag hade uppriktigt sagt ingenting. Jag fick ett samtal ifrån Ica i Floda angående en heltidstjänst som jag hade sökt och fick. Då var alltså mitt alternativ att aningen ta jobbet på Ica, eller att ta mitt pick o pack och flytta till Stockholm. Idag känns det skrämmande att jag faktiskt övervägde beslutet om jobbet på ica. Det skulle vara så långt bort ifrån min dröm man bara kan komma.
Nu har jag bott här i Stockholm i ca 2 månader och det har faktiskt gått över förväntan. Det har även varit tuffare än vad jag trodde, men det har varit en detalj som jag helst inte har velat öppna mig om då det känns som ett misslyckande på något sätt. Och jag som yngst i min familj som också är den enda som inte har tagit studenten eller körkort känner ett extremt stort behov av att visa mina föräldrar och syskon att jag faktiskt kan och att jag går min egen väg och faktiskt lyckas. Jag vill liksom inte komma hem och hälsa på förens jag har något att stoltsera med! Det är något jag tror är väldigt vanligt som minst i en familj, men det ska jag inte gå in på mer i detta inlägget.
Mina hjältar♥
Min ängel♥
I början tyckte jag att Stockholm var för stort och läskigt, det var svårt att hitta överallt och förstå logiken.. Jag tänkte ”det spelar väl ingen roll åt vilket håll jag går upp från tunnelbanan jag kommer hamna där jag ska ändå” men så är det ju absolut inte, det blir ju helt fel. Men efter några felsteg blev jag helt enkelt trött på alla dessa omvägar så jag började istället att läsa skyltarna om vilken gata jag skulle till och i sin tur visste jag ju åt vilket håll jag skulle gå, haha! Man lär sig på olika sätt och det var sättet jag lärde mig på. Just nu har jag inte gjort allt för mycket inom musiken, men det kommer mer och mer. Jag har helt enkelt prioriterat jobb framför allt och nu jobbar jag 20h i veckan på Hollister i Gallerian, sedan lite andra små jobb som förhoppningsvis blir fler nu inför sommaren. Men det har faktiskt gått bra att hitta jobb och även kontakter. Jag trivs otroligt bra och har fått många nya vänner, även återupptaget klicket med Linnea som jag klickade med på slutaudition som jag har skrivit om innan. Vi är numera kollegor och en av mina närmsta vänner, fantastiskt!
Nu tänkte jag avrunda detta långa och kanske något oklara inlägget, men ville väl mest ta det lite från början. Vart jag kommer ifrån, hur det ser ut och är där samt varför jag flyttade hit osv.
Nu tänkte jag göra en kopp te & krypa ner framför tvn
♥
Hellu!
Idag gick jag upp vid 9 för att jobba vid 11. Det har varit en riktigt seg dag, jag har känt mig helt slut & inte haft någon energi alls.. Timmarna har gått långsamt & mitt tempo har varit allmät segt. Jag åt lite när jag kom hem, sedan var tanken att uppdatera här & komma igång igen, skulle gått en promenad också men det blev ingenting med det eftersom jag frös lite & tog på mig täcket, kröp ner lite mer så att jag låg ner, sen var det kört 😉
Vaknade upp för en stund sen igen & fryser fortfarande.. nu skulle jag haft någon varmblodig man här som hade kunnat värma mig! Imorgon är jag ledig och då är planen att åka till gymmet med Pernilla för att köra lite kondition sen även att få bort lite av rädslan att gå dit också. Det är ju nytt för mig och ett väldigt stort gym, jag tränar på WorldClass på Östermalms torg.
Idag har ju ”ex on the beatch” premiär. ytterligare en dokusåpa som påminner om paradise hotel, men tyvärr är ju dessa egentligen förbannat ointressanta programmen så himla underhållande, så vi får väl se
