Jag kommer att skriva om ett väldigt tabu ämne, men jag tycker det är viktigt och jag behöver lätta på mitt bröst.
Att bli mamma var det bästa som någonsin hände mig, kärleken man får tillbaka varje dag av sitt kött och blod är en obeskrivlig känsla. Min dröm är att ha en stor familj, en lillebror eller lillasyster till Nathan ❤️
Jag har tidigare haft väldigt svårt för abort, att medvetet ta livet av ett barn som växer i sin mage, det är ett litet liv som kommer växa upp och bli en personlighet. Jag tycker det är fel. Och att Sverige tillåter detta upp till vecka 18 då barnen har ett kön är helt jävla sjukt. Fine upp till vecka 12..
Men jag kan förstå varför folk väljer att avsluta en graviditet, ett barn förkänar att vara önskad och välkommen, och speciellt att få växa upp i ansvarsfulla och kärleksfulla förhållanden. Det finns otroligt många anledningar varför detta görs av kvinnor.
För 3 veckor sen kissade jag positivt på en sticka, det var en total chock då jag haft en spiral. Jag berättade det för Pontus omedelbart och vi visste inte alls hur vi skulle ta denna nyhet. Jag vill ha flera barn, och Pontus är personen jag kommer vilja ha barn med.
Med mycket om och men beslutade vi oss för att det inte var rätt tidpunkt, jag börjar studera om 2 veckor, vi bor alldeles för litet och jag tycker Nathan förkänar en glad mamma som kan ge honom all energi och kärlek som han förkänar. Jag led av förlossnings depression under lång tid och det vore inte rättvist när jag äntligen är frisk. Jag behöver vara stabil ett bra tag innan jag sätter ett barn till världen.
Men den slutgiltiga anledningen varför vi valde att inte behålla detta barn är för att Pontus inte ville, han är inte redo. Och DÄR alla ni kvinnor som läser är något man måste respektera. Man är två om detta val, pappan ska ha något att säga till om och det var någonting jag var tvungen att respektera. Att behålla barn emot någons vilja är inte rätt och det är min personliga åsikt. Att sedan gå och spy galla på den personen är fan helt stört.
Jag har blivit lämnad själv med ett barn, världens finaste Nathan. Jag har uppfostrat honom ifrån första start solo, det har varit underbart men väldigt kämpigt. Att Pontus kom in i vårat liv när Nathan var runt 8 månader var det bästa som hänt oss. Han ÄR Nathans pappa, och vi kunde inte ha ett bättre liv vi tre❤️
Det har varit väldigt tufft på mig psykiskt och jag tänker på det konstant. Men jag ville ta upp detta, jag behöver gå vidare. Och jag tänker inte mörka någonting.
Jag kommer att få barn i framtiden, och det kommer vara planerat och alldeles underbart. Barn är det finaste man kan få, det är den största äran man någonsin kommer att få göra, att få uppfostra sitt barn. ❤️