Ligger hemma sjuk, men febern har släppt nu vilket känns som en enorm befrielse!
Läser och begrundar Kurd Albrecht von Ziegners bok ”Elements of Dressage” -som vi har i läxa till nästa segment i Integrerad Ridkonst.
Här är mina noteringar so far…
Att avslappning är a och o gillar jag. Något jag tänkt på mer och mer på sista tiden.
Det känns så kortsiktigt att jäkta på /fram en rörelse bara för att. Känner en hatkärlek till hans träningsträd. Ser jag trädet som en stege som är något slags recept på framgång, så misstycker jag. För alla hästar, och människor är olika i sinne och kropp. Kan jag däremot se trädet som ett träd, där jag kan plocka bladen som jag vill och låta en gren vara en vägvisare här och nu, då gillar jag det desto mer.
Han skriver att glada hästar inte blir spända; det ligger något i de orden.
En annan sak som slår mig är vissa saker som skrivs, är för mig så självklara. Såsom att låta hästen skrittas på lång tygel första 10-15 minuterna, inte nödvändigtvis med mig på ryggen heller.
Gillar att han tar upp felaktigheter som försiggår i tävlingsarenorna, såsom ”legmovers” -mao. benen rör sig på hästens kropp -inte själva kroppen.
Det blir så tydligt på engelska, att hästen ”should learn to accept the bit” något jag fortfarande inte blir klok på varför den ska behöva göra. Att acceptera något så onaturligt, undrar om det kommer finnas bett på hästar om 15 år; nu när det blir mer och mer uppmärksammat, fler alternativ kommer ut på marknaden, och träningsmetoder synas på detaljnivå.
Gillar uttrycket, the warm-up is a matter of time, not miles.
Tycker om hans raka sätt att skriva, inga krusiduller, skönt!
Boken kan bli din för 235 pix här: http://www.bokus.com/bok/9783861279020/the-elements-of-dressage/
…to be continued
No Comments