Tycker inte om när hästar används som pengamaskiner, framförallt inte på deras egen bekostnad. Denna artikel berättar om en ”skadevåg” som sker just nu, men frågan är kanske snarare om inte ”sporten” börjat bli mer granskad ur djurrättssynpunkt?
Hur det som kallas travsport ser ut med mina ögon:
Jag blir instoppad i plastlådan på hjul, hade gärna inspekterat den lite mer innan jag klev in, men matte var på med pisken bakifrån med hotfull min, så jag skyndade på så gott jag kunde. Efter några timmar känner jag mig grymt törstig denna varma sommardag, hoppar raskt ut ur den varma plastlådan för att få lite frisk LUFT, men skuttade visst ur lite för fort för fick spö när jag kommit ut. Vet inte vart jag är, känner inte igen mig. Vem är du, hallå, du där borta, ja precis du med järnskacklarna kring magen, vart är jag? Vart har jag hamnat? Hallå, varför svarar du inte? AJ ett till spörapp, gör tydligen något fel, igen. Åh nu ser jag, du har bomull instoppat i öronen så du hör mig inte.
Hepp, nu drar matte i mungipan sådär så det ilar i hela tandköttet, hon vill ha in mig i ett mystiskt hus jag aldrig sett förut, grymt övertygande är hon också, vilket får mig att känna mig liiite osäker, knatar med ändå, gör för ont i munnen annars.
Blir instoppad i en box som luktar konstigt med järngaller längs med alla väggar. Väntar ett tag, försöker koppla av, äta och dricka lite, men det är väldans mycket som händer i det här huset så får lite ont i magen av allt stim och stoj, stressande!
Jahapp där kommer matte igen, hör på långt avstånd hennes bestämda steg, så spänd hon känns idag! Ut ur boxen och in till ett ljust rum med flera människor som skeptiskt ögnar igenom mig, vill mest krypa in i ett hörn och gömma mig bakom en filt, men det ska slitas och dras i mig. Omtöcknad stapplar jag därifrån en stund senare, hoppas jag får sova nu.
Där kommer husse, han klappar till mig på halsen några gånger och ser jätteglad ut?!? Tycker han det är kul att klappa till mig så det svider i huden? Jaja han verkar ju på glatt humör i alla fall.
Ett tu tre så är jag helt plötsligt pyntad för parad, tema som alltid; sadomasochism. De har ryckt bort järnskorna från tårna så marken känns extra allt, stenarna är värst, de sticker till som tusen små nålar. Sedan ska vi inte prata om min huvudbonad, jag ser nu bara litegrann, och bara rakt fram, för det är nattsvart åt bägge sidorna. Jag hör helt plötsligt knappt någonting, har någon slags stolpe fastspänd längs med ena sidan av kroppen också, så det gör ont när jag försöker böja på mig för att titta åt sidan på så vis nu när ögonen är nästintill ur funktion, får väl nöja mig med att bara titta spikrakt fram då, för skygglapparna släpper knappast igenom något ljus. Testar sträcka på nacken lite men AJ, vad tusan nu då? Jag sitter ju fast här med, panik!!! Såja, andas, djupa andetag. Puh, går det att sträcka rakt fram då, oh, nix, där var mungrejen instoppad, gick inte. Känner mig inknögglad i stål från alla håll och kanter.
Swosh! Aj igen, vad nu då? Ah, pisken på rumpan, då ska jag visst gå framåt, vad sa du? Nää, hemskt ledsen men någon har stoppat bomull i mina öron så jag hör inget. Aj, pisk igen, hm vad vill de att jag ska göra egentligen? Och så drag i munnen igen, hitåt? Pisk, nähä, inget pisk, ok då fortsätter jag hit istället då.
Ah, där borta står fler som ska vara med i paraden! Hej kompisar! Läget med er en stekhet dag som denna? Uh? Vad sa du? Nä just det, bomullen, och i kombination med begränsad sikt är det ju inte så lätt att hålla en normal konversation.. Nåväl, börjar väl jogga på hursom då, verkar vara det som de andra gör så är väl bäst att hänga på. Den där bilen verkar vara målet, jaja pisk igen, lubbar på snabbare, gör svinont i fötterna nu, försöket lyfta benen så snabbt jag bara kan för att undvika markkontakt.
OHEJ vilket liv! Vad händer nu? Plötsligt har jag hela fotbolls-VM instoppat i öronen istället för den mjuka bomullen, vart kommer ljudet ifrån? Kan inte titta, gör för ont, springer för livet, allt vad jag förmår och kan, mina paradkompisar verkar också ha hört det för plötsligt är det en himla fart på oss allesammans. Shit vad ont det gör, försöker skynda mitt snabbaste, vill bara bort härifrån, NU! Mjölksyran tickar, min rumpa är så svedd att det gör ont att sträcka ut benen helt, har ont i nacken av alla munryck, även fast jag släppte på så mycket saliv jag bara kunde känner jag blodsmak i munnen. Efter vad som känns som en evighet börjar paraden lugna sig, helt utmattad men samtidigt hög på något slags endorfin från all smärta och ovissheten om vad det var för farligt vi sprang ifrån. En paradkompis kommer gråtandes ikapp mig, råkade visst galoppera i all tumult, ett misstag han sent ska glömma, han hade sådana munsår som till och med jag kunde se från min instängda huvudprydnad, stackarn.
Fullkomligt omtöcknad blir jag nu äntligen avklädd denna obekväma utstyrsel, sträcker ut mig så mycket jag törs, husse ser inte alls glad ut längre, inga smällklappar på halsen i alla fall, alltid något. Hoppas jag får vatten snart, galet törstig!
Åhnej, nu ska jag inspekteras i ljusa rummet igen, som känns ännu ljusare nu när huvudmojängerna åkt av. Hallå, är det inte nog snart?!? Jag ORKAR inte mer! Frust!
Åhåå äntligen instoppad i järngallerboxen igen, vattnet smakar förvisso rätt skumt från mina blödande tandkött men det släcker ju törsten, testar en tugga med hö men det sticks för hårt i min skadade mun så väljer att återgå till vattnet.
Just som jag nästan slumrat in, ståendes i järngallerboxen med allt liv runtomkring, rycks dörren upp med en smäll. Matte plockar på mig ont-i-munnengrejer, igen. Hon drar ut mig, även fast hon inte skulle behöva dra något, har så ont i munnen nu att jag gör precis vad hon vill ändå, men snälla, inte mer mundrag nu.
Nej, plastlådan på hjul, igen? Efter denna traumatiska dag? Hur ska jag palla åka, eller ens stappla in mig uppför rampen? Ett tvärt ryck till i munnen och jag är inne snabbare än jag hinner säga AJ en gång till. Dörren slår igen, det börjar brumma, lukta avgaser och vibrationerna sätter igång. Någon har glömt ett fönster öppet så vinden viner, försöker stampa till lite för att få det att slå igen men utan framgång. Några varma timmar senare är vi hemma.
Alla verkar sura, vet inte vad jag gjort för fel, för trött för att bry mig, somnar i min box med en viss oro om vad som som ska hända i morgon. Har ont överallt, det värker i mina fötter, i nacken, rumpan är så svedd så står sovandes inatt igen, längesen jag lade mig ner nu. Har magknip, munnen har jag lärt mig sova lite halvt öppen med, känns som såren läker lite snabbare då, det ringer fortfarande i öronen från den högljudda paraden. Imorgon blir säkert en bättre dag.
Bilder: Aftonbladet
Artikel från Aftonbladet Sportbladet: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article19232270.ab
Skadevåg i Sverige: ”Många faktorer…”
Det går en skadevåg i trav-Sverige just nu.
Flera av landets bästa hästar står med allvarliga skador.
– Det är många faktorer som påverkar det, säger Svensk Travsports chefsveterinär Göran Åkerström.
Ulf Stenströmers stjärnhäst Noras Bean tvingades avsluta sin tävlingskarriär på grund av skador, Prix d´Amérique-vinnaren Maharajah har också vilat länge på grund av en lättare skada och de senaste dagarna har flera topphästar i Sverige rapporterats allvarligt skadade.
Lutfi Kolgjinis snackhäst Raja Mirchi tränas inte för tillfället och har ett svullet ben då hästen ska ha sparkat i ett staket dagen efter andraplatsen i Boden, stjärnhästens senaste start.
Flera allvarliga skador
Elitloppstvåan Panne de Moteur, som tränas av Stefan Hultman, har inte setts till på en travbana efter starterna på Solvalla och måste även han, precis som Raja Mirchi, stå över storloppet Hugo Åbergs Memorial på grund av en skada i ett av sina ben.
Trav365 har två dagar i rad avslöjat svåra skador, i tisdag då Per Linderoth berättade att säsongen var över för ett av Sveriges bästa sto, Blended Scotch, på grund av en gaffelbandsskada.
Under onsdagen bekräftade Veijo Heiskanen att även hans jättetalang Amazing Man troligtvis fått resten av tävlingssäsongen spoilerad av en liknande skada.
”Dags att ifrågasätta?”
I Micke Nybrinks senaste krönika i Aftonbladet går han in på den hisnande snabba utvecklingen i svensk travsport där hästarna pressas ner i snabbare tider hela tiden.
– Det är snudd på skrämmande. Vill vi att en bäbis ska springa 1.10,7? Är det inte dags ifrågasätta den nya stilen? frågar han sig och fortsätter:
– Vad det handlar om i dagens travsport är att köpa bra gener, ge hästen en sund miljö, köra in den, bygga grunden med ett visst omdöme, ge den bra mat och låta hästen växa till sig. Sen, när den är två eller tre år, köper man en jänkarbike, rycker alla skor, slänger på ett helstängt huvudlag och kör 1.11. Välkommen till travet i Sverige 2014.
Vissa fixar det, andra … springer en gång och sen aldrig mer.
Svensk Travsports nyhet: Skadedatabas
Svensk Travsports chefsveterinär, Göran Åkerström, kan inte uttala sig varför flertalet topphästar skadat sig just nu.
– Hastigheten påverkar, underlaget påverkar och beslagen påverkar. Det är många faktorer som påverkar, men vi har inget underlag för att säga något om det just nu.
Men snart kommer travförbundet att börja jobba med en skadedatabas för första gången i svensk travsports historia.
– Till hösten kommer vi börja att jobba med det för att få ett bättre grepp angående skador. Vi har inte haft det hittills och det är en stor brist, säger han.
– Det här arbetet ligger på planeringsstadiet just nu, men under hösten kommer vi börja med det och det är kanske det viktigaste vi har att göra framöver. Vi kommer att träffa några av världens bästa forskare på underlag för att vi ska få material för att veta hur vi ska jobba. Vi måste det, det är absolut nödvändigt om vi ska fortsätta utveckla sporten, inte minst för hästarnas skull, säger Göran Åkerström till Trav365.
Erik Pettersson Minimedia
16 juli 2014