I oktober var jag på det nionde och näst sista utbildningstillfället på Johannesberg i utbildningen till ridinstruktör i Integrerad Ridkonst.
Vi startade dagen med att instruera varandra i två grupper, hälften red och hälften instruerade. Jag red Hrammur, en Islandshäst jag endast sett en kurskamrat rida tidigare, så det var första gången vi tränade ihop.
Jag som elev
Min kurskamrat bad mig tänka på min andning, och andas djupt. Hrammur var ett energiknippe och det var så skönt att få feedbacken att bara försöka ta det lugnt och inte börja göra något annat. Jag skulle också ta fram min högra axel (som brukar spöka för mig), och släppa spänningen i mitt högra ben i ena varvet.
Hrammur (och även jag) är lite olika starka i olika varv, vilket jag uppenbarligen försökte kompensera med att spänna mitt ena ben. Kul att hon såg en sådan detalj och kunde hjälpa oss till rätta. Jag fick också tipset att andas ut vid inbromsning -vilket fick en fin effekt!
Jag som instruktör
När jag fick en kurskompis som ”elev” så kändes det så lyxigt att bara kunna nämna något så enkelt men ändå av så ofantligt stor betydelse -transversus. Och vips så föll hela ekipaget mer på plats. Att bara kunna säga ett ord och få en direkt respons. Vi har ju gått utbildningen tillsammans och förstår innebörden med olika kommandon -så lyxigt att inte först behöva förklara vad transversus är (en magmuskel) och varför den är av så stor vikt vid ridning. Långt ifrån att jag har något emot att förtälja mina elever om detta, men det var så häftigt att kunna komma framåt i sådan expressfart!
Hon fick öva på att vara mer långsam med sin hand, har nämnt det tidigare här i bloggen. Att är man en person som gärna pratar snabbt eller mycket så har man en förmåga att även röra sig snabbt, vilket inte alltid är gynnsamt i en ridsituation. Jag får ständigt påminna mig själv att vara lite mer ”seg gubbe” i min ridning.
Vi arbetade även på tempoväxlingar för att få upp energinivån på hästen, i kombination med en snabb skänkel -en skänkel som skänklar lite i otakt (tänk ponnyklapp) kan ibland vara mer effektivt än ett hårdare/segare tryck.
Min lektion för Christina Drangel
Vi fortsatte eftermiddagen med individuella lektioner för Christina. Jag fick tänka på att inte vika ihop min insida. Arbeta på att bromsa in och ur halterna, liksom smyga/sega fram med Hrammur som gärna drog på gasen. Försöka få honom att stanna upp lite och bära mig fram, och inte bara rusa fram -i extensormönster vilket för honom är det naturliga -men långt i från det mest skonskamma för hans kropp i det långa loppet.
Jag fick sådeles byta tempo ofta, och en detalj som att jag bara tänkte på mina öron fick resten av min kropp att liksom ”rassla i ordning”. Det är i detaljerna det händer!
Jag ska också våga använda underskänkeln -vilket man av förklarliga skäl gärna drar sig för att göra på den ”heta” hästen. Men med den formar vi, och känner hästen. Jag fick anstränga mig för att rikta lillfingrarna mot varandra också, det hjälper mig att inte låsa fast min arm/axel. Hrammur är klart mindre i storleken än vad jag är van vid, så balansen fick sig en utmaning. Tyngdpunkten ändras när man är lång på en kort häst -men det gick faktiskt klart över förväntan, hurra!
Det är en sak jag gillar med att rida för Christina, det är inte någon prestige alls. Och man avslutar varje pass med något att klura lite på men är framförallt fylld med positiv energi och känner ett hopp om att det finns stor möjlighet till förbättring.
Anteckningar från mina kurskamraters individuella lekitoner
Nästa ekipage var samma ekipage som jag höll instruktion för tidigare på dagen, så jag var lite extra lyhörd för vad Christina såg i samma ekipage mot vad jag noterat. Blev SÅ glad när vi hade sett snarlika ting!
Hon fick också driva på olika vis med smackningar / ponnyklappar med inslag av flera tempoväxlingar, med tillägg att hon måste se till att få gehör innan hon kom med nya kommandon. Hon fick tänka sig att hon satt i sadeln och liksom puttade fram hästen med höfterna framför axlarna. De övade även på att gå mellan galopp och skritt för att aktivera hästen.
Nästa kvinna på tur i sadeln fick först öva på att träda över med sin häst, mao. tvära i en snäv cirkel så hästen kliver under och igenom med bakbenen, en slags stretchande övning som även ökar hästens kroppsmedvetenhet. Hon fick akta sig att inte fastna i samma position, vilket är så vanligt att vi gör -det är ju både behagligt och bekvämt, men att hela tiden hålla sig i rörelse gynnar denna häst mer. Och det är ju för hästens bästa vi rider den, utveklar dennes fysiska förmåga så den kan leva och må så optimalt den kan utifrån dennes exteriöra utmaningar? Eller som min sambo sa -du är som en PT fast för hästen.
Hon skulle också försöka rida med fria händer, understödda av hennes bålstabilitet -det mina vänner kan vara en smärre utmaning både balans- och styrkemässigt!
Nästa ekipage på tur fick först ta sig en funderare på hästens exteriör, som har långa lemmar. Lång hals och väldigt långa ben. Det är på en sådan häst extra viktigt att förekomma hästens ”hyss” som att falla ut eller in, hit eller dit -då vägen tillbaka till rätt position är längre än för tex. en islandshäst med kort hals och korta ben… Och en otroligt viktig sak -rid bara så länge du orkar. Är du trött så är du, och det gäller givetvis även hästens ork och motion. Vi måste inte nödvändigtvis rida varje minut av passet, bättre isf att rida effektivt och ”rätt” en kortare stund, och ägna återstående tiden till eftertanke, teori eller annat.
Nästa ryttare fick tänka på att inte fastna på samma plats med handen, den här hästen behöver tydlig och kontinuerlig guidning. Hon fick även öva på att låta halsen falla med längre tygel. De finlirade också på att kontraställa hästen, så ganaschen kommer ut i det varv hästen tar in halsen. Vi arbetar mycket med att hjälpa hästen att bli mer rakriktad, och detta var en övning för detta.
Sista ekipaget för dagen fick tänka på att lyfta blicken -vem har inte hört den förut? Det är också en sådan viktig detalj som kan få resten av kroppen att ”rassla” till på rätt vis. Hon fick även arbeta på att sitta mer på en större rumpa -rider man en het häst är det lätt så att man lutar sig lite fram och liksom är beredd. Men det får en tvärtomeffekt på hästen som då behöver balansera upp dig som ryttare mer och är det en häst som är het för att den är i obalans och vill rusa fram sig till rätta så stjälper det snarare än stjälper att sitta på en liten yta och lite framåtlutad. Men även det är lättare sagt än gjort.
Det är så roligt att träffa alla kurskamrater och se deras utveckling från gång till annan, så mycket utveckling som skett både på oss och på hästarna. Det får mig att känna en genuin lycka och det om något är verkligen ett bevis på att detta fungerar, för hästen, för människan.
Dag 2
Första ekipaget har varit flitiga på att träna på lång tygel, vilket har gjort att ryttaren övat upp sin fingerfärdighet på ett positivt sätt. Hon fick öva på att tänka att hon långtyglade med händerna, även fast hon red -blev en klart trevlig reaktion på hela ekipaget. Hon liksom gjorde mindre med händerna men det blev bättre. De övade på att tvära, vilket de gjorde även dagen innan, med tillägget att de också arbetade med övergångar för att öva hästens uppbromsningsmuskulatur. Hon fick tänka att hon liksom borrade sig ner i sadeln vid avsaktning. Tänka lite att man sitter vid varsin ända av en gungbräda, hästen på ena sidan och en själv på den andra. Balansera tillsammans.
Näst ut var det jag och Hrammur, han var fortfarande piggelin och jag fick öva på att ta ner min egen energi (svårt när man är så pepp och glad) och även länga min tygel. Vi övade på förvänd öppna, och fick stundtals behålla min position lite längre än vad jag är van vid innan han hittade rätt väg. Lite gissa leken -tänk, på ett positivt vis. Det är en skör balansgång mellan att låta hästen vingla sig till rätta och att gå in och hjälpa den för mycket och för tidigt. Vi vill ju stärka våra fyrbenta kompisar.
Det var roligt att se att han guppade mindre med huvudet upp och ner mot slutet av passet och började använda sin magmuskulatur mer, och fick en annan taktfast skritt. Övning ger färdighet!
Vi pratade även om att man kan få stor hjälp av att rida in hästen från långtygling -stärkande övningar, kommandon med tygeln som hästen lär sig svara korrekt på (avsuttet och utan bett), balans och harmoni.
Nästa ekipage arbetade på lång tygel, denna häst är lite av en kelgris och gosar hellre än motionerar. Eleven fick öva på att inte gå fram till hästens huvud vid någon korrigering/beröm/varvbyte eller dylikt innan hästen vänt bort blicken -så det inte skulle falla in i att hästen liksom lockar fram eleven genom att ge dem de där söta hundögonen som är så svåra att motstå. Så det inte blir så hästen kallar på dig. Det är du som styr.
De fick även fokusera på att först hitta en rak linje, innan de startade med en sluta på diagonalen.
Denna häst går gärna och såsar lite, liksom strosar runt och släpar benen efter sig -för att få den att kliva på mer ordentligt, så fick eleven öva på att gå med snabbare kortare steg. Kroppsspråket är otroligt viktigt! Hästens huvud avslöjar direkt vad den ska göra -så håll alltid koll på det 🙂
Christina ger så roliga liknelser -eleven efter fick tänka att hon hade en avatarsvans som satt sammankopplad baktill på hjälmen ihop med hästens svans. Vips så hamnade hon i en bättre position i sadeln och hästen kunde röra sig på ett mer gynnsamt vis.
En annan elev fick tänka på att inte ha för korta tyglar i lång skritt, utan verkligen låta hästen sträcka ut hela halsen och även skritta på i ett relativt friskt tempo.
Jag övade vidare på förvänd öppna, men fick se upp så jag inte hjälpte Hrammur för mycket och skruvade mitt eget överliv onödigt mycket. Jag fick också sjunka ihop med bröstryggen för att sänka energin men även spänna magen för att hjälpa honom att gå i balans och stabilisera sig. När vi övat en stund och det var dags för paus, så är det på Hrammur, och en del andra överrörliga pigga hästar, ingen idé att bara ge dom lång tygel och skritta på. Utan att helt sonika stå stilla och ge dom tygeln. Då hinner han inte stressa upp sig eller falla ur, utan man kan fortsätta snabbbare där man avslutade innan pausen. Sedan får man se upp så man inte stannar för länge, det kan bli ett stressmoment det också.
Vi avslutade med teori uppe i biblioteket och kom bland annat in på hur viktigt det är att man låter hästen komma in i boxen efter att den varit i hagen. Låta den landa lite, kanske kissa och dricka.
Dag 3
Hrammur får lära sig gå ordentligt, och är inlindad i en så kallad ”body wrap” på en av bilderna.
Vi startade dagen med Tteam -det är så spännande att se hur den högutbildade topphästen står och verkligen funderar hur han ska ta sig igenom en labyrint med bommar. Och hur den snälla islandshästen verkligen får en utmaning av att bara gå bredvid en människa och stå stilla. Hur en annan rättar till hela sin kropp efter en kort stund då den klurat ut kroppsquizet. Jag rekommenderar ALLA att börja involvera både Tteam och Ttouch i sin hantering med hästen. Här finns mängder med tips och filmer går att söka på youtube och det finns även en smidig app till smartphones. Och dyker det upp frågor är ni givetvis välkomna att höra av er till mig. Länk till hemsidan: http://www.ttouch.com/
Efter några timmar med att bygga kroppsmedvetenhet och psykisk stryka så var det dags för de sista individuella ridpassen.
Första ryttaren fick tänka att hon skulle släppa fram höfterna lika mycket till höger och vänster i respektive varv. Hon övade också på att svänga hästen med skänklarna mer och inte för mycket med ffa. sin högra hand.
En häst som vickar mycket på rumpan när den går håller inte sina magmuskler. Vicka inte med då, utan hjälp den genom en stilla stabil sits med din transversus (nedre magmusulatur) påkopplad.
Skapa energin du vill ha i hästen. Den kommer per automatik inte göra det åt dig. Hon fick även öva på att ta så mycket / eller lite – i tygeln tills det hände något.
Och för att bibehålla energin för oss åskådare så körde vi ett litet eget gympass 🙂 Här ligger jag och en av mina kurskamrater med ben och armar i luften och stärker våra magmuskler efter lite yoga.
Min ridläxa till nästa segment är att tänka på mina lillfingrars position, mina örons. Sänka min bröstrygg och ha som ledade silverkulor i mina knän när jag arbetar med en pigg häst, såväl avsuttet som uppsuttet. Och att försöka att vara i nuet, inte nödvändigtvis vara duktig flicka som ska utföra ett visst moment eller en övning bara för att det var tanken.
