Text (berättat för) & foto: Natalie Lindholm

Arbete på långa tyglar kan beskrivas som ridning från marken, med hästen närmare än vid exempelvis tömkörning. Man behöver ha taktkänsla och koordination, dels för att gå i takt med hästens rörelser, dels för att få harmoni. Din kropp ska ”arbeta” (gå) bredvid hästen oberoende av dina händer.
Alla rörelser som du utför i ridningen kan även utföras från marken. Jag använder energier från min kropp, tecken från spöet och tyglarnas placering för att tala om för hästen vad jag vill göra. Vill jag till exempel utföra en sidvärtsrörelse riktar jag min energi mot hästens mittdel, sedan kan jag behöva förstärka genom att peka med spöet mot bogen om den behöver skynda på – eller genom att peka mot bakdelen om den kommer efter.
Det ska bli som en dans med hästen som danspartner. Du för och hästen följer.

Börjar i lång och låg form
Jag arbetar med hästen antingen lång och låg som uppvärmning och avslutning, eller med tagen tygel och nacken som högsta punkt. Ju mer jag vill att hästen ska samla sig och komma upp i nacken, desto mer måste jag själv ha energi i mitt energicentrum – magen – och räta upp mig så att jag får tyngdpunkten bakåt.
Hästen speglar mina rörelser, all träning är en dynamik mellan balans, avspändhet och energi. Kan jag få mer energi utan att tappa i avspändhet? När jag börjar med mindre volter och sidvärtsrörelser påverkas hästens balans, jag måste då anpassa rörelserna till hur bra balans hästen har just nu.

Utan bett på unghästen
Jag börjar alltid med att arbeta den unga hästen utan bett i munnen. Antingen har jag en repgrimma med ringar för tyglarna eller en sidepull. Naturligtvis måste jag först lära hästen att tyglarna är helt ofarliga, även om de hamnar runt ett ben eller när jag slänger dem över ryggen. Hästen behöver även tränas i att ha mig springande bakom och på båda sidor.
Även om tanken är att jag ska kunna gå vid sidan av min häst, så kommer det situationer när hästen ökar tempot och då får jag inte bli hängande i tyglarna. Jag är emot alla former av inspänningar, tyglarna ska alltid gå från hästens huvud till min hand. Tyglarna får i mitt system inte fästas i någon gjord.
Har du känslan av att inte ha kontroll över din häst är det inte långa tyglar du ska träna på först, utan grundläggande övningar från marken som lär hästen att lyssna på dina signaler.

Inte samma sak som tömkörning
Skillnaden mellan tömkörning och arbete med långa tyglar är att du vid tömkörning går längre ifrån hästen och har en däckelgjord, där tömmarna löper genom ringar. Genom att gå på längre avstånd kan man arbeta med hästen i ett högre tempo och på större volter, på raka spår och i växlingar mellan dessa, utan att själv behöva springa med.
Man kan forma hästen i och med att man har en yttertygel, så tömkörning är enligt mig att föredra framför traditionell longering. Tömmarna faller inte lika lätt ner på marken och jag använder denna metod när jag tränar i skogen, där hästen oftast går på helt fri töm. Då riskerar jag inte att en töm kommer på marken och kan fastna i något, eller att hästen får in sitt ben i den.
När man arbetar med långa tyglar går man nära hästen, du har kontakt med hästens kropp. Du går även när hästen travar eller galopperar, så det kräver mer samling. Hästen har ingen gjord och tyglarna är betydligt kortare än tömmar. Det finns fördelar med båda sätten!

Fördelarna med ”långa tyglar” är många:

• Du tränar din egen taktkänsla och koordination.
• Du ser hästen från sidan och kan lättare bedöma hur den går, och hur den rör sig i exempelvis en sluta.
• Du kan lättare kontrollera tvärning och böjning.
• Hästen måste vara lyhörd och följsam, den ska lyssna på små signaler.
• Det är jättebra träning för den unga hästen innan du sitter på den, det förbereder samarbetet mellan ryttare och häst.
• Som rehabträning vid skador eller ryggont är detta utmärkt. Hästen behöver bara bära sin egen vikt, samtidigt som den tränar på att få vikten längre bak och på att få bättre bärighet.
• Den urvuxna ponnyn kan få nya uppgifter, även om man inte kan rida den längre.

Jag anser att alla hästar skulle må bra av träning på långa tyglar, MEN de måste vara säkra att gå bakom och de måste kunna arbeta avspänt. Tyglarna ska vara lätta i handen och hästen får inte ”ta stöd” i dem utan ska bära sig.
Arbetet kräver att du själv är i någorlunda bra form och orkar gå bredvid hästen i ett ganska högt tempo, i alla fall när den travar eller galopperar. Att arbeta sin häst på långa tyglar är ett arbete för både människa och häst, det är inget för den late!

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se