Blandat

Jag och Indigo 2.0

Jag lade upp bilder på mig och Indigo för några veckor sedan, här kommer följetången med fler bilder med kommentarer på vårt pass ihop:

(Förra inlägget hittar du här: http://blogozine.net/malin/2016/06/06/bildbomb-med-kritik/)


Hade gärna gett mer utrymme för bogen med min högerhand ut från bogen, så Indigo verkligen får ut och fram den fritt. Han hade kunnat kliva under med sitt vänstra bakben lite mer också. I övrigt ser det fint ut, vackra häst.

Här får jag lite känslan av att vi faller inåt, men tycker jag sitter fint genom att lägga min vikt utåt hjälper jag Indigo att balansera upp sig. Min högerhand hade kunnat få ge lite mer utrymme för bogen.


Vi går inte in i kurvan med bravur, jag börjar nerifrån.. 

Mina skänklar ger inget stöd mot hans bål, vilket denna överrörliga pålle behöver. 

Min midja ser vikt ut, den borde vara stabil och mer rak och med mer vikt till utsidan.

Mina handleder har vikt sig, ett fusk jag tyvärr ofta får påminna mig själv om. Något jag kunnat åtgärda enklare om jag vinklat mina armbågar lite annorlunda, i kombination med att luta överkroppen bakåt. Med min högra axel lite lägre och framför min vänstra. 

Och huvudet, det är SÅ tungt och viktigt. Är huvudet på plats rättar kroppen ofta till sig. Mitt lite för framåttippade huvud gagnar varken mig eller hästen här. 

Ändå ser han ut att gå i fin form! Hästar är så förlåtande, och fortsätter jag att öva och bli bättre på min kropp, och hans rörelser, så blir vi lite starkare ihop för varje träningstillfälle. It takes two to tango!


Någon meter senare är mina undetskänklar på plats och ger stöd. 

Min midja ser ut att vara på väg i rätt riktning, mer rak och bakåtlutad. Min handled är lite mer uträtad, men jag är fortfarande lite för framåttippad.

Hade velat dra min haka lite mer mot kameran, snett upp till höger.


Här borde jag fått en spark i baken! Ser ut som en framåtlutad fällkniv som är på väg att ramla ihop! Och Indigo kan höja bröstryggen bra mer än så. Mina händer ser dock ut att vara i bra position och min undetskänkel hade kunnat vara värre med tanke på hur jag sitter i övrigt. 


En klassiker! Försöker bromsa hästen genom att dra i tyglarna och när inte det ger svar direkt lutar jag mig framåt -inte ett recept för framgångsrik inbromsning. Jag borde ha lutat mig mer bakåt, plockat lite försiktigt med tyglarna och klämt med knäna in mot sadeln och spänt mina magmuskler. Gör om gör rätt. 

Digo svarar med att istället bara kura ihop halsen och älga på ännu fortare, i ett ogynnsamt extensormönster (huvud upp och rygg ner). 


Hade kunnat puffa bak mina axlar, och fram mina händer samt lagt min vänstra undetskänkel som stöd mer. Något jag också har upptäckt att jag har som hyss, jag liksom står lite på högerbenet i stigbygeln här, kolla in vinklingen på mina tår. Jag övar nu på att ta ner höger tå och vinkla upp vänster tå -effekten av denna till synes lilla justering är enorm! 


Bättre! Men hade gärna fått sitta lite mer bak med axlarna och liksom vinkla in min imaginära svans under mig. Indigo lutar lite framåt också, vilket jag med min vikthjälp säkert kunna hjälpa honom en aning med. Här ser ni också att han går med huvudet bakom lod, trots en lös tygel. Han gör så ibland, när balansen inte är på plats helt, då kompenserar han det någon annanstans i kroppen.


Här hade han gärna fått sänka huvudet en bra bit ner, så att bröstryggen kom upp. Jag rider trav i lättsits, och borde inte ställa mig så framåtlutad. Samtidigt vet jag att det blir lättare för honom att ha en taktfast trav i lätt sits hellre än en nersutten trav, då det fort blir ännu mer rörligt och vingligt då, man får inte glömma att han är en överrörlig PRE under igångsättning. 

Digo har stenkoll på sin omgivning och man kan tydligt se att han tittar mot kameran med ena ögat här!-vilket också bidrar till den huvudpositionen.

Här är han så söt!! Jag känner att han ser kameran bakom buskarna och spänner mig, fäller mina händer ner istället för att ha dom med handflatan vinklad upp. Jag spänner även benet och Indigo skruvar till nacken, och min blick ramlar ner på honom istället för på vägen dit vi ska. Ofta när det ”händer” saker ser vi eller märker vi våra ridhyss tydligare.


Jag har återfått kontrollen lite mer här, min hand skruvas till rätta, jag kan fälla upp blicken och vinkla bak mitt överliv och släppa fram mer tygel.


Vi lär av varandra hela tiden, och jag avslutar alltid med att sitta av och skritta av avsuttet, allt för att spara på hästens värdefulla rygg. Stretch och mys efteråt är obligatoriskt det med!


Tack för att du tog dig tid att titta och läsa, hoppas det kunde vara till någon hjälp. Nästa inlägg med bildkommentarer blir på longering med Taboo.
Bakom kameran: Anna D’Ath

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Erika
    28 juni, 2016 at 11:56

    Ni är så fina tillsammans! Jag hoppas att jag får chansen att se er ihop irl nån gång 🙂

  • Leave a Reply