Text: Anna Nordin
Foto: Virgonira/Dollar Photo Club

Hästen har under flera tusen års tid utvecklats för att passa för ett liv som slättlevande gräsätare, som bytes- och flyktdjur. Men beteendeanpassningarna som gjorts för det vilda livet är kanske inte de bäst lämpade för vår moderna hästhållning.
Darwins gamla citat ”survival of the fittest” (den som är bäst anpassad överlever) förklarar varför hästar är så uppmärksamma av sin natur, och varför de har blivit entåiga (= snabbare).
– De huvudsakliga skillnaderna mellan dagens hästar och deras förfäder som anpassats för det vilda livet är olikheter i storlek och kroppsform, säger Linda.
Det är ganska få skillnader i beteende, vilket beror på att det tar många, många generationer för sådana förändringar att ske, och de som finns är mer kvantitativa än kvalitativa. Det vill säga beteenden kan öka eller minska i omfattning, men det försvinner inga och tillkommer inga nya.
– Instinktiva beteenden som exempelvis rädsla kan inte förebyggas, men de kan minskas, fortsätter Linda.

Skillnad på djurskydd och djurvälfärd
Instinkter räknas som hårt kodade och tar flera generationer att förändra. Beteenden som kan förändras inom en individs livstid kallas flexibla, ett exempel är inlärningen av nya beteenden – som att använda en vattenkopp.
För att kunna hålla djur på ett sätt som de mår bra av, behöver vi ha kunskap om vilken aspekt av ett beteende som är flexibelt och inte. Inhysning och skötsel ska inte bara tillgodose att hästen överlever fysiskt, de ska även tillfredsställa dess beteendebehov.
Djurskydd beskriver det vi människor bör göra för att skydda djur, medan djurvälfärd är djurens egen upplevelse av sin situation. För att hästen ska uppleva välfärd behöver den få möjlighet att utföra sina naturliga beteenden.
– Med det menar man beteenden som individen är starkt motiverad att utföra och som ger en funktionell återkoppling, förklarar Linda.
Det finns tre beteendekategorier som får störst konsekvenser, om vi har för stora skillnader mellan ”det vilda livet” och den nutida hästhållningen. Dessa är socialt beteende, ätbeteende och aktivitet.

Umgås för lite med andra hästar
Hästen är en mycket social art och är utvecklad för att leva i grupp.
– Det är ett stort problem att vi i dag ofta begränsar hästens möjlighet att utveckla och anpassa sitt sociala beteende, betonar Linda.
Det naturliga för hästen är att leva i en flock med 2 till 30 hästar, där de umgås med varandra 24 timmar per dygn. Flocken innehåller blandade åldrar – och hingstar, ston och föl ingår i samma grupp. Den sociala strukturen är stabil över flera år.
Jämför det med vår hästhållning där hästen är ensam i boxen, eventuellt får umgås med andra i hagen, men då oftast bara med individer av samma kön och i liknande ålder. Flockmedlemmarna ändras också oftare och det kan förekomma ”deltidsmedlemmar”.
Vid en undersökning kunde endast 37 procent av tävlingshästarna vidröra en annan häst dagligen. Framför allt hingstar får väldigt sällan umgås med andra hästar i hagen, två av tre hingstar kunde bara se andra hästar, men inte röra dem.

Blanda unghästar med äldre
Linda Keeling menar att gruppsammansättningen är viktig.
– Genom att ha blandade åldrar i flocken får de yngre lära sig sociala färdigheter som de har nytta av hela livet. Det blir också minskad aggression i unghästgrupper om det finns vuxna hästar närvarande, säger hon.
Ju fler vuxna individer, desto lugnare klimat. Det bör enligt Linda vara minst lika många vuxna som unga hästar i en grupp.
– Den kunskapen går stick i stäv med det vi ofta ser i dag, där unga hästar hålls i stora grupper med enbart jämnåriga. Hur ska de då få en chans att lära sig de sociala färdigheter de behöver för att fungera i flock?
Med vuxna hästar i flocken ökar också de positiva interaktionerna mellan hästarna, som lek och nosande. Även närheten till andra hästar, det som kan tolkas som vänskap, ökar.
För unga hästar är möjligheter till lek en nödvändighet för att lära sig vissa egenskaper och träna upp sin koordination. Men även vuxna hästar bör ges möjligheten, då lek är ett tecken på bra välfärd. Hästar som är sjuka, hungriga, trötta eller törstiga leker inte.

Mer bråk bland tamhästar
Vid olika försök har man inte kunnat se några skillnader i antal aggressioner mellan könsdelade och blandade grupper. Däremot leker ston mer om de går i blandade flockar än med enbart andra ston.
De aggressiva interaktionerna är mer än 30 gånger vanligare i tamhästflockar än i vilt levande grupper. Aggressionsnivån är störst i instabila grupper (där individer byts ut), men det är i huvudsak icke-kontaktsaggression som visas. Så antalet skador är inte så mycket större än i stabila grupper.
Hela 70 procent av alla interaktioner är ”icke-kostsamma undvikande beteenden”, med syfte att undvika kontaktaggression.
– Hästarna har en strategi av ”hot-beteenden” för att kunna undvika kontaktaggression. Det räcker med att konstatera vem som bestämmer, de vill undvika skador. Det här är något som är viktigt för unghästarna att lära sig för att de ska fungera i flock, och de måste lära sig det av vuxna hästar, poängterar Linda.
Det förekommer flest aggressiva interaktioner kring fodret, som är en begränsad resurs. Därför är utfodringsrutinerna viktiga för att undvika skador. Det är inte naturligt för hästar att allt foder samlas på en liten yta, så sprid ut fodret i hagen så mycket det går.

Släpp ihop alla samtidigt
Linda tipsar om hur man kan minska skaderisken när hästar släpps ihop för första gången.
– Låt obekanta individer först träffas genom att stå i angränsande boxar eller ridas ut ihop. Det förhindrar inte de aggressiva interaktionerna, vilka är ett måste för rangetableringen, men det ger en lägre tendens till kontaktaggression. Vilket ju är det som utgör själva skaderisken, bitfrekvensen blir också lägre.
Det är bättre att släppa ihop alla i flocken med den nya individen samtidigt, då det totalt sett ger färre aggressiva interaktioner. Hästarna kan då iaktta varandra och dra slutsatser om rangen utan att själva interagera.

Vill äta 60 procent av dygnet
Förutom möjligheterna till sociala interaktioner påverkar vår hästhållning hästens ätbeteende och aktivitet i hög grad. vitet i hgt i hagen så la interaktioner så påverkar vår hästhållning hästens ätbeteende och aktivitet i hgt i hagen så ög grad.
– Det naturliga för hästen är att äta 60 procent av tiden, stå och vila 20 procent, ligga 10 procent och utföra andra beteenden de sista 10 procenten. I vår moderna hästhållning i box och rasthage blir fördelningen omvänd – hästen står och vilar 65 procent av tiden, äter 15 procent, ligger 15 procent och gör annat de sista 5 procenten.
Om vi ger fri tillgång till grovfoder närmar vi oss de naturliga förhållandena och hästen äter 57 procent, står och vilar 23 procent, ligger 10 procent och gör annat 10 procent av sin tid.
– Det är ett stort problem att hästen är anpassad för att äta stora mängder näringsfattigt foder, när det foder vi ger den har ett högt näringsinnehåll. Det tvingar oss att ge en liten mängd, något som begränsar ättiden, säger Linda.
En högenergidiet passar inte heller hästens fodersmältningssystem och är en trolig orsak till magsår och liknande. Bristfällig utfodring är även den vanligaste orsaken till beteendeproblem som exempelvis krubbitning.

Långa stunder av inaktiv ”fritid”
För hästen är det naturligt att nästan ständigt vara i rörelse över stora arealer, som en del av betandet. I den moderna hästhållningen är det i stället intensiv aktivitet under kort tid som är vanligast. Vilda hästar är aktiva 16-18 timmar per dygn och kan då förflytta sig 80 kilometer. När allt ”serveras” får hästen en hög andel ”fritid” då den är sysslolös. De alltför korta tillfällena av aktivitet leder till både hov-, ben- och ryggproblem.
Beteendeproblem, stereotypier, uppkommer för att mildra stress i fångenskap (det förekommer inte bland vilda djur). Beteendeproblemet liknar det beteende som hästen är förhindrad att utföra.
Hästar som får för lite födointag kan börja krubbita eller luftsnappa. Hästar som är underaktiverade kan börja väva, boxvandra eller skrapa med hovarna. Även om miljön förbättras – alltså om orsaken tas bort – kan beteendet finnas kvar när det väl har uppstått. Därför är det viktigaste vi kan göra att förebygga att stereotypierna uppkommer.
Den enskilt vanligaste orsaken är för lite grovfoder. Andra kan vara ett icke-halmbaserat strömaterial, hög andel kraftfoder, många utfodringstillfällen per dag (risktillfälle som är upphetsande och har retningseffekt), begränsad kontakt med andra hästar, plötsliga förändringar i inhysningsmiljön, en stressfylld avvänjning, begränsad tid utomhus och begränsad stimulans att röra sig.

Mår bäst i grupphållning
Linda avslutar med att slå ett slag för grupphållning som framtidens inhysningsform.
– Det anses vara det bästa alternativet för att uppfylla hästens fysiska och beteendemässiga behov. Kan vi ha en flock med blandade kön är det bra, och det ger ingen ökad skaderisk, säger hon och fortsätter:
– Att ha en flock med blandade åldrar är viktigt, speciellt för de unga hästarna. Då lär de sig att bli goda ”flockindivider” som kan interagera på ett sätt som minskar skaderiskerna.
Som skötare behöver vi lära oss rutiner för säker utfodring och introduktion av nya individer. Grupphållning gör det också lättare att erbjuda hästen tillräckligt med utrymme för att den ska må bra.