Cirka hundra meter innan vi gick in i ridhuset gjorde jag världens bananskalsvurpa på isen -aj! Sitter nu med en klart kännbar rumpa och imorgon gissar jag att min armbåge är blå. Tur nog led jag inte något nämnvärt av det under ridpasset.
Nemah gick helt ok men tog lite längre tid på sig än vanligt att komma ner i varv och börja skritta på mer bärande och vila på respektive hov. Ville gärna smita iväg i lite för högt tempo och rinna undan ifrån mig. Fick ett par knep på avledande manövrar. Så när jag kom på att jag satt och spände mina ben i onödan, och själv slappnade av så – vips så ändrade hon sin energi också. Att man alltid gör något…
Att ha höger skänkel lite längre fram i höger varv och vänster skänkel lite längre bak i vänster varv, små ting som underlättar för hästen att själv bli rak.
Glad över att vi fick till så fina förvända öppnor (som vi övar en hel del på).
Fick följande feedback efter passet:
Bra lättridning i traven.
Kul att Nemah ser så fin ut och kan galoppera igen.
Tänk på att låta vänster axel komma fram och höger lite bak i ena varvet (är lite sned och ojämn så vad jag tycker känns som rakt, är inte rakt -svårt!)
Imponerande transverus (nedre magmuskler) och hållning, yay!
Nu sitter jag hemma i soffan med ett glas vin framför mig, filmtajm 🙂
No Comments