Läs detta fina inlägg här, så vackra ord om relationen med hästen.
När jag tänker tillbaka på hästar som passerat mitt hästliv, så är det just stunderna med mys och lugn jag kommer ihåg. Ni vet den där mjuka mulen, den djupa blicken. Långt ifrån just den dressyrövningen som gick så galant…
Ligger fortfarande nerbäddad med tandvärk, och har betat av en hel drös med avsnitt av Game of Thrones nu -har ni sett den? Jag såg mitt första avsnitt igår.
Fascineras över manusförfattarna som lyckas få en smått manisk i diverse tv-serier.
Långt ifrån lika stark längtan som efter hästarna -såklart 😉 men ändå. Hur man kan sitta en hel kväll och titta på avsnitt efter avsnitt?
Nu dags för säsong nummer två -hur ska det gå?
Det är dom enda hästarna jag får se just nu, ligger nerbäddad i sängen efter en operation i munnen. Tog bort en visdomstand härom veckan som blivit inflamerat, så idag blev det ett nytt ingrepp. Fy för tandvärk säger jag, man kommer liksom inte undan det.
Försöker skingra tankarna på smärtan genom att beta av avsnitt av Game of Thrones -med mängder av fina hästar!
-Men inte lika fina som Indigo, såklart!
Här kommer ett flöde från helgens aktiviteter, och jag har lagt in kommentarer under varje bild för att ni ska se vad jag ”ser”, jag ger mig själv både ris och ros och har ni andra/fler synpunkter så är ni välkomna att lämna en kommentar. Sedan är det ju såklart olika ”tur” man kan ha på olika bilder, tack till min syster Anna som stod bakom kameran!
Här hade jag gärna haft mitt överliv lite mer till utsidan, dvs. till höger på hästen. Min vänstra skänkel är aningen långt bak och jag skulle med fördel haft mitt vänstra lillfinger mer inåtvänd, min blick hade kunna vara mer uppåt också.
Vänster häl kryper upp för mycke, mitt högra öra hade gärna fått vara lite mer upp och till höger. Min vänstra hand ser dock fin och låg ut, så Indigos högra bog får plats att komma ut och fram. Ser också ut att vara lite för vikt i min vänstra midja.
Här skulle jag behöva sitta lite mer på svansen och tillbaka ner i sadeln. Min högra tygel skulle nog kunna vara minst tio centimeter kortare. Indigo ser dock ut att gå relativt samlat, men hade velat ha med mig bakbenen lite mer inunder honom. Vikten ser ut att vara utåt och korrekt för oss båda.
Här har vi kommit fram i trav, Indigo använder sina magmuskler fint men hade gärna fått ha sitt huvud lite lägre. Han har en förmåga att liksom krulla ihop hals och nacke ibland, vilket vi kan se här. Jag borde luta mig lite mer tillbaka i sadeln, och hålla min vänsterhand längre fram, men inte så tygeltaget blir slappt. Han är en överrörlig PRE som behöver kontinuerligt stöd i munnen, om ändock ett försiktigt och finlirigt stöd. Man ser också att jag vikt min handled, troligen på grund av för lång tygel. Min underskänkel ser ut att ligga an på bra, vilket gör att jag får ”fria” knän.
Min blick är lite för låg, vilket gör att jag faller fram lite med överlivet. Något lång vänstertygel, hade gärna sett att min hand var lite längre fram och ut från halsen, så Indigo ställt sin ganasch lite mer inåt. Han ser ut att vara på väg att nästan titta utåt här. Min skänkel ser fin ut, och knät är böjt och löst ”med” i rörelsen. Hade kunnat sitta lite mer på min egen svans också.
Som vi övat på att stå stilla med alla ben parallet. Blev så glad när jag såg denna bild -hurra! Han har dock tappat magmusklerna och liksom står och svankar ner sin rygg, vilket inte är så bra. Men bara att stå still på lång tygel, utomhus och dessutom med hovarna såhär fint placerade är en bedrift för en pålle som gärna älgar fram i 180 🙂
Värt en extrabild, en klapp och ett leende!
Här ser jag lite för framåttippad ut, och lite stel i min högerhand, hade gärna haft lillfingrarna vinklade mot varandra och aningen kortare tygel. Indigo hade också gärna fått gå inunder sig med sitt högra bakben lite mer, och även haft sin mule en smula längre ner och vinklad till höger.
Lite tightare med underskänkeln in mot magen på Indigo, och lite kortare tygel med händerna vinklade med lillfingrarna mot varandra. I övrigt helt ok!
Trav igen, kortare vänstertygel och Indigo något mer ställd till vänster och med huvudet mer i lod (rakt ner och inte med nosen in mot bogen). Jag själv skulle kunna sitta en gnutta mer till utsidan.
Fint! Min underskänkel hade gärna fått ligga ann mot hans mage. Ser ut som jag hade kunnat ge honom lite mer utrymme genom att ta min vänsterhand lite mer rakt ut för att ge fri väg för bogen.
Samma här, vänster hand mer ut för att ge honom fri väg till vänster med bogen + mer kontakt med underskänkeln. Hade velat ha honom en aningen mer ställd till höger också.
Fortsatt samma sak jag ”felar” med här, för tight tygel inpå bogen på min vänstra hand, och jag hade velat se mina underskänklar mer mot hans mage.
Lite bättre med underskänkeln nu men inte helt 100, och den där vänsterhanden ger fortfarande inte plats för vänsterbogen. Jag hade nog behövt sitta lite mer tillbaka i sadeln på min svans här också. Så nyttigt det är att se och kommentera dessa bilder! Känner mig rätt modig som publicerar detta, men hoppas det kan ge ER något. 🙂
Indigo har dock skött sig exemplariskt under ridpasset såhär långt tycker jag. Så en vinnargest satt på sin plats! Jag måste gå och sova nu, men fortsättning i stil med ovan kommer under veckan. Kram och natti <3
Med denna sötnöt idag, ensamma i ridhuset med Johann Strauss på högsta volym. Lördagslyx!
Det är en ynnest att kunna lyssna och lära från en så otroligt duktig person som Helene Stridbeck. I mitten på april var jag på en halvdagskurs med henne och mina anteckningar har jag renskrivit här.
Helene tipsar följande för en hållbar häst:
Hästens hals
Halsen är hälsan och den viktigaste delen vid ridning, den står för balansen. Vi har våra armar, hästen har sin hals.
Hästen har 7 halskotor, 1:a heter Atlas och 2:a heter Axis, därefter följer C3-C7. C7 sitter ihop med första ryggkotan T1.
Hästens balans vickar framåt och bakåt, inte i sidled som hos oss människor.
En del hästar kan ha Ataxi, vilket man ibland kan upptäcka på vingliga bakben.
Ataxi kommer från halkotpelaren. Inte muskeln. En häst som har en förträngning tex i kotorna i halsen kan få Ataxi, dvs. ett nevrologiskt fel. Så en häst blir inte halt av fel i muskeln. Även atros i halskotpelare kan ge hälta och stelhet i halsen.
En häst som ”går på bogarna” kan man ta sig en titt på halsen. Balansen sitter i halsen och de hästarna tippar liksom fram vid halt/stopp.
Samling = överföring av balansen, från halsen till bakbenen. Ingen viktfördelning sker.
Hur går denna balansöverföring till då? Jo, halvhalter, övergångar, tempoväxlingar och intervaller tränar upp detta. Det är fysiskt ansträngande, men utfört på rätt häst är det viktigt för att få en hållbar ridhäst. Det tar många år att orka ett längre ridpass på ett korrekt vis. Tänk dig själv att göra plankan i en halvtimme -eller stå i jägarsits… nyttigt absolut, men fysiskt ansträngande.
När ryggen är avspänd så pendlar benet utan muskelspänning.
Hästens ben
Senan är alltid ett muskelfäste. Ligamenten håller ihop skelettet.
Haser har vi en uppsjö av varianter på.
Rakhasiga hästar = hasens spets är lite framför rumpan och kotan. Denna typ av has tenderar att ha lättare för gaffelbandsfästesskador.
Normalhasig = Rumpa (sittben) + has + kota går i en rak linje vertikalt.
Krokhasiga hästar = själva hasen sticker ut lite mer bakom rumpan och kotan. Dessa hästar har en ökad risk för spatt.
Frambenen då, jo här hittar vi ibland sabelbenta hästar. När knät är lite bakom bogen och hoven -lite kobent fast framifrån. Dessa hästar belastar knät ok vid lättare arbete men får det knepigare vid tex. hårdare galopparbete.
Hästar med djupa kotor får oftare problem med senor och gaffelband.
Gaffelbanden har mycket nerver runt sig, vilket resulterar i att de ofta gör mer ont. En senskada gör ibland inte lika ont.
Har hästen en lite för stor ”bulle” under bakknät så kan det vara galla. Ben vill inte gå emot ben. När det trycks ihop med varandra kommer ledvätska. Vid en inflammation i ledkapseln kommer enzymer in kapseln, då blir ledvätskan för vattning och då produceras det för mycket vätska = galla.
Det är bra att då och då böja igenom en frisk häst. Det blir lite som sjukgymnastik för dom. Tänk dig själv att stretcha igenom din kropp -rätt skönt!
Hältor
Muskelproblem i ryggen är relativt lätt åtgärdat men svårare när det är skelettproblem som orsakar stora bekymmer.
Helene berättade att det som hänt (orsaken till smärtan) i nedre delarna av hästens kropp klättrar uppåt, och det som hänt högt upp i hästens kropp vandrar ofta neråt. Allt hänger ihop. Hältor är generellt mer lättåtgärdade än ryggproblem.
Har en häst ont i bakknäna har den ofta en mer fyrtaktig galopp.
Att hålla utkik efter vid longering:
Skaffa ny häst? Då tipsar Helene om följande:
Först och främst fundera ordentligt på, vad du ska ha hästen till?
Ta dig sedan tid till att se vilka för och nackdelar olika raser och typer av hästar kan ha för den tilltänkta huvudsysslan. Tex. är Islandshästen sällan hög i manken, de har ofta låg ansatt hals, är ofta sabelbenta och korta i ryggen. Och araber har inte så mycket stötdämpning i sina ben, de är ofta mer känsliga -på gott och ont. De rör sig också ofta mer bredbent i bak.
Man kan tänka att hästen består av tre delar. Tänk den som tre stora cirklar, en för halsen, en för magen och en för rumpan. Positivt är om dessa tre cirklar blir någorlunda lika i storlek och symmetriska.
Ställ upp hästen symmetriskt (med alla fyra hovar parallellt två och två). Titta på båda skulderbladen -är de symmetriska? Titta på korset, är det rakt? Ställ dig på en pall om hästen är hög, så du verkligen ser ordentligt.
Känn sedan på höftutskottet (bulan som sticker ut ovanför virveln) stå bakom hästen och känn med en hand på var sida. Vilken är längst bak, är de lika höga, vlken sida är mer muskulerad ovanför vilken av virvlarna? Du får givetvis känna in hästen innan du kramar rumpan på den -för allas säkerhet. 🙂
Ställ dig vid sidan om hästen och se om du liksom kan gunga hästens höft lite upp och ner. Är det inget gung är det ofta muskelrelaterat.
I skritt tittar Helene mycket på själva steglängden vid longering. Araber tar oftare lite kortare steg.
Galopp på longering:
Fallstudie
Efter att vi haft teori så gick vi ner i ridhuset och tittade på flera hästar för att få se allt i praktiken -mycket matnyttigt! Till min stora glädje var min kurshäst Papillon där för att få en genomgång. Vi kände nämligen att det var något som inte stod helt rätt till efter några dagars ridning. Vad vi såg och vad vi kom fram till:
Problem: Vill inte galoppera och är delvis ovillig att gå fram.
Observerat: Ställer svansen snett, ibland kan detta hjälpa hästen om den är sned. Till exempel kan en svans ställd åt höger avlasta och ”hjälpa” ett vänster bakben som kan vara mindre muskulerat eller som gör ont. Troligtvis något som inte är helt bra i höger bakben och eller ländrygg. Han har relativt mycket galla, som bör åtgärdas.
Rekommendation: Besök hos veterinär. Därefter skogsridning kontinuerligt i cirka 1 år, första månaden bara i skritt.
Dagens slutord får bli dessa: Kyla stoppar blödning. Vibration skapar blödning.
Jag och Papillon på kurs en vecka innan föreläsningen <3
Jag är relativt ny på ämnet hästens anatomi, så eventuella missförstånd eller felskrivningar kan förekomma. Lämna i det fallet gärna en kommentar eller hör av dig om du undrar över något.
Lyxlunch med 12 veckor unga Jojje!
Från mig och Indigo efter ett härligt pass på utebanan
Följ min kurskamrat Erikas blogg!
Hon driver en hästgård och uppfödning av American Curlys.
Kika in här: http://blogozine.net/erikasorqvist/