Idag har jag varit på Sparreholms ridanläggning för första gången, vilket fint ställe! Smakfullt och funktionellt inrett som gjorde det väldigt trevligt för oss som besökare, rekommenderas varmt! De bad oss att inte ta några foton, så ni får hålla till godo med mina ord.
Jag har antecknat följande från dagens undervisningar ledda av Manuel Jorge de Oliveira, lite svårt att höra delar av hans engelska, men ska göra mitt bästa för att återge min tolkning.
Han inleder sin clinic med att man bör strunta i allt mode i hästvärlden utan istället lyssna på sin häst och känna in den. Han upplever att vi idag mer rider efter ridboken och inte utefter hästen vi har framför oss. Hästens exteriör visar hur den ska ridas.
Han berättar att han ofta möter hästar som blir ridna i fel form, vilket tär på hästen, istället för att stärka den.
Första hästen börjar han med att stretcha nacken på, avsuttet, genom att ställa sig framför hästen och höja upp munnen och hela huvudet uppåt med båda händerna i munstycket. Så hästen liksom tittar rakt upp, för att stretcha nacken och i viss mån ganaschen. Han upprepar det flera gånger och låter stundom hästen slappna av och sänka huvudet emellanåt. Hästen verkar nöjd med övningen, och han går efter en stund över till att stretcha sidorna av nacke/ganasch genom att böja hästens huvud så den tittar åt ena sidan, håller kvar en stund tills han känner att hästen slappnar av, och låter den då vila genom att bara stå stilla och titta rakt fram. Sedan upprepar han detta några gånger åt vardera håll.
En övning som hästen tycks gilla och Manuel nämner att det är viktigt att hästen är avslappnad i nacke och ganasch innan man sitter upp på hästen.
Liknande avslappande rörelser har jag sett Patrick Allori använda sig av, och Linda Tellington Jones har också utvecklat flera Ttouches för detta.
Efter att ha lösgjort hästen i nacke och ganasch så går de över till att träda över med bakbenen vid handen, för att mjuka upp bakbenen. Han poängterar att det är viktigt att man håller hästens huvud i en stabil höjd och att man inte ska låta hästen gå i för låg form vid detta arbete. Han förklarar att man kan tänka sig att hästen är som en triangel mellan nosen – örat – manken.
Han tar god tid på sig, och säger att han kan lägga 45 -60 minuter på denna typ av stärkande avsuttet arbete innan han sitter upp på hästen, då han menar på att det är bättre att rida på en avslappnad, uppmjukad häst. Man får givetvis anpassa allt efter vilken häst man har framför sig och hur mycket den orkar med.
Efter att de har trätt över vid handen i skritt, så gör det detta i trav. Han nämner att det är viktigt att öva hästen både horisontellt och vertikalt. Jag blir glad över att höra honom berätta hur viktigt det är att hästen höjer bröstryggen och måste gå i flexormönster för att bära sig på ett för hästen gynnsamt sätt.
Nästa häst ut får också stretcha nacke och ganasch upp och ner och sedan åt vardera sida. Han nämner att om hästen bockar kan en spänd ganasch vara orsaken.
Han berättar också om hur viktigt det är för ryttaren att förstå hästens biomekanik och rörelsemönster. Han visar var på halsen hästen får märken om den ridits fel, tex genom att gå i rollkûr eller för hårt hållen i munnen och i extensormönster. Bra att han tar upp detta! Han verkar uppriktigt bedrövad över hur han ser många rida sina hästar idag.
Han återgår till att stretcha hästens ganasch och säger att hästen berättar för oss vad den känner genom dess mun. Han berättar vidare hur viktigt det är att hästen är avslappnad i kinden, och att om man har hästen för hårt hållen i munnen så stoppar man blodflödet till huvudet.
Han berättar att man ska träna hästen för att stärka den, att rida i mellantrav i lätt sits är ogynnsamt för hästen -men lämpligt om man ska färdas till häst längre sträckor. Den typen av ridning menar han bara tär på hästen. Jag tror jag vet vad han menar, men vill påstå att det går att rida en häst i flexormönster i lätt trav i olika tempo. Träningen måste få anpassas från häst till häst.
Han nämner att man måste orka bära sig för att kunna gå balanserat. Och jag vill tillägga att detta även gäller oss människor. 🙂
Efter en mysig fikapaus i den uppvärmda cafeterian så var det dags för ytterligare ett ekipage, jag och min kurskamrat från utbildningen till ridinstruktör i Integrerad Ridkost, Ulrika Dahlgren, var med mig, vi bjussar på en liten selfie. Söker du en ridinstruktör i området kring Ludvika kan jag varmt rekommendera henne!
Tredje hästen ut är en unghingst på 4,5 år som det började med att longera. Jag tilltalas av tänket att först låta hästen slappna av och stretcha sidorna avsuttet. Jag frågade om han föredrog att longera hästar på en öppen arena (som ridhuset var) eller en inhängnad liknande en rundkorall, han sade att det spelar ingen roll men en ung häst kan gynnas av att få stöd från en inhängnad. Han tyckte man som longör ska stå stilla som en pelare i mitten, jag tror att man får mer effekt genom att longera enligt Schöneichs metoder (som har erfarenhet av logneringsarbete på över 30 000 hästar). Här tror jag rakriktande longering gynnar hästen mer, det blir kortare sekvenser och mer effektivt.
Han nämnde också att man alltid bör longera med en kapson -hurra!
Han tycker att man ska öka successivt, vara snäll mot hästen och öva lite i taget, kloka ord.
Efter longeringen, fick hästen stretcha nacke och ganasch liknande de två tidigare hästarna. Tycker det var bra att han visade samma övning på flera hästar så man fick se liknande resultat på olika hästar, och alla tycktes trivas med dessa stretchövningar.
Han poängterar hur viktigt det är med en symmetrisk häst, men berättar inte hur man får en symmetrisk häst. Så jag tillägger själv, att just rakriktande longering kan vara till stor hjälp med det.
En skolad, samlad trav får du genom att öva upp hästens uppbromsningsmuskulatur. Så när nacke och ganasch stretchats så fick ryttaren hoppa upp och öva hästen på att gå ömsom göra halt. Först mellan skritt och halt, och sedan trav till halt. Korta sekvenser och flera repetitioner.
Är en förespråkare av safety first så flera av dagens ekipage hade fått pluspoäng om de använt hjälm.
Hade varit roligt om han nämnt något om ryttarens bålstabilitet, för likväl som att hästen ska vara stark i magen, så måste vi som ryttare vara det för att orka sitta kvar i sadeln på rätt vis, med en buren hand framför oss.
Han visade olika sätt att hålla i ridspöt, att man bör hålla det med en mjuk, halvöppen hand eller bara med fingrarna. Håller man i det som man håller i ett cykelstyre blir man för hård. Det ska vara en lättsam pekpinne, inte en piska.
Det fjärde ekipaget fick också börja med att stretcha ganasch och nacke, därefter fick hen rida i förvänd öppna, sluta, öppna och skänkelvikningar -mao alla möjliga tvärande övningar både på böjt och rakt spår, för att mjuka upp hästen. Därefter gick det över till att rida sick-sack längs med långsidan varvat med att gå på rakt spår.
När hästen gått samlat en stund och man stannar den, poängterar han att det är viktigt att ge eftergiften omedelbart, och det är trevligt att se att alla hästarna får vila en stund på hellång tygel flera gånger under ridpassen.
Han ger mycket instruktioner och vill ha respons från eleven direkt, till och med jag själv på läktaren fick hålla fullt fokus på att hänga med i vändningarna mellan snabba byten mellan den enda och den andra övningen. Förstår det som att han vill visa oss hur man kan gymnastisera hästen, men hade gått att hålla ett lugnare tempo och låta ryttaren känna in en övning innan man hastade vidare till nästa. Men detta var fortfarande under en clinic, hade det varit en ”vanlig” ridlektion hade han kanske låtit eleven känna efter lite längre. Jag tänker att syftet med att få ridinstruktioner är att man själv måste förstå övningen när man tränar på hemmaplan utan instruktör.
Hade varit roligt att höra honom nämna några detaljer i hästarnas olika exteriör och om han anpassar träningen olika efter det. Och blev också nyfiken på vad han anser om olika varianter på utrusgning.
Hade varit väldigt roligt att se hur dessa hästar reagerade på TTeam och TTouch, tror speciellt några av dom skulle gynnas väldigt mycket av det.
Jag undrar hur ofta han vidareutbildar sig själv eller om han går på gamla meriter och erfarenheter. Och jag hoppas själv att jag aldrig slutar insupa nya perspektiv på ridning, träning och arbete med hästar på olika vis. Man samlar in så fantastiskt många ingredienser allteftersom.
Nästa ekipage var väldigt intressant att se, en kvinna som berättar att hon varit rädd för att rida sin häst som relativt nyligen blivit vallack. Hon har bara ridit honom några gånger och hon säger att hon är nervös. Jag tycker hon gjorde ett fantastiskt jobb och var väldigt modig. Hon fick arbeta på att verkligen sitta ner och tillbaka i sadeln och försöka rida med en stark bålstabilitet. Hon fick också öva på att rida med buren hand och händerna ihop, och inte hålla i sig i tygeln med händerna -vilket är väldigt vanligt att man gör när man känner sig lite osäker. Upplever att Manuel pushade henne lite för hårt, men kanske var det hans nyckel för att få fram ett resultat. Han vill uppenbarligen hästens bästa, men kanske glömmer vad som är gynnsamt långsiktigt för eleven. Som ryttare så måste man själv kunna, och våga, göra övningen på egen hand. Men visst kan man sätta mål och nosa på vad som är möjligt och vad man är kapabel till ibland.
Hade varit roligt att höra om han hade några tips på hur ryttaren kan stärka sin kropp som i sin tur gynnar hästen vid ridning.
En givande dag och jag tar med mig flera bra tips!
Jag avslutar med ett citat från Manuel ”the inside leg is the master of riding”.
