Ligger och pustar ut på altanen på en yogamatta nu, spurtade sista biten på joggingturen runt sjön.
Så energigivande, så rofyllt. Magiskt vackra Sverige.
Ligger och pustar ut på altanen på en yogamatta nu, spurtade sista biten på joggingturen runt sjön.
Så energigivande, så rofyllt. Magiskt vackra Sverige.
”Vi är vad vi brukar göra. Mästerskap är alltså inte en handling utan en vana.”
Aristoteles
Se till att ha goda vanor, för dig själv och för din häst.
Det har nog inte undgått någon med en smula dressyrinrresse att det pågår stora tävlingar i Europa nu.
Vad tror ni om denna idé?
Spontant säger jag yes! Men sen frågar jag mig om man tävlar för bäst hästhållning, bästa förmåga att ta sig igenom ett dressyrprogram, eller höga hinder eller kluriga western eller we banor. Varför tävlar man, för vems skull?
Mina anteckningar från veckans utbildningsdagar delar jag med glädje med mig av, dels för att jag vill att andra ska få upp ögonen för denna typ av ridning, men också för att det får mig själv att reflektera och tänka igenom vad jag har lärt mig, vilka insikter det gett mig, hur det gjort mig till en bättre hästmänniska.
Jag hade lånat en kurskamrats fullblodsarab, Shag. Första ridpasset så ger vi kurskompisar två och två, varandra en feedbacksandwich, där vi nämner två bra saker, en sak att förbättra och något som var extra bra. Erika tyckte att jag hade en bra hand och en bra sits, jag får gärna bli lite mer rörlig i armbågar och axlar, och hon tyckte vi var ett väldigt behagligt och harmoniskt ekipage.
Min feedback till en kurskamrat var att jag tycker hon känner in hästen i början så bra, gör som en kroppskarta av både sig själv och hästen. Tycker hon är modig som rider denna häst som är helt annorlunda från de hästarna hon är vad vid hemma och att hon numera sitter till utsidan, kan vara försiktig så inte inner axel är högre än ytter, hennes placering av skänkeln har förbättrats avsevärt, heja!
Efter en god lunch så har jag noterat nedan från att ha kikat på mina kurskamraters lektioner för Christina Drangel:
Det är en sak jag uppskattar med denna utbildning, att allt anpassas efter hästens välbefinnande. Det hade varit onödigt att låta hästen bekanta sig med en ny del av ridhuset i det här fallet. Sådana enkla ting kan göra så mycket.
Solen sken och vi kunde ha teori ute på terassen, så härligt! Vi gick igenom vår läxa vi haft, vilket var kapitel 1-4 i Karin Blignaults läsvärda bok Equine Biomechanics for riders.
Jag undrade hur ofta ska/kan man träda över vid handen? Är det tokigt ibland då det är en tvär övning? Christina tycker att man kan göra det lite varje dag, det är inte så farligt då det går långsamt i skritt. Man belastar musklerna, lederna är där för att bättras. Skritt rakt fram i extensormönster med dåliga leder vilket de flesta gör varje dag är inte heller bra.
Mitt egna pass som jag red barbacka på, så skulle jag tänka på att ha ytterörat utåt/uppåt, som om att jag lyssnade till fåglarna utanför -så min yttersida rätades ut. Att mejsla fram rörelsen med både skänkel och hand. Vi gick också igenom ganaschställningen, en smärre aha-upplevelse för mig. Att titta på ganaschen, så den är i rätt vinkel.
Jag undrade om det här med hästar som är inåt eller utåttåade och om man kan träna dessa på något för dem gynnsamt vis. Christina berättade att när hästen växer upp från att vara föl så är verkningen oerhört viktig. Är hästen tex. rakt tåad som föl så kan man gissa att den kommer bli inåt-tåad som vuxen, i och med att när hästen breddar sig så följer benen med. Mao, lite utåttåad som föl är fint!
På eftermiddagen åkte vi till Brollsta Säteri där en häst som haft ett tidigare sår under tungan skulle få ett återbesök. Therese sederade hästen som fick vila sitt huvud på en båtfender som händes upp i boxöppningen. Den verkade tycka det var väldigt bekvämt 🙂
Therese berättade att varmblod oftare har överbett, medan kallblod oftare har underbett. Och då pratar vi om hästens käktänder (som det säkert finns något tjusigare namn på), och inte framtänderna vi ser.
Det raka odelade bettet kan behöva vara i en lite mindre storlek än det delade.
Ringen i överskänken kan vara utböjd vilket är snällare mot kinden.
Har du ett bett med kedja, spänn den så den är ca 35 grader i vinkel från mungipan, annars blir du för stark och bettet blir för kraftigt med en ogynnsamm hävstångseffekt. Mao, en för löst spänd kedja är inte snällare mot hästen, utan snarare tvärt om. Kedjan är där för att tryckfördela.
Jag undrade också om kandar med bridong rent anatomiskt får plats i en hästs mun, det finns ju egentligen inget utrymme för ens ett vanligt bett i de flesta hästars mun. Therese sa att det är extremt få hästar som har så pass stora munnar. Tänkvärt, hoppas reglerna för tävlingsryttare ändrar på detta krav inom kort.
Generellt vid en tandbehandling så raspar man överkäkens utsida och / eller underskänkelns insida.
Mer tandinfo har jag antecknat här, från en annan föreläsning jag var på för Therese: http://blogozine.net/malin/?p=2080
Blev lite kär i den här sötnosen som stod som sällskapshäst till pållen som blev behandlad.
Imponeras gång på gång av hur Christina ser varje ekipage och hittar övningar som är givande för både ryttare och häst. Alltifrån en oerfaren knappt inriden häst, till en stor överrörlig eller stel äldre modell. Vägen hon visar häst och ryttare vill jag lära mig mer om, känner mig så törstig på mer kunskap och vetgirigheten bra växer. Samtidigt känner jag, när jag blickar tillbaka på mina kunskaper för ett år sedan när vi startade utbildningen, så har jag lärt mig ofantligt mycket, tack Christina för det!!
Och nu, mina vänner, ska jag berätta en av mina största upptäckter för detta segment! Det här med transversus och den otroliga vikten av att ha en väl fungerande sådan i ridningen, men också i det vanliga livet har jag berättat för er om flera gånger. MEN det var först nu jag fick höra att vi har en höger och en vänster transversus!! Jag som övat denna muskel i tanken om att den går som en hel limpa tvärs över hela nederdelen av magen. Och som jag har övat också, puh! Så upptäcker jag nu till mitt förtret att min vänstra känns nästintill obefintlig, jämfört med min högra. Här ska tränas!
Att det blivit så mycket publicitet kring världsberömda dressyrhästen Totilas.
Direkt när jag såg filmen såg jag att han gick ojämnt i bak. Att världen blir mer uppmärksam, övar sina ögon och tar det upp för diskussion glädjer mig.
Liksidighet, takt och balans. Man måste börja med grunden om man ska bygga upp ett hus, även ett dressyrhus.
Det går framåt! Och snart kanske kandar med bridong inte är ett måste heller, för det får faktiskt inte plats i en hästmun rent anatomiskt. Iaf inte i en normalstor hästmun.
Jag känner förändringens vingslag!
Rakriktning har genomsyrat tre givande kursdagar på Johannesberg.
Shag och jag har tränat så bra vi bara kunnat båda två. Här är vi, rätt trötta efter sista övningen för dagen som var rakriktande longering.
Denna film dök upp i mitt Facebookflöde på vägen hem. Tror den kan gynna hästen på flera sätt.
Är på kurs nu, dagens tema är tänder.
Christinas ena häst fick behandling, och jag blev kär i hennes andra kelgoa Indigo.