Ville bara titta in och säga hej! Hade som ambition att blogga lite oftare än innan sommaren men, ni vet, livet. Bara några dagar kvar till öppning nu! Ni kommer väl förbi på fredag?
Just wanted to check in and say hi! My ambition was to blog a bit more than before the summer, but, you know, life. Just a few days away from opening! You’re coming by on Friday, yes?
I natt har jag sovit på Downtown Camper för första gången! Och definitivt inte sista! Vi har kört en testövernattning med inbjudna gäster för att kolla så vi är redo för öppning om en vecka – och vet ni? Det är vi och Hotellstockholm kommer aldrig mer att bli sig likt.
Nu är jag förstås jävig, det här är ju min bebis vi pratar om, men när jag fick uppleva hotellet som helhet med alla detaljer på plats, proväta menyn, vara heeeelt först i en hotellsängen – det är helt magiskt bra. Våra gäster har alla sagt samma sak. De har varit lyriska! Så roligt!
Det är en skön och avslappnad stämning, den nedtonade lyxen sitter i detaljerna, atmosfären, maten. Ni måste komma hit! Det är fantastiskt att komma in från den hårda betongen på Brunkebergstorg till ett varmt hotell inspirerat av naturen, mötas av personalens leende och avslappnade ”tjena” och slå sig ner vid den öppna elden (yep, vi har en sådan även om jag bommade att fota den).
Om en vecka öppnar vi på riktigt. Sjukt spännande! Jag älskar verkligen mitt jobb.
Last night, I slept at Downtown Camper for the first time! And definitely not the last! We’ve had hotel games and a test run with invited guests to check if we’re ready for opening in a week. And guess what – we are, and hotel Stockholm is never going to be the same.
I’m biased of course, it is my baby we’re talking about, but when I saw everything together with all the details in place, try the menu, be the veeeery first person to sleep in the hotel bed – it’s just magic. Our guests have all said the same. They’ve been over the moon about it. I’m so happy!
It’s a cool and relaxed atmosphere, the downplayed luxury is in the details, the food is amazing. You have to visit! It’s nothing short of fantastic to come in through the doors from the concrete of Brunkebergstorg to a warm hotel inspired by nature, being welcomed by a smiling, genuine staff saying ”hi there, what’s up” and sit down by the open fire (yep, we have one of those even though I forgot to take a photo of it).
In just a week, we’re open for real. So exciting! I really love my job.
Det är ungefär 18 månader mellan de här två fotona. Det högra är taget från det allra första träningspasset efter operationen. Då kunde jag inte ens komma ner på golvet själv, smärtan var helt outhärdlig.
Igår klev jag tillbaka in i dojon. Nervös eftersom jag har haft så många motgångar förr. Jag kommer aldrig vara klar med min rehab. Det är fortfarande många rörelser jag inte kan utföra och båda knäna gör ont dagligen. Men, fan, jag vann. Tack vare tålamod, pepp och stöd från Erik, familj och vänner nådde jag mitt första mål. Känslan är obeskrivlig.
Nu är våra ledardagar över, och vilka dagar sedan! Det är så sjukt peppande att hänga med det här gänget att jag i två dagar gått runt och varit lite övertaggad. Stackars mina kollegor alltså. Jag ledde i alla fall två paneler där jag hoppas att man fick med sig inspiration och kunskap och kunde se bortom mitt överentusiastiska skämtande. Om jag ska vara ärlig kände jag mig lite som Steve Ballmer bitvis. Så trött på mig själv.
Nog om det.
Vi tagit stora kliv framåt när det gäller insikten i att ha självkännedom om vem man är som ledare, vad man är bra på – och att vara ärlig mot sig själv i det. Och kanske viktigast av allt: det är faktiskt inte tanken som räknas. Man måste faktiskt artikulera vad man menar och göra som man själv säger. Eller, jag kan inte svara för de andra, men jag har i alla fall fått ganska många polletter som ramlat ner.
Några saker jag särskilt tar med mig:
En annan sak är att jag inte ska göra så jädra många actionplans utan fokusera på bara två saker: fortsätta bygga förtroende hos mitt team och kollegor och vara ännu mer tydlig med målsättningar och förväntansbild. Då hoppas jag bli en sådan där ledare som man ser upp till. Mindre Steve, mer Daenerys.
Our leadership days are over, and what a couple of days it’s been! Hanging out with my awesome colleagues is so much pep that I’ve been walking around totally spazzing out for two days. I feel bad for my coworkers. I led two panels from which I hope they’ve picked up on some inspiration and knowledge, except for my over excited joking. To be honest, I felt like Steve Ballmer at times. I’ve so had it with myself.
Enough of that.
We’ve taken a lot of steps towards understanding yourself and how it affects you as a leader, what you’re good at – and to be honest with yourself about it. And most importantly: it’s not the thought that counts. You have to actually articulate what you mean, and do what you say. I can’t speak for all the others, but I had a lot of pennies dropped.
A few takeaways:
An other thing I’m going to stop doing is action plans left and right. I’m just going to focus on two things: keep building trust with my team, and be more clear with my expectations. I hope this will make me a better leader and someone to look up to. Less Steve, more Daenerys.
Vila på den sjunde dagen är för, ja, jag vet inte för vilka egentligen, men inte för mig!
Schemat fram till lunch bestod av att göra klar en presentation, träna en timme, panikshoppa en timme, packa, äta något och duscha. Sedan hämtade min kollega upp mig och vi pep ner till Linköping där vi ska ha ledarkonferens i två dagar. Test och soundcheck, presentationer, öva, filma, rådda, middag, mera fix, IT-trassel, maila, lägga upp ett pressmeddelande – typ det jag gjort idag. Puh!
Nu ligger jag i en splitter ny säng i ett helt nybyggt hotellrum på Scandic Frimurarehotellet och njuter att jag har sådan tur att jag får jobba med det jag gör. Fantastiska kollegor, grymma hotell – man kan inte be om mer!
Jo, en sak: Linköping får gärna leverera sol imorgon!
Rest on the seventh day is for, well, I’m not exactly sure who it’s for, but not for me! The schedule to lunch contained fixing a presentation, work out for an hour, panic shop for an hour, packing, showering and eating something. Then I was picked up by my colleague and we drove down to Linköping where we are having a leadership conference for two days. Test and sound check, presentations, practice, film, fix, dinner, more fixing, IT hassle, emails, publish a press release – things I’ve done today. Phew!
Now, I’m tucked in, in a brand new bed, in a just finished hotel room in Scandic Frimurarehotellet, enjoying the fact that I get to work with this. Awesome colleagues, great hotels – you can’t ask for more.
Well, maybe just the one thing: sunshine in Linköping tomorrow.
Hittade Ikea-katalogen i brevlådan igår. Kan inte minnas när jag senast såg en men så fort fingrarna nuddade omslaget transporterades jag omedelbart tillbaka till mina tidiga tonår. I timmar kunde jag sitta och bläddra i den. Vika in hörnen på sidorna som hade grejerna jag ville ha. Sedan kom kompisarna över så gick vi genom den från pärm till pärm igen. De visste ju redan vilka de bästa sidorna var för de hade redan kollat hemma hos sig. Sista rundan var med mamma och så kollade vi genom den tillsammans ytterligare en gång.
Det blev väl kanske inte så mycket köpt av alla de där sidorna med hundöron men katalogen var ändå samtalsämnet numero uno i ett par veckor varje år. Den var verkligen en institution och vårt främsta inspirationsmedel när det gällde heminredning. Pinterest är ju mer en ensamsport även om man delar med sig av sina boards på nätet. Ikeakatalogen gjorde vi tillsammans. Fint att tänka på tycker jag.
Found the IKEA catalog in the mail yesterday. Can’t remember when I last saw one, but as soon as my fingers touched the cover I was immediately transported back to my early teens. I could sit for hours going through it. Mark interesting items by folding the top corner of the pages. Then, my friends would come over and we’d go over it again, cover to cover. They, of course, already knew which pages had the best stuff since they had gone through it for them selves at home already. Then, as a last round, I went through it with mom.
I don’t think we ever bought much of what we marked off on all those dog-eared pages, but the catalog was topic of conversation numero uno for weeks every year. It really was an institution and our only means of inspiration when it came to interior design. Pinterest is more of a single sport even though you share your boards online. The IKEA catalog, we did together. It’s a nice thing to remember, I think.
Tempohöjning! Så kan man sammanfatta de två första dagarna den här veckan. Det märks verkligen att folk är tillbaka för telefonen ringer som bara den och mailen bara öser in – I love it! När det går långsamt trivs jag inte, så är det bara.
Avslutar dagen på Haymarket där jag hoppas att jag snart får sällskap av mannen. Det är ny meny i Paul's som jag vill testa och nu är jag så hungrig att magen är helt konkav så måtte han komma snart!
Tempo change! That's how I would summarize the first two days of this week. You can really tell people are back from vacation, because the phone keeps on ringing uncontrollably and the emails just pour in – I love it! When things are slow, I don't like it, that's just how it is.
Ending my day at Haymarket where I hope I'll soon be joined by husband. Paul's have a new menu that I want to taste, and I'm so hungry right now I feel like my stomach is concave. Hope he'll show up soon!
Om ett par veckor, den 1:a september, öppnar Downtown Camper och samma helg är det Sthlm Bike. Som en del av öppningsfestligheterna sponsrar vi loppet och jag har sagt att jag ska cykla. Fem mil är det. En bit kaka tänkte jag men det kanske ändå är en idé att träna lite.
Sagt och gjort, tog ut min lilla Scott som inte sett dagsljus på ett drygt år och gav mig ut. Och Aaaaaaaj! så ont det gör i rumpan! Det är ju inte direkt en mjuk damtrallasadel. Det ser ut som jag ler på bilden men det är typ den största grimas ni kan tänka er. Ett tag undrade jag om jag skulle ta mig hem faktiskt. Well, det blir till att lägga in lite cykling framöver om jag ska överleva detta.
In a few weeks, September 1st, we open Downtown Camper and the same weekend, there is a bike race called Sthlm Bike. As a part of the opening festivities, we sponsor the race and I've said I'll participate. It's 50K. A piece of cake I thought, but maybe I should train just a little bit.
Said and done, brought my little Scott out of the shed. Poor thing haven't seen daylight in about a year. And Aaaaooouw! my bum hurts! It's not exactly a nice and comfy saddle. It looks like I'm smiling in the photo but it's actually my face of pain. For a while there, I wasn't sure I was going to make it home. Well, I need to add some cycling into my workout mix if I'm to survive this.
Ville bara titta in och önska god fredag! Jag kan inte tro att den här veckan har gått så fort! Snart är det helg och då kommer Erik hem från sitt fjälläventyr, det är bra, då är det någon som kan ta hand om harkrankarna, haha. Och mysigt av en massa andra anledningar förstås!
Njuter av en finkaffe från den bästa av kaffeautomaterna och producerar järnet innan det är dags att stänga butiken för den här veckan!
Just wanted to check in and wish you a happy Friday! I can't believe how fast this week has gone by. Weekend soon and Erik will be home from his mountain adventure, this is good, someone to deal with the longlegs, haha. And of course great for a bunch of other reasons!
Enjoying a fancy coffee from the best of the coffee machines and produce like crazy before it's time to close the shop for the week!
Tack för all "uppmuntran" och råd för att hantera harkrankarna idag. Tydligen är jag inte ensam om att tycka att de är otäcka. Jag fick i alla fall min hämnd, hittade den död under trappan när jag kom hem från jobbet. Ha!
Thanks for all the "encouragement" and advice on how to deal with the daddy longlegs today! Apparently, I'm not the only one to think that they are nasty. At least I got my revenge, I found it dead under the stairs when I got home from work. Ha!