Efter att jag kom hem och slängt i mig lite mat skulle jag bara softa några minuter på soffan innan jag tog tag i allt. Tjena. Tvärsomnade och vaknade två timmar senare när telefonen ringde. Jag låg kvar en stund och funderade på om jag skulle åka till gymmet eller inte, jag hade ju lovat mig själv att åka in idag och köra rehab. Till slut tog jag mig ändå i kragen och åkte dit. Rehaben är ju som töntigast precis efter en operation. Allt är pyttesmått och lättlättlätt. Ja, bortsett från att det inte är det då, men det ser lätt ut. Och svettig blir man ju inte heller så träning är det ju inte i egentlig mening. Hursomhelst, det kändes ändå skönt för pannbenet att få vinna den här striden mot kroppen. Det kommer bli många fler nu när jag ska bli git for fight igen!
After I got home and had some dinner, I was just going to chill on the couch for a bit before I started with my todos. Yeah right. Fell asleep- hard! And woke up two hours later when the phone rang. I stayed on the couch for a bit, arguing with myself over going to the gym or not, I had promised myself I would go in today for a rehab session. Finally, I pulled myself together and went. Just after surgery, the rehab is at its lamest. All the exercises are small and easy easy easy. Except, they’re not, but that’s what it looks like! No sweating and proper workout there. Anyway, it felt good to give my head this win, mind over body. There will be plenty more disagreements between the two as I’m going to be fit for fight again!
No Comments