Det har gått ca fyra månader sedan jag opererade mig och jag har kommit en bra bit på vägen även om jag har låååångt, låååångt kvar till att till exempel springa. Ingen rehab går ju någonsin spikrakt och jag har faktiskt lyckats överanstränga mig lite (alla som känner mig ba: nähä, you don’t say!) så jag måste vila lite. Att gräva och flytta massa grus och sten i trädgården var kanske inte helt optimalt, nej.
I alla fall. Rehab går ju så långsamt och man märker inte att det går framåt förrän man stannar upp och blickar lite bakåt. Från att inte kunna sätta mig i en bil utan att nästan grina av smärta till att gå ett par kilometer eller kicka från enbalansplatta känns ändå som rätt bra progress!
It’s been about four months since I had my surgery and I’ve come pretty far since then, even though I’m no way near stuff like running. No rehab ever progresses in a straight line and I’ve actually managed to over strain myself a little bit (everyone who knows me be like: nooo, you don’t say!) so I have to hold back for a while. Doing all that digging and shuffling in the backyard probably wasn’t a great idea.
Anyway. Rehab is so slow and subtle, you don’t notice anything happening until you take a break and look back. Going from not being able to get into a car without almost crying from the pain to be able to walk a couple of Ks or kick from the balance board, I feel it’s a pretty ok progress!
No Comments