Jag sitter och äter lunch i Signalfabriken. Tittar på människorna som går förbi utanför, tjuvlyssnar på paret som är på dejt vid bordet bredvid (eller ja, just nu hånglar de så jag tror att det går bra…) och njuter av lugnet en söndagseftermiddag. Erik är iväg och tränar och jag ska strax hoppa in i gymmet, jag med. Återta lite förlorad muskelmassa men det är ett annat inlägg. I det här ville jag prata om hur mycket jag har kommit att gilla Sundbyberg. Man får både det lugna, småstad-iga och storstadens puls. Just nu är det precis här jag vill vara. Det är en väldigt skön känsla att vara tillfreds med livet, hoppas ni känner likadant!
// I’m having lunch at Signalfabriken. Watching people passing by outside, eavesdropping on the couple on a date at the next table (actually, right now they’re making out so I guess things are going well…) and just enjoy the calm of a Sunday afternoon. Erik is away doing some exercise and I’m about to hit the gym in a minute, too. Gotta get some of those lost muscles back, but that’s another post. In this post I want to talk about how much I’ve come to like Sundbyberg. You get both the quiet small town and the big city pulse. Right now, this is exactly where I want to be. It’s a very good feeling to be happy in the moment and life, hope you feel the same!
No Comments