Så här på årets sista dag börjar man ju fundera på vad som kommer på andra sidan tolvslaget. Jag har inga stora saker planerade men det brukar jag inte ha, de dyker upp ändå! En sak vet jag och det är att året kommer att bli tufft. Någon gång i vår kommer jag att operera mitt knä igen och då kommer resten av året handla om rehab, rehab, rehab. Förhoppningsvis kommer det att göra mitt knä stabilt igen och att jag slipper vara orolig för att det ska gå ur led i parti och minut. Det är faktiskt ganska opraktiskt. Och så gör det ont.
Det kommer också bli mycket jobb. Det händer mycket spännande på Scandic och det ska bli oerhört roligt att lansera våra nya hotell under våren. Jag ser också fram emot att få hänga mer med mina favoritpersoner – alla våra hotelldirektörer! Och besöka fler av våra hotell såklart.
En annan sak som jag kommer att kasta mig över så fort det blir dags är trädgården. Snart är stengubbarna klara så då blir det åka av! Grannarna kan lika gärna sätta på sig säkerhetsbältet på en gång för Erik och jag har stora planer!
Till sist önskar jag mig ett 2016 fyllt av vänner! Om jag fick välja skulle jag ha middagar och bruncher och frukostar varje dag med fina vänner och bekanta. Det går ju såklart inte men jag ska verkligen försöka få plats med mer vänner i schemat i år. Handlar bara om prioriteringar egentligen, ju.
Nyårslöfte? Njae, varje gång jag dyrt och heligt lovar mig själv något gör jag oftast precis tvärt om. Jag tänker att jag keep it chill och tar året som det kommer. Kanske att jag ska försöka hålla mig borta från kakbufféerna på hotellen… Det vore ju inte så dumt. Vi får se.
// On this last day of the year, you start thinking about what you want out of 2016. I have nothing big planned, I usually don’t, but big things happen anyway! I know one thing, and that is that the coming year is going to be tough. I’m going to have surgery on my knee sometime during the spring so the rest of the year is going to be all about rehab. Hopefully, this operation will make my knee stable and I won’t have to worry about dislocation all the time. It’s really unpractical. And it hurts too.
It’s also going to be a lot about work. It’s exiting times at Scandic and I look much forward to launching our new hotels during the spring. I also look forward to hanging out more with my favourite peeps – our General Managers! And to be visiting more of our hotels of course.
Another thing I’ll be all over is the garden. Soon, the masons are done and then things will start to speed up. The neighbours can just as well put their seat belts on already now, Erik and I have big plans!
Finally, I wish for a 2016 filled with friends. If I could, I’d have dinners, brunches and breakfasts with friends every day. I can’t of course, but I will make more time in my schedule this year. It’s all about priorities, really.
New year’s resolution? Hmm, no. Every time I make myself a promise I usually do the exact opposite. I think I’ll keep it chill and take on the years as it progresses. Just one thing, maybe I’ll try to stay off the cake buffets at our hotels… It wouldn’t be such a bad idea. We’ll see.
Nämligen att jag bytte jobb och började på Scandic! Först var jag konsult i tre månader innan jag glatt hoppade över och blev Scandician på riktigt i maj. Det gjorde att jag började jobba ganska mycket mer och då blev projektet lite lidande. Men nu är vi ju snart klara och då får ni också veta!
Så passerade jag också en viktig milstolpe när jag fyllde 30! Kändes stort! Och som att jag äntligen kom ikapp mig själv i ålder. Jag har varit gammal och tråkig länge… Av Erik fick jag världens underbaraste middag och en Selfie-Stick, haha! Tror att han försökte säga något. Har typ hur många selfies som helst i arkivet. Jag hade också en sjukt rolig födelsedagsfest med Norge-tema. Jag var Mette-Marit och på besök fanns allt ifrån Onepieces, kändisar som Morten Harket och så Maria – som kom utklädd till mig!
Så fick jag också göra podcast-premiär! Jag var med i ett avsnitt av 
Så, nu har vi klarat av julafton. Nu börjar nedräkningen till det nya året och traditionsenligt ska man summera sitt senaste levnadsår. För min del har det verkligen varit ett resornas år. Så här mycket kommer jag nog inte att lyckas resa någon mer gång på ett och samma år. Det har varit fantastiskt och jag känner mig extremt lyckligt lottad. Det har varit både privata, fantastiska semestrar och grymma jobbresor. När jag kollar på bilderna måste jag nästan nypa mig i armen! Well, det här blir en redigt långläsning för ja, det har blivit några turer hit och dit.
Italien – skidresa till Marcialonga, Italiens Vasalopp typ. Fast utan fungerande organisation. Älskar Alperna. Får. Inte. Nog! Det är som att jag helt plötsligt kan andas igen när jag åker dit. När jag blir rik ska jag köpa ett hus där. Tur att det bara är ett par veckor kvar tills vi åker igen!
Paris – möt våren i Paris sa dom. Det kommer att vara helt fantastiskt sa dom. Det ösregnade från att vi kom tills två timmar innan vi skulle åka. Men det var trevligt och Mannen och jag fick lite kvalitetstid tillsammans. Och nya paraplyer.
Helsingfors – igen. Det blev faktiskt en tur till Finland igen. Denna gång på jobb och helt matförgiftningsfritt. Hann också med en liten joggingrunda runt en liten damm,
Japan – årets stora resa! Vi hade ingen aning om vad som väntade oss mer än att det skulle vara lite konstigt. Det var otroligt mycket bättre än våra vildaste fantasier! Vi fann häftiga städer, otrolig mat, fantastisk natur, toaletter vi inte förstår… – om bara språket var ett uns lättare att lära sig hade jag flyttat med en gång. Japan och jag har en liten kärlekshistora going. Jag lämnade en del av mitt hjärta när vi reste. Jag måste tillbaka.
