Du kommer säkert se 300 likadana statusuppdateringar på Facebook idag om du råkar vara vän med Stockholmare eller är en själv.
Vaknade till ösregn, åska och stickande, sur röklukt. Den här branden alltså. Den är så läskig. Det är en sak att läsa om bränder i Kalifornien eller Australien men de är så långt borta, så oangelägna. Hemska, javisst, men långt borta från oss. ”Vår” brand är ju bara en fjutt i jämförelse men med våra mått mätt är det den största vi haft i modern tid. Vi har väl varit förskonade antar jag.
När Erik och jag åkte på roadtrip till just Kalifornien förra sommaren vandrade vi i skogar som hade härjats av wildfire som det heter på engelska. Tecknen var tydliga fyra år efter branden. Sotiga träd, kolrester av stubbar, stigar som var helt omöjliga att ta sig fram på efter fallet bråte. Och så det andra, naturens helt suveräna förmåga att komma igen.
Det är mycket som blivit förstört i trakterna runt Sala och innan branden är släckt kommer mer att förstöras. Men vi kommer igen. Så småningom.
Bilder från vår vandring i Big Sur. Leden var inte helt rensad och markvegetationen var tät. Ett hus helt byggt i plåt hade klarat sig ganska bra i branden om man anser att upprättstående struktur är att klara sig bra.
No Comments