Ibland måste jag verkligen nypa mig i armen. Man ska inte få ha det så här bra. Alltså på riktigt.
Efter en väldigt tung period jobbmässigt verkar det inte vara någon hejd på hur bra saker det ramlar in nu. Det ena projektet efter det andra går som smort, kunderna är underbara, en grej jag och två kollegor har arbetat med ska genomföras internt globalt och så för ett tag sedan blev jag antagen till vårt globala mentorskapsprogram. Det går ut på att man får en mentor på något av de andra kontoren runt om i världen som man ska jobba med under 6 månader. I fredags kom mailet om vem jag fått som mentor – jag höll på att ramla av stolen. Jag trodde ju typ att jag skulle få någon practice leader från kanske USA eller så. Men nej, jag fick vår VD. Alltså han som leder hela nätverket. I världen. Helt sjukt! Alltså möjligheterna att lära sig grejer från den här personen är bara för bra för att vara sann!
Halva veckan har gått åt till att fundera på hur jag skulle maila honom, typ hur börjar man? Hello Mr President? Sen i slutänden hann han maila mig först, snopet haha! På måndag ska vi ha videoskypesamtal. VD:n och jag. Jag är bara mindblown och måste börja skriva ner alla frågor jag nu har chansen att ställa.
Jag nyper mig i armen igen och tänker att det här måste jag komma ihåg nästa gång det är tungt och slitigt. Jeezus. Ödmjuk och tacksam är jag.
No Comments