Det här med inredning har alltid varit ett intresse för mig, drömde länge om att inredningsarkitekt. Nu blev det ju inte så, man ska ju ändå ha viss talang för det menar jag.
Jag följer lite olika inredningskonton på Instagram och ett av mina favoriter är Myinterior. Det är mycket modernt och stilrent blandat med lite lantligt och rustikt utan att gå över vitt-trä-som-är-slitet-med-vita-tyger-och-sjömärken-gränsen. Ni vet vad jag menar.
Det var hemskt trevligt igår! Men det blev lite senare än jag tänkt mig så det var inte mitt piggaste jag som tryckte iväg sig till gymmet imorse. But it had to be done. Mötte upp en fin vän och svettades precis så mycket att det kan passera som ett träningspass.
På väg till jobbet passerade jag Pressbyrån som laddat upp med nygräddat deluxe. Fattar ni doften eller! Men jag stod emot, får vänta till fredagsmyset ikväll!
I jösse namn! Vad firad jag har blivit idag! Och dagen är inte ens slut!
Så många hälsningar och kramar och samtal och lite blommor och choklad och – det vet inga gränser! Tacksamhet är det jag känner mest just nu.
Wow! Tack så väldans mycket!
Skriver nytt år på åldern idag. 29. Sista året av ungdomligt sprittande och vilda partynätter. Nästa år blir jag så vuxen att, ja, jag måste börja knyppla eller nåt…
Jag måste säga att jag stortrivs med min ålder just nu. Den är liksom perfekt egentligen. Jag är tillräckligt gammal för att inte avfärdas som ung och naiv, men tillräckligt ung för att kunna sägas vara ung och lovande. Pondus med framtid typ. Väldigt bra!
Klockan är inte så mycket än men jag har redan fått fina paket! Av maken fick jag en otroligt skön Houdini-tröja som jag önskat mig länge och häromdagen kom en fotobok från vårt bröllop på posten från svärföräldrarna. Det var som att återuppleva dagen!
Något jag tycker är våldsamt snyggt är stilleben av olika slag. Eller stilleben heter det nog inte, men liksom små installationer på olika ställen i hemmet. Självklart äger jag inte förmåga att komponera ihop dem men jag blir alltid väldigt inspirerad av butiker och inredningstidningar som har ”det” när det gäller att skapa vackra rum.
Nedan bilder har jag lånat från Artilleriets Facebooksida, fina va? :)
Det blir av! Spikade en plats på Oakley New York Mini 10 K för mig och kära mor imorse! Peppen går inte ens att beskriva! Vill bara leva i tights och löpardojor från och med nu!
Bild från löprunda i San Francisco i höstas.
Jag vill inte jinxa det men jag hoppas att träningen nu ska börja ta sig igen efter att ha legat nere typ hur länge som helst!
Imorse mötte jag upp delar av #Twäning-gänget (twitterfolk som tränar ihop) på SATS Hötorget och körde ett överkroppspass. Det blir i te så strukturerat när vi ses men det blir av! Vilket ju är att föredra långt mer än de pass som aldrig blir av. Efteråt kände jag verkligen att jag ville köra på mer och vet ni, jag har verkligen, verkligen väntat på den känslan! Nu gäller det att hålla igen så jag inte blir sjuk eller skadar mig. Peppar, peppar!
Såg att Terese anmält sig till Tjejmilen i New York och kände ett oerhört sug i magen för att haka på. Fy sätan vad skoj det vore!
Är inte egentligen överdrivet förtjust i tjejlopp för det tenderar att bli så puttenuttigt alltid. Så ”vi gör det för att det är så roligt” och jag ba: ROLIGT!? I’m in this to win it liksom! Känner mig inte alltid så hemma med min rätt otyglade tävlingsinstinkt om man säger så. Men just den här gången kan jag släppa det för att det är i NY. Coolaste stan typ.
Sist jag var där för 4 år sedan tog jag den hör bilden ute på en löptur i Central Park. Grym känsla!
Satt lite länge på jobbet och blev riktigt hungrig. Sådär hungrig att man blir grinig och startar gräl med sin man över telefon om struntsaker. Så bär jag kom hem lagade jag en av mina paradgrenar: spaghetti med ost och ketchup.
Nu är humöret lite bättre men jag är fortfarande ganska sur och faktiskt rätt trött också så det får helt enkelt bli sängen trots att klockan knappt orkat sig förbi 21. Hoppas på en bättre dag humörmässigt imorgon.
Vilken smakstart på mitt nya bloggande! Knappt hann jag dra igång här förrän jag såg att det blir ett #Blogg100 igen!
#Blogg100, säger du, å va ä dä då? Jo, det betyder att man måste lägga upp minst ett inlägg om dagen 100 dagar i rad. Bra push för nystarten liksom! Fredrik Wass heter grabben som drog igång det från början och jag var med och körde förra året men på Heidi’s News. Inläggen från den vändan hittar du här. Av någon anledning kommer inte alla inlägg upp och inte i ordning heller men de är där i alla fall!
Pepp, pepp!
