Allmänt Träning

About Reaching A Long Term Goal

Igår kväll nådde jag en enorm milstolpe jag pratat om att försöka nå i flera år. Som ni vet har jag trasslat in och ut hos ortopeder och operationsbord de senaste åren blandat med timvis av sessioner på gymmet där jag tragglat rehabövningar den ena är tråkigare än den andra. Det har gjort ont, fysiskt och i huvudet. Och i hjärtat. Särskilt det senare varje gång jag fått ett bakslag och inte kunnat göra det jag vill. När jag pratat med folk har jag sagt att jag nog inte kommer tillbaka till karaten men att jag grämde mig lite över att jag aldrig tog det svarta skärpet.

Sedan började en idé ta plats i huvudet. Allt eftersom jag blev starkare och mer stabil i knäna tänkte jag: äh, vad fan, jag går ner till dojon och testar. Tar det lugnt och bara kör grundtekniker. Och döm om min förvåning, sex år efter att jag lagt av, att det mesta finns kvar! Kroppen mindes! Då kom nästa tanke. Jag hade först trott att det här projektet skulle ta två år. Det tog fyra månader. Sedan igår kväll kan jag äntligen titulera mig svartbältare. 

En gradering är svintuff, let me tell you. Det är helt vansinnigt jobbigt! För er som aldrig varit med på en sådan går det helt kort ut på att man ska visa att man behärskar ett visst antal tekniker och de ska visas i en viss ordningsföljd inför en jury. Det tar ca två timmar och man ger allt, fysiskt och mentalt, i varje rörelse. I ansträngning tycker jag att det är att jämföra med ett Vasalopp. Faktum är att jag har mer ont i kroppen idag än jag hade efter Nattvasan i våras! 

Det har inte helt sjunkit in ännu, det kommer det nog inte göra förrän vid svartbältesceremonin i början på nästa termin, men jag kan säga att det är riktigt skön känsla! Tre av oss gick upp för bältet och tre av oss klarade det. Så stolt över mig själv och mina klubbkamrater!

Last night, I reach a goal I've been talking about for years. As you maybe know, I've been in and out of ortho's offices and surgeries, mixed with hours and hours at the gym doing rehab where the first exercise is more boring than the next. It's hurt, both physically and in my head. And in the heart. Specially the latter every time I've had a setback and when I couldn't do what I've wanted to. When I've talked to people, I've said that don't think I'll ever go back to karate, but that I've always thought about the fact I didn't get that black belt.

Then an idea started to form. As I grew stronger and more stable in my knees, I thought: why don't you go back into the dojo and just try. See what happens. Just take it easy and do the basic exercises. And  was I surprised when most of it was still there, six years after I quit the last time. My body remembered! Then I had the next thought. I first thought this project would take two years. It took four months. Since last night, I can finally call myself a black belt.

The exam is gruelling, let me tell you. It's insanely exhausting! For those of you who haven't seen one, you perform a series of techniques, in a certain order, in a certain way in front of a jury. It takes about two hours and you give your everything, physically and mentally, in every movement. As far as the physical effort, I'd compare it to a Vasalopp. Fact is, I'm more sore today than after the Nattvasa earlier this spring!

It hasn't quite sunken in yet. It probably won't until the black belt ceremony in the beginning of the next semester, but I can tell you that it feels awesome! Three of us tried for the belt, and three of us passed the exam. So proud of my team mates and myself!

Outfits

Bling Thursday – Christmas Came Early

Jag har en väninna som alltid ser fantastisk ut. Det spelar ingen roll om vi hänger i skidspåret eller om vi träffas på nätverksmiddagar - hon är bara glamourös. Ja, jag är avis. Särskilt när vi ses för middagar steppar hon upp det extra och kommer alltid med de mest fantastiska smycken. Hon tröttnade till slut på att jag tjatade på henne om dem så hon drog ihop ett event på Haymarket igår kväll där hon bjöd in designern, norska powerkvinnan Gunilla Sterud från Caprice Decadent, som i sin tur tog med sig halva sitt lager. Det blev... dyrt.

Eller, det blev inte så farligt faktiskt. Jag besinnade mig till slut och köpte bara ett par helt magiska örhängen och en ring. Nu väntar jag bara på inbjudan till Nobelfesten och myser över det faktum att det är hela norska kändiseliten och så jag (och min väninna Eva, och alla andra kvinns som också köpte smycken igår) som har dessa fantastiska skapelser.

Jag älskar när det går bra för kvinnor som brinner för något och som vågar satsa på att bygga upp ett varumärke. Gunillas örhängen syns på massa norska TV-kändisar och hon säljs i butiker bredvid Gucci, Louboutin med flera. Så coolt! Passade såklart på att ta en bild med Gunilla också. When she makes it big i Hollywood och jag inte längre har råd med hennes vackra saker, kan jag titta tillbaka och säga att jag var med in the early days!

I have a friend who always looks amazing. Doesn't matter if we hang out skiing or meet at networking dinners - she's just glamorous. Yes, I'm envious of her. Especially when we meet for dinners, she brings it up to a new level and always show up with the most amazing jewellery. She finally got tired of me pestering her about them and pulled together an event at Haymarket last night where she invited the designer, Norwegian powerwoman Gunilla Sterud from Caprice Decadent. She, in turn, brought half of her stock. Last night was... expensive.

No, not really actually. I eventually calmed myself down and bought only a pair of magical earrings and a ring. Now, I'm only waiting for the invitation to the Nobel banquet, and love the fact that it's the whole Norwegian celeb elite and me (and my friend Eva, and all the other women who bought jewellery last night) who have these amazing creations.

I love it when women who are passionate about something and dare to build a brand, do well. Gunilla's earrings can be seen on a lot of the Norwegian TV celebrities, and her pieces are sold in stores carrying Gucci, Louboutin, and the likes. So cool! Of course, I made sure I got a photo together with Gunilla. When she hit it big in Hollywood and I no longer can afford her beautiful things, I can look back and say - I was there in the early days!

Karriär

Tuesday Gala – Di Gasell

Det är inte varje tisdag man får gå på gala i konserthuset men ikväll var det Di Gasell och jag och vår marknadsdirektör Eva fick hänga med näringslivstoppar, entreprenörer och en och annan politiker. Typ Annie Lööf och Ulf Kristersson. Hänga är kanske ett starkt ord i sammanhanget men jag blev i alla fall väldigt inspirerad av att lyssna på föredragshållarna, känner mig lite sugen att starta företag nu faktiskt. Det är något med att skapa något, bygga något från grunden. Det kanske ligger i korten längre fram i tiden, vem vet! På scenen var också Anna Throne-Holst, VD på SACC New York. Samma handelskammare som jag går mentorskapsprogrammet genom. Hon berättade om sina erfarenheter när hon försökte bli vald till senator i USA. Högg henne efteråt, hoppas att hon kan komma på nästa mentorträff! It's not every Tuesday you get to go to a gala at the beautiful concert hall, but tonight was Di Gasell and I together with our Marketing Director Eva got to hang out with business leaders, entrepreneurs and top politicians. Like Annie Lööf and Ulf Kristersson. Hanging out is a strong expression perhaps, but I got very inspired by listening to the speakers. Feel like starting a business now. There's something about creating something, building it from the ground up. Maybe it's in the cards in the future, who knows! On stage was also Anna Throne-Holst, president of SACC New York. It's the same chamber of commerce that runs the mentor program I'm in. She talked about her experiences running for senate. I talked to her afterwards, it would be amazing if she could come to the next mentor meeting!
Allmänt

The Money Gym

Hej hörni!

Long time, no blog! Det blev visst en liten bloggpaus så här i november, det har varit lite mycket att göra, men eftersom jag inte fått några arga mail om att det bloggas för lite drar jag slutsatsen att ni har lika mycket för er. För inte kan det väl vara så att ni inte saknar mitt bloggande? Nä, tänkte väl det.

I veckan var jag på en grym middag med nätverket Women With som jag är med i. Varje middag gästas av en föreläsare och denna gång fick vi höra på aktiegeniet Andra Farhad som grundat Börshajen. Hon är en grymt cool katt och det var väldigt spännande att höra henne berätta om sin resa. Sedan började hon prata ekonomiska om hur hon utvärderar olika aktier och bolag och då, ja, då påmindes jag om varför jag hoppade av ekonomiprogrammet på universitetet. Det är inte min grej. Alltså, jag förstår det, rent intellektuellt, men det ger mig eksem i hjärnan av uttråkning. I ett försök att skämta om min egen otillräcklighet i ämnet råkade jag nog dissa alla som var där - so sorry gänget!

Anyway. Andra hade ett par viktiga poänger. Till exempel att vi kvinnor faktiskt måste ta mer ansvar för vår egen ekonomi. I det innebär att se till att vi har tillräckligt med egna medel för att till exempel kunna lämna ett dåligt förhållande eller kunna parera andra oförutsedda utgifter. Fuck-off-money kallade hon det. Det mest puckade man kan göra är att ha sina pengar på ett sparkonto med nollränta. Då riskerar pengarna faktiskt att minska i värde på lång sikt eftersom inflationen äter upp penningvärdet. Att se över sitt sparande och handla med aktier är som att gå till gymmet, sa Andra. Det är bara att gå dit, det är bra för din hälsa och det är jobbigast i början. As much as I hate to admit it, det är ju sant. Tro det den som vill men jag var en riktig gym-motståndare en gång i tiden också. Titta på mig nu liksom!

Sagt och gjort. Nu i eftermiddag har jag tränat mina besparingar och gett dem ett nytt träningsprogram för de kommande månaderna. Ska bli intressant att se om det ger lite resultat längre fram!

Hi guys!

Long time, no blog! Apparently, I've had a little blog pause in November, I've had a lot on my plate lately, but since my mail box haven't been flooded with emails complaining about my absences, my conclusion is that you've been busy too. Because it's can't be that you haven't missed my posts, right? Nah, thought so.

This week, I was at a very interesting dinner with the network I'm part of, Women With. At every dinner we have someone cool coming in doing a talk and this time, we got to listen to stock market genius Andra Farhad who founded the companu Börshajen. She's a very cool cat and it was very interesting to hear her story. Then she started talking financials, how she evaluates companies and stocks and then, well, then I remembered why I left my studies in finance. It's not my thing at all. I understand it, intellectually, but it gives my brain eczema out of boredom. In an attempt to joke about my own inability, I think I accidentally offended everyone there - so, sorry guys! 

Anyway. Andra had some good points. For instance that we, the women of the world, need to take more responsibility for our own finances in terms of long term saving. If we do, we have the means to leave a destructive relationship, or deal with unforeseen expenses. Fuck-off-money she calls it. The stupidest thing you can do is to keep your cash in a savings account with no interest. Your money will actually lose its value because of the inflation diminishing the currency. Checking your savings, investing in stocks and funds is like going to the gym. You just have to do it, it's good for your health and it's hardest in the beginning. As much as I hate to admit it, she's right. Believe it or not, I was a huge anti gym person before too, and look at me now!

Said and done. This afternoon I've given my savings a good workout and a new training routine for the coming months. Anxious to see the results!

Hus Inredning

The Bedroom Is Finished!!!

 

Sovrummet är äntligen klart! Och det är så fint att jag bara vill säga hejdå till världen och aldrig mer lämna det. Tack för den här tiden, jag finns här inne ifall ni behöver mig. Rummet är den perfekta blandningen mellan skandinaviskt och kontinentalt och skapar en riktig hotellkänsla. Det räcker liksom inte att jag jobbar med hotell, jag vill ha hotell hemma också, haha!

Bakom mästerverket står min kompis Maria på Fähnrich Design och hon har gjort ett helt fantastiskt jobb. Jag är lite biased här förstås men jag kan verkligen rekommendera att ni anlitar henne när ni är sugna på att göra om hemma eller på kontoret. Hon har fixat allt, från att skapa en moodboard till att deala med alla inköp och leveranser - det har varit så skönt!

Som en bonus, kommer ni ihåg där vi startade? Kolla nedan, alltså jag skrattar på mig så fult det var!

The bedroom is finally finished! And it's so amazing I just want to say good bye to the world and never ever leave. Thank you for this time, I'll be in here if you need me. It's the perfect mix of Scandinavian  and continental design, creating the right hotel feeling. It's not enough to work with hotels, I want to have it at home as well, haha!

Behind this masterpiece is my Friend Maria at Fähnrich Design, and she's done a fantastic job. I'm a little biased, of course, but I can really recommend you to hire her if you're thinking about redecorating at home or an office space. She's taken care of everything, from creating the moodboard to handling all the purchasing and shippments - that in particular has been great!

As a bonus, do you remember where we started? Look below, it's so ugly I'm dying!  

Hus Inredning

The Lack of Photos…

Av någon anledning har jag slutat fota det jag gör, kanske har jag drabbats av något slags självcensur, men det har skapat ett problem i att jag har svårt att skicka upp bilder här på bloggen. Och ingen bild, inget inlägg - sådana är reglerna.  Helgens inlägg får illustreras av en sneak peek av sovrummet och våra nya lampor. Jag är helt kär i dem! Nu är det inte långt kvar innan vi är klara med hela rummet. Så fort det är klart blir det bildbonansa! Maria har verkligen lyckats skapa ett helt fantastiskt sovrum åt oss! Hon kommer att få berätta allt om det senare. Hon och jag har ägnat dagen åt att skruva ihop grejer, packa upp och ställa i ordning. Det blir så fint! For some reason, I’ve stopped taking photos of what I’m doing. Maybe it’s some sort of self censorship, but it’s created a problem in me having difficulties blogging. No pic, no blog post - those are the rules. This weekend’s photo is a sneak peek of the new bedroom and our new lamps. I’m totally in love with them! It’s not long until we’re all done with the room and then there will be a photo bonanza for sure! Maria has created a fantastic bedroom for us! She and I have spent the day assembling, unpacking and styling. It’s going to be amazing!
Hus Inredning

The Lack of Photos…

Av någon anledning har jag slutat fota det jag gör, kanske har jag drabbats av något slags självcensur, men det har skapat ett problem i att jag har svårt att skicka upp bilder här på bloggen. Och ingen bild, inget inlägg - sådana är reglerna.  Helgens inlägg får illustreras av en sneak peek av sovrummet och våra nya lampor. Jag är helt kär i dem! Nu är det inte långt kvar innan vi är klara med hela rummet. Så fort det är klart blir det bildbonansa! Maria har verkligen lyckats skapa ett helt fantastiskt sovrum åt oss! Hon kommer att få berätta allt om det senare. Hon och jag har ägnat dagen åt att skruva ihop grejer, packa upp och ställa i ordning. Det blir så fint! For some reason, I’ve stopped taking photos of what I’m doing. Maybe it’s some sort of self censorship, but it’s created a problem in me having difficulties blogging. No pic, no blog post - those are the rules. This weekend’s photo is a sneak peek of the new bedroom and our new lamps. I’m totally in love with them! It’s not long until we’re all done with the room and then there will be a photo bonanza for sure! Maria has created a fantastic bedroom for us! She and I have spent the day assembling, unpacking and styling. It’s going to be amazing!
Hus Inredning

The Lack of Photos…

Av någon anledning har jag slutat fota det jag gör, kanske har jag drabbats av något slags självcensur, men det har skapat ett problem i att jag har svårt att skicka upp bilder här på bloggen. Och ingen bild, inget inlägg - sådana är reglerna.  Helgens inlägg får illustreras av en sneak peek av sovrummet och våra nya lampor. Jag är helt kär i dem! Nu är det inte långt kvar innan vi är klara med hela rummet. Så fort det är klart blir det bildbonansa! Maria har verkligen lyckats skapa ett helt fantastiskt sovrum åt oss! Hon kommer att få berätta allt om det senare. Hon och jag har ägnat dagen åt att skruva ihop grejer, packa upp och ställa i ordning. Det blir så fint! For some reason, I’ve stopped taking photos of what I’m doing. Maybe it’s some sort of self censorship, but it’s created a problem in me having difficulties blogging. No pic, no blog post - those are the rules. This weekend’s photo is a sneak peek of the new bedroom and our new lamps. I’m totally in love with them! It’s not long until we’re all done with the room and then there will be a photo bonanza for sure! Maria has created a fantastic bedroom for us! She and I have spent the day assembling, unpacking and styling. It’s going to be amazing!
Allmänt

Early Bird

Sitter och blinkar i Arlandas inte så förlåtande ljus. Det borde verkligen kunna justeras efter tidpunkt, tänk vad mysigt det vore med lite dämpad belysning, mindre ljuskällor här och där. Nu, strax innan sju är det bara otäckt. 

Strax går fakiren till Oslo och jag ska hänga med mina nordiska kollegor det är alltid roligt och ger energi. Får jag bara några zzz till nu på flyget så ordnar sig allt!

Sitting and blinking in the not so forgiving light at Arlanda. It really should be adjusted by what time of day it is. Just think about it, it could be super cozy with dimmed lights, small lighting spots here and there. Now it's just uncomfortable. 

Soon, the flight to Oslo takes off and I'm going to hang out with my Nordic colleagues. That always gives a lot of energy. If I could just get a few zzz's on the plane, everything will be fine! 

Allmänt

Yup. Me Too.


Mitt flöde i sociala kanaler fylls nu av inlägg med två ord. "Jag också". De är rätt viktiga de där orden. Jag ska vara ärlig och säga att jag tvekade innan jag la upp ett eget inlägg om det. I min position måste jag vara ganska noga med vad jag engagerar mig i och vad jag lägger upp. Inget att orda om egentligen. Sådana är spelets regler bara.

I alla fall. Jag la upp dem. För att det är viktigt att visa att det faktiskt ser ut så. Att vi är så många. Jag känner nog ingen kvinna som inte blivit utsatt för trakasserier någon gång. Det som är så märkligt är att ingen känner en förövare. Well, jag känner flera. På grund av lagen om förtal får man inte namnge dem offentligt så deras anonymitet är säkrad. Åtminstone här. Däremot har jag slutat vara tyst och går numera till personens chef och till HR. Det tar skruv.

Jag har ett måtto som jag försöker leva efter så fort någon försöker trakassera och trycka ner mig: Det gör ont att sitta på en kaktus. Jag är en kaktus.

My feed in social networks is filled with two-word posts. "Me too". They're pretty important, those words. I'll be honest and say I hesitated before I posted them myself. In my position I have to be careful about what I post and what I engage in. Not much to say about that really. It's just the rules of the game. 

Anyway. I did post them. Because it's important to show the world that this is the reality. That we're that many. Actually, I don't think I know any woman who hasn't been harassed at one point or another. What is really strange is that no one seems to know an offender. Well, I know several. Because of the law regulating slander, they can't be named publicly, son their anonymity is safe. At least here. But, I've stopped keeping quiet and I now go to that person's boss and HR. That makes things happen. 

I have a motto I try to live by when someone is trying to harass or put me down: It hurts, sitting on a cactus. I'm a cactus.