Drangelskan Unplugged

…fel plats vid fel tillfälle

Det känns tufft att skiljas från min vilda indianhäst. Ännu tuffare att ha ett ryggskott som hindrar mig från att tillbringa våra sista dagar som jag hade önskat, sittandes en pall i hagen vilandes ögonen på hans vackra gestalt...  Jag bad om ytterligare ett tecken på att beslutet är rätt. Talgoxen övertygade inte helt. Kanske är det det jag har fått nu. Akut ryggskott med en outhärdlig smärta som inte mildras med värktabletter. Så att jag kan förstå hur ont han har.  Så jag vilar istället och samlar kraft så att jag är stark nog att stå där intill honom i hans sista stund. I min föreställning sitter jag där på pallen och känner hans doft i näsan, hans mjuka mule och vassa tänder mot min hals och hans päls mot mina fingrar. Förnimmelsen och närvaron är likadan som vore det i verkligheten

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply