Monthly Archives

oktober 2016

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged

Det rätta beslutet

IMG_1096Ibland är det rätta beslutet inte det lätta beslutet.

Vår underbara, älskade häst Indigo var framhovar jag fattade tag om en midsommarnatt 2003 i en försommarvacker hage. Så hjälpte jag honom till livet för 13 år sedan. En knäskada med mycket dålig prognos på en häst som varken kan eller vill vara konvalescent gör att jag har valt att ta mitt hästägaransvar och bokat gårdsavlivning för min älskade vän. Det är med tungt hjärta men med vissheten att det är för hans skull som jag väljer detta. Han har så ont. Han är fast besluten om att inte vika ner sig som den viking han är. Och jag är fast besluten om att han ska få gå med flaggan i topp medan hans smärtor ännu inte har förändrat hans personlighet alltför mycket eller fått honom att sluta äta eller något liknande. Tårarna rinner när jag tänker på det. Men jag försöker fokusera på att jag har gett honom ett bra liv och aldrig tummat på hans välbefinnande. Vi har rättat allting efter honom. Eller som Paulo Bastos sa en gång:

”Det är tur att han är hos dig, annars skulle han ha fått så mycket stryk och det hade inte heller hjälpt”.

När stunden är inne ska jag stå tätt intill dig och vara dig nära till ditt sista andetag.

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Should I stay or should I go

1507056_1388302474798857_1014826875101165326_n

Min största förebild i hästvärlden- Kurd Albrecht von Ziegner även kallad Zigi har vandrat vidare till efterfesten 98 år gammal. Jag hade förmånen att under de sista 15 åren av hans liv vara Albrecht med honom och vi mailade varandra. Inte ofta men mellan varven. Sista besöket var i november förra året och vi tillbringade en hel dag tillsammans och åkte runt i bilen och samtalade och hälsade på gemensamma bekanta. Det var som vanligt en resa tillbaka i tiden men även in i framtiden. Hans biografi som jag fick i hela två exemplar, så angelägen var han att jag skulle få mitt ex, heter mycket riktigt ”Ett ryttarhjärta tänker framåt”. Och det gjorde han och han var alltid vänlig och lösningsorienterad långt innan det ordet blivit populärt.

Kavalleristerna

Han var en av mina gamla gubbar. Den jag kom närmast och beundrade mest. De andra två, Egon von Neindorff och Helmut Beck-Broichsitter är redan där. Undrar om de kommer att sitta vid samma bord. Det jag beundrade hos honom var hans lugn och vänliga utstrålning. Hans intresse för vad jag gjorde och hur jag tänkte som ung, ryttare med insikter i områden som inte var hans. För hans oerhörda kunskap och hästkänsla. Det fanns en värme och humoristisk förståelse oss emellan som jag inte kan förklara. Det är bara så. Det var bara så.

Började i ridhuset

Vid varje besök togs jag emot med öppna armar också av hans fru Elisabeth. Vi brukade börja i ridhuset och avsluta i vardagsrummet med gemensam kaffestund. Jag minns så väl besöket när båda mina barn var med och Albrecht och hans fru berättade om hur det var under och efter kriget, på engelska. Om flykten och ovissheten och hästarna. Mina barn satt som trollbundna.

Ska jag åka

Nu är det begravning på torsdag, långt borta från där jag sitter nu. I Bardowicks domkyrka. Skulle bra gärna vilja vara där och dela den stunden med de som är kvar och vill hedra honom. Som vanligt när det är sorg i faggorna så är det ryggen som meddelar sig. Värktabletter, värme och vila är på tapeten och kanske inte jaga flygbiljetter till fjärran land