Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged

Den som är utan skuld ska kasta första stenen

skarmavbild-2016-09-30-kl-11-17-36 Bibeln är full av one-liners som är så bra. Det här är en av dem jag tycker bäst om. Den som är utan skuld ska kasta första stenen. Biktat mig Nu har jag biktat mig och berättat att jag tycker det blir allt svårare att uppskatta piff, puff och blamage dvs uppvisningar med kostymer och musik samt dressyrtävlingar. Jag menar inte att varken hopp- eller fälttävlanshästar mår så mycket bättre men det är faktiskt så att nyligen gjorda studier visar att det är just dressyrhästarna som far mest illa. Och det stämmer väl överens med mina iakttagelser från manegen. Agerar efter givna premisser Självklart förstår jag att mycket av denna icke-gynnsamma ridning utförs i välvilja. Eller i varje fall i ett desperat försök att göra rätt. Eller av okunskap. Alla gör vi ju så gott vi kan efter givna premisser. Det är också den grundtanken som jag bär med mig när jag möter mina elever, nya som gamla. Vi agerar alla efter det vi tror är sant och det vi har lärt oss och våra erfarenheter av tidigare möten och gammal information. Och som människa har vi ju också en tendens att ägna oss åt det som på tyska så fint heter ”schönreden”. Dvs vi rättfärdigar våra handlingar. Vi talar om för varandra att vi gör si eller så för att vi måste göra si eller så. Och på sätt och vis stämmer det. Vi har kanske bara begränsad kunskap. Eller gammal men sen länge övergiven kunskap. Eller ny falsk information från, ta daa; internet. Gör så gott vi kan, eller?  Så vi gör så gott vi kan. Jag säger som professor Johan Rockström som har klimatet som första prioritet, sa en gång angående just klimatet. "Det är inte det att jag inte tror att vi vill vår planet väl. Det kan däremot vara så att vi inte vill vår planet tillräckligt väl." Och det kan man applicera på hästen också. Visst vill vi vår häst väl. Men vill vi den tillräckligt väl. Särskilt när det gäller att ifrågasätta gamla vanor. Eller gå utanför vår egen komfort-zon eller inte följa ridlärarens anvisningar eftersom det inte känns rätt. Hästen protesterar. Den vill inte. Hallå, om en häst inte skulle vilja så skulle den sula oss i backen redan vid första obehaget. Den vill och den är alldeles för snäll och angelägen att vara oss till lags. Eller få vara med ett tag till. Därför mörkar den ofta att den har t ex har ont. Uppvaknandet efter sökandet Så mycket fel och tokigt som jag har gjort och fortfarande gör är jag den sista att kasta första stenen. Jag vet hur det är att ha ”dåliga rådgivare”. Jag vet hur det är när man varken vet ut eller in med sin häst eller sin ridning. Jag vet hur det är när man inte vet vem man ska lyssna på. Och framförallt vet jag hur det är att söka efter någon; en människa, hästkännare eller ridlärare som sitter inne med hela sanningen. Som jag har längtat och sökt . Tills jag vaknade upp och insåg att den finns inte. Den personen behöver jag bli själv. Sund skepsis Och framförallt behöver jag skapa ett nätverk av personer som är mycket duktigare än vad jag är på sina områden. Så att jag kan vända mig till dem och bolla med dem. Och jag behöver vara skeptisk och fråga mig, är det så? Är det verkligen så? Och ju äldre jag blir desto tydligare blir det att det också beror på vem du frågar. Sadelmakaren menar att det är sadeln, uteslutande, hovslagaren att det är hovarna, ridläraren att det är slutan osv. Det är ofta lite av allting eller både och eller så är hästen halt helt enkelt. För även om den inte var det igår så kan den likväl vara det idag. Ödmjuk tjänare Att inte söka kunskap är det värsta brottet man kan begå som hästägare. Att inte vilja veta eller blunda och även om jag också kan förstå detta beteendet är inte okej. Men att göra fel för att man har tillit till fel auktoritet är inget brott. Jag har varit där, gjort det och köpt tröjan. Jag vet hur det är. Så om du kommer till mig för att du vill veta hur det hänger ihop och hur gynnsam ridning går till så är jag din ytterst ödmjuka tjänare. Fokus ligger på lösningen för dig och din häst. Man får göra en hakuna-matata helt enkelt: lämna det bakom sig och fokusera på det som gynnar ekipaget.  

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Leila Bull
    30 september, 2016 at 21:35

    Du är så klok Christina. Ditt inlägg får mig att tänka på en artikel jag precis läste i Hästfocus som hade rubriken typ ”elefanten i rummet”. Artikelförfattaren hade en lång diskution kring Ridsportförbundets ovilja att enligt henne ta tag i problemet med de avarter vi sett inom dressyren på senaste tiden.

    Jag håller med om det vi sett och ser inte är ok men funderar lite kring frågan ridsportförbundet. Jag anser att vi i ridsporten har tydliga regler och en tydlig policy kring hur vi ser på hästhållning och hur vi ska behandla vår häst. Frågan är ju självklart att överdomare ser till att dessa efterlevs. Visst måste man från förbundets sida se till att dessa även har ett informellt mandat att användas sig att våra regler och att de efterföljs. Men jag tänker också att alla vi andra som inte sitter på kansliet också vi ÄR ridsportförbundet. Vi måste alla kliva in och agera i vår roll som ridlärare, tränare, ryttare, föräldrar, tävlingsryttare. Där håller jag med dig Christina att vi måste själva skaffa oss kunskap som gör att vi vågar och tror på sin egen filosofi kring häst och ridsport. Att vi inte bara förlitar oss på någon annan i tron om att den egna hästhållningen skulle vara minte värd för att man inte har lika stor erfarenhet eller skicklighet.

    • Reply
      Christina Drangel
      30 oktober, 2016 at 20:54

      Jo, vi har ett stort ansvar Leila! Också att gå in och säga ifrån när vi ser något som inte är OK. Men, det kräver mod. Och jag är den första att erkänna att jag har fegat ur många gånger. Tyvärr!

    Leave a Reply