februari 2016

De finns de som är rättroende. De tror att allt som veterinären, eller någon annan auktoritet säger är sant och stämmer. Även om många veterinärer före just denna veterinär också sa saker som kanske var sant då men visade sig inte stämma bara kanske 3-30 år senare. Det måste vara skönt att vara rättroende. Man bara säger ja och amen och åker med liksom. Så här är det. Har så ofta önskat att jag kunde tillhöra denna skara. Man bryr inte sin hjärna med att fundera som en Rump-Nisse..vaffö är det så? Är det så? Ska det verkligen vara på detta viset?

De otroende

Sen finns de de otroende. De tror ofta på precis just motsatsen till vad veterinären säger. Eller i allafall så tror de blint på den här ”anti-veterinären”. Den som spelar på att ”veterinären säger”, men i själva verket så är det precis tvärtom. Den etablerade vetenskapen har inte en aaning. Här har jag varit många gånger i mitt liv. Och blivit lika förd bakom ljuset som jag fått stå i det starka solskenet med de rättroende och inse att det ju faktiskt inte stämmer. Det var inte på det viset. Och inte på detta viset heller.

Tvivlarna

Och så finns det de som tvivlar. De tillhör jag numera. Det är antagligen ett ålderstecken. Det finns fördelar med att bli äldre. Man har mycket erfarenhet i bagaget. Eller som mina barn säger..bla, bla, och 1988 när jag åkte av vägen med hästsläpet.. bla, bla. Finns det något som du inte har gjort mamma? Ja, det finns mycket som jag inte har gjort. Men alla dessa erfarenheter, såväl av att sätta blodiglar på en hästs rakade framkotor som att pumpa i mig själv antibiotika om och om igen har lärt mig att vara just tvivlande. I grunden är jag nyfiket intresserad men jag är inte lika lättflirtad som jag en gång var. Jag vill se och känna och klämma. Tittar jag på en fanstisk ritt på youtube så tar jag bort ljudet och sen analyserar jag vad jag ser. Vad är det jag tycker om? Och på vilket sätt gagnar det hästen? Vet jag vad den hästen och ryttaren kommer ifrån? Förstår jag vad de vill upppnå och just där och då letar efter? Ser det ut som deras strävan leder till en starkare häst och ett bättre samarbete? Eller blir det bara spektakulärt på hästens bekostnad? Du vet, pengarna, makten och härligheten.

Fånga eftertanken innan

Jag vet att de flesta av oss vill bli förförda. Jo, någonstans vill jag också det. Därför tvivlar jag. Jag vet att jag ska ta mig i akt när jag är på väg att bli förförd av någon eller någots förträfflighet. Är man så entusiastisk av naturen så är en smula tvivel av godo. För det är just när man blir förförd som man slutar tänka. Och just eftertanken att få fatt i den där eftertanken lite innan. Det är väl det som är lättare nu än när jag var 22.