Tänk vad olika hästar kan vara! Om man längst ut på ena änden av skalan har en lugn smått flegmatisk häst och på andra änden har en nervig smått hysteriskt engagerad häst så har vi prickat helt rätt. De är så förtjusta i varandra! Men det var de inte i början. För fyra år sedan när de flyttade ihop så förstod de inte varandra alls.
Så på
Indigo var så på och ville liksom ha allting bekräftat av Taboo hela tiden. Och Taboo var så lugn att Indigo blev nervös och trodde att han var ett monster som när som helst skulle sluka honom. De stod långt ifrån varandra i hagen. Det var inte direkt passionerad vänskap från start. Men de lärde sig varandras sätt och idag är de väldigt, väldigt tajta.
Men så får hans ”jobbiga” ryttare, jag för sig att han ska gå bredvid Indigo. IMG_3618
Har folk till det
Taboo har lärt sig vad han kan ha Indigo till. Som spejare och bodyguard. Taboo kan ligga utfläkt på sidan i sommarhagen och sova i evigheter. Det gör han enbart för att Indigo alltid sover med ett öga öppet. Inget undgår Indigo. Det mesta undgår Taboo. Han har folk till att hålla koll.
Som Mark och Jonas
Faktum är att jag tror att de är hästvärldens svar på Mark Levengood och Jonas Gardell. Vem som är vem? Om Taboo skulle kunna prata så skulle han ha en sjungande finlandssvenska. Och man behöver inte höra Indigo prata. Hans pantomim-uppträdande är på pricken som Jonas Gardells kroppsspråk. Och alla inom en radie på 10 km vet hur Indigo mår när han blir upprörd.
Rida ut
När vi rider ut tillsammans går Indigo först och upplever och scannar av allt som möter oss. Långt i förväg vet han vad som kommer runt kurvan. Taboo lägger sig bekvämt bakom sin vän med nosen strax bakom hans svans. Fäller ner öronen åt sidorna och lunkar på.
Musculus Heroicus
Men så får hans ”jobbiga” ryttare, jag för sig att han ska gå bredvid Indigo. Hon får för sig att han måste förbereda sig på situationen, ”ifall Indigo inte är med”. Steg ett är ju då att gå bredvid Indigo. Genast åker öronen upp ur det bekvämt utfällda läget och han spanar höger-vänster-höger på alla potentiella monster i dikesrenen och bakom hörnet. Man kan höra hjärtat slå fortare och hårdare. Hans musculus heroicus är slapp som en överskott spaghetti. Efter 20-30 meter har han fått sån mjölksyra i den här muskeln att vi bara måste gå bakom Indigo en stund.
Skam den som ger sig
Men vi har inte gett upp. Vi ska träna upp den där muskeln så sakteliga. Så att det inte är lika jobbigt och läskigt att rida ut ensam utan sin bodyguard.
No Comments