Drangelskan Unplugged

Detta hade jag helt missat – men det ante mig

 

 Linda Tellington-Jones

Ibland undrar jag hur det är ställt med uppmärksamheten hos mig eller så har jag haft huvudet i sanden. I alla fall inte på skaft. Har haft ett underbart inspirerande samtal med min TTEAM-practitioner kollega i Sverige Nina Fornander. Det var alldeles för länge sedan. Men så blev det ett inspirerande samtal också. För min del i varje fall. Vi har ju känt varandra ett tag. Undrar om det inte är sedan början av 90-talet. Är inte så bra på att komma ihåg sånt.

Min idol bland tävlingsryttare

Någonstans i samtalet vi kommer in på Ingrid Klimke. Min stora idol Ingrid Klimke. Jag var ett fan av hennes far när jag bodde i Tyskland. Varje generation blir ju bättre. Så säger min äldsta dotter Camilla iallefall. Det konstaterade hon redan när hon var 9 år. ”Ja, sa hon till på mormor och så dig och mig”.

Nåväl, jag såg och fotade faktiskt Ingrids pappa Reiner Klimke när han red i Madison Square Gardens i New York och det måste ha varit 1988 eller 1989. Om du väcker mig mitt i natten och frågar vilken tävlingsryttare som jag skulle gå i god för att den bara är sjysst och rider på ett hästvänligt sätt och att den inte bara älskar sina hästar, för det är många som gör men ändå låter de lida för ”sporten”. Då skulle jag säga Ingrid Klimke. Hon är gedigen. Hon är sinnebilden för det som är min paroll i hästeriet. ”Allt spelar roll”. Alla detaljer är viktiga. Kontinuitet och uthållighet är ovärderligt.

 Ingrid och Linda, förberedelser

Ingrid och Linda= sant

Då berättar Nina att hon ju har tränat med Linda Tellington-Jones sedan länge. Att Linda var med och förberedde ekipaget inför OS i Seoul. Först hemma i Tyskland och sedan på plats i Seoul. Det hade jag inte en aning om. Det har jag missat. De enda fälttävlandsryttare som startade i Friends arena och red grymt proffsigt och snyggt var Ingrid Klimke och hennes tyska kollega xxxxxxx. Proffsigt och genomtänkt och väl förberett lotsade de sina hästar runt banan. Inget stim och stoj utan fokus hela vägen. Och varför gick det så bra men såg så lugnt ut. För att allt spelar roll och ingenting lämnas åt slumpen och allt är förberett in i minsta detalj.

 Linda och Klaus och Anabel Balkenhol

TTEAM och TTOUCH sedan 80-talet

I vår utbildning till Diplomerad ridlärare i Integrerad ridkonst har vi använt TTEAM och TTOUCH ända från starten 1993.  För att det är så oerhört viktigt med en bra och gedigen grund. Jag har varit dedikerad till denna filosofi sedan jag stötte på den första gången 1986 i Tyskland. Och sedan reste jag runt och asssisterade Linda på några kurser i Europa. Jag har utbildat mig både hos Linda Tellington-Jones och hennes syster Robyn Hood. Jag har t o m gått två treåriga utbildningar i Feldenkraismetoden för att jag ville lära mig det som är grunden för TTEAM-metoden.

Missat det uppenbara

Och jag har ändå missat att min största förebild inom tävlingsvärlden, Ingrid Klimke har tränat sig och sina hästar med Linda Tellington-Jones. Så nu är jag för det första inte ett dugg förvånad över att hon är så bra. Hon hade varit det även utan TTEAM. Bra alltså. Men det faktum att hon presterar så oerhört bra, är så övertygande ödmjuk och har en sån jämnhet förklarades som i ett trollslag för mig.

Linda Telling-Jones i eleganta elefanten och labyrinten

Lite krävande i början

Så, kära elever gamla, nuvarande och nya som har fått genomlida alla våra ledövningar och ttoucher. Jo, i början tycker ni ofta att det är lite jobbigt och mycket konstigt. Och krävande. Det lönar sig. Oavsett om man tänker vara OS-, EM-, eller VM-medaljör med låg profil eller om man bara vill förbättra tillvaron för sin häst och sig själv.

Ny energi

Åh, vad jag är glad idag! Nu har jag oförtröttligt undervisat TTEAM och TTOUCH i snart 30 år. Det är lika roligt varje gång men nu känner jag att jag fick ännu mera lust. Så huka er i bänkarna på måndag tjejer. Då intar vi manegen igen. Another Magic Monday in the Manége!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply