Monthly Archives

januari 2016

Träna ”muculus heroicus”

Posted on 31 januari, 2016

Tänk vad olika hästar kan vara! Om man längst ut på ena änden av skalan har en lugn smått flegmatisk häst och på andra änden har en nervig smått hysteriskt engagerad häst så har vi prickat helt rätt. De är så förtjusta i varandra! Men det var de inte i början. För fyra år sedan när de flyttade ihop så förstod de inte varandra alls.

Så på

Indigo var så på och ville liksom ha allting bekräftat av Taboo hela tiden. Och Taboo var så lugn att Indigo blev nervös och trodde att han var ett monster som när som helst skulle sluka honom. De stod långt ifrån varandra i hagen. Det var inte direkt passionerad vänskap från start. Men de lärde sig varandras sätt och idag är de väldigt, väldigt tajta.

Men så får hans ”jobbiga” ryttare, jag för sig att han ska gå bredvid Indigo. IMG_3618

Har folk till det

Taboo har lärt sig vad han kan ha Indigo till. Som spejare och bodyguard. Taboo kan ligga utfläkt på sidan i sommarhagen och sova i evigheter. Det gör han enbart för att Indigo alltid sover med ett öga öppet. Inget undgår Indigo. Det mesta undgår Taboo. Han har folk till att hålla koll.

Unknown

Som Mark och Jonas

Faktum är att jag tror att de är hästvärldens svar på Mark Levengood och Jonas Gardell. Vem som är vem? Om Taboo skulle kunna prata så skulle han ha en sjungande finlandssvenska. Och man behöver inte höra Indigo prata. Hans pantomim-uppträdande är på pricken som Jonas Gardells kroppsspråk. Och alla inom en radie på 10 km vet hur Indigo mår när han blir upprörd.

Rida ut

När vi rider ut tillsammans går Indigo först och upplever och scannar av allt som möter oss. Långt i förväg vet han vad som kommer runt kurvan. Taboo lägger sig bekvämt bakom sin vän med nosen strax bakom hans svans. Fäller ner öronen åt sidorna och lunkar på.

Musculus Heroicus

Men så får hans ”jobbiga” ryttare, jag för sig att han ska gå bredvid Indigo. Hon får för sig att han måste förbereda sig på situationen, ”ifall Indigo inte är med”. Steg ett är ju då att gå bredvid Indigo. Genast åker öronen upp ur det bekvämt utfällda läget och han spanar höger-vänster-höger på alla potentiella monster i dikesrenen och bakom hörnet. Man kan höra hjärtat slå fortare och hårdare. Hans musculus heroicus är slapp som en överskott spaghetti. Efter 20-30 meter har han fått sån mjölksyra i den här muskeln att vi bara måste gå bakom Indigo en stund.

Skam den som ger sig

Men vi har inte gett upp. Vi ska träna upp den där muskeln så sakteliga. Så att det inte är lika jobbigt och läskigt att rida ut ensam utan sin bodyguard.

Drangelskan Unplugged

Att veta något är inte samma som att förstå det

Posted on 24 januari, 2016

51DnJqCw5GL._SY300_

Det är så häftigt att kunskap liksom sitter i knoppen. Man vet något i huvudet. Och det är en bra start. Men förståelse och äkta kunnade sitter i kroppen. Förståelsen liksom bor i kroppen. När den tar sig in där via knoppen, kanske, så vilar den där, alltid redo. Och det syns. Det är lite som med viljan. Den bor i bröstet och det är en bra start. Men kunnandet det bor i magen. Då vilar viljan och vetandet och kunnandet ihop och det gör det i magen. Som på en Buddha. Man vet.

Del av processen

Och jag vill betona att jag inte vill värdera dem som bättre eller sämre. De är bara steg på vägen. Viljan är en del av processen. Då jag vill erövra kunskap så går det via huvudet och sedan, ivrigt, i bröstet och sedan åker det ner i takt med förståelsen av nyanserna och i takt med övandet. Ända ner i magen. Och där vilar det och då kan man sjunka ner lite i bröstet. Tills man stöter på nästa sak som lockar och motiverar. Och så är processen igång igen. Se till att den g
enom övandet får chansen att sjunka ner i magen också och bli till kunnande. Ha tillit till processen! Ting tar tid!

Drangelskan Unplugged

Tvärningen-överkorsandet som leder till bålstabilitet

Posted on 22 januari, 2016

Nu har jag skickat iväg första avsnittet av sex till Tidningen Hästfocus. Det är väldigt roligt att vara tillfrågad om att skriva. Det ska bli en serie om hur vi gör det i den integrerade ridkonstens anda. Emma Norén var hos oss och fotade och jag har haft fullt sjå att välja bilder.

Träningsupplägg för en vecka

Det har varit en tankeprocess att fundera ut vad jag ska skriva om. Vad är viktigast? Men så sa min äldsta dotter:

– Ska du inte lägga upp det över veckans sju dagar? ” ”Det är ju så svårt att få till ett bra och genomtänkt träningsupplägg.”

Sagt och gjort. Nu blir det alltså ett veckoupplägg som jag ska försöka skildra ur ett integrerat perspektiv. Det är inte helt lätt att guida i text och ord. Men jag kommer att göra ett försök.

Ridläraren oersättlig

Första avnittet handlar om tvärning eftersom det är grunden i så mycket när man ska träna sin häst. Det bästa är förstås om du har en ridlärare vid din sida som kan guida dig. Någon kunnig som kan hjälpa dig när du är till häst för att se om det är lagom mycket tvärning. Att den tvärning du utsätter hästen för gagnar din häst. Så att du inte gör för mycket, eller för lite, eller för länge, eller utan tillräcklig uppvärmning, eller efter att hästen har blivit för trött. Jag hoppas och önskar att jag får massor med frågor från läsarna. Sen är det ju förstås svårt att svara på något som man inte ser. Man måste ju se vad hästen gör. Jag har haft elever som har sagt att hästen tvärar jättemycket eller går alldeles för mycket framåt mm. Och sen när jag faktiskt har hästen framför mig så har vi helt olika uppfattning om vad som faktiskt är mycket.

Känna vad som är

Och det är också viktigt att kunna känna på hästen. På musklerna, huden. Och eleven. Ta den i handen och känna vad den menar med löst. Det är just där i samspelet mellan ridlärare och ryttare och häst som det händer. Jag kan förklara hur många gånger som helst eller be eleven läsa något. Det underlättar. Men till syvende och sidst så kommer vi inte undan att det måste hända där och då. I skeendet, där de händer, när det händer. Så att eleven får känna vad det är som ska hända. Där!!! Utbrister ridläraren. Kände du vad som hände där. Kan du återskapa vad som ledde fram till det. Bra! Och igen! Kände du där! Så läsningen som du hittar i Hästfocus kan leda fram till förståelsen rent intellektuellt och ge dig kunskap. Den här kunskapen kan tillsammans med hästen och ridläraren leda till till fysisk förståelse vilket är detsamma som ridkunnande. Mycket nöje!

Drangelskan Unplugged

Detta hade jag helt missat – men det ante mig

Posted on 8 januari, 2016

Linda Tellington-Jones

Ibland undrar jag hur det är ställt med uppmärksamheten hos mig eller så har jag haft huvudet i sanden. I alla fall inte på skaft. Har haft ett underbart inspirerande samtal med min TTEAM-practitioner kollega i Sverige Nina Fornander. Det var alldeles för länge sedan. Men så blev det ett inspirerande samtal också. För min del i varje fall. Vi har ju känt varandra ett tag. Undrar om det inte är sedan början av 90-talet. Är inte så bra på att komma ihåg sånt.

Min idol bland tävlingsryttare

Någonstans i samtalet vi kommer in på Ingrid Klimke. Min stora idol Ingrid Klimke. Jag var ett fan av hennes far när jag bodde i Tyskland. Varje generation blir ju bättre. Så säger min äldsta dotter Camilla iallefall. Det konstaterade hon redan när hon var 9 år. ”Ja, sa hon till på mormor och så dig och mig”.

Nåväl, jag såg och fotade faktiskt Ingrids pappa Reiner Klimke när han red i Madison Square Gardens i New York och det måste ha varit 1988 eller 1989. Om du väcker mig mitt i natten och frågar vilken tävlingsryttare som jag skulle gå i god för att den bara är sjysst och rider på ett hästvänligt sätt och att den inte bara älskar sina hästar, för det är många som gör men ändå låter de lida för ”sporten”. Då skulle jag säga Ingrid Klimke. Hon är gedigen. Hon är sinnebilden för det som är min paroll i hästeriet. ”Allt spelar roll”. Alla detaljer är viktiga. Kontinuitet och uthållighet är ovärderligt.

Ingrid och Linda, förberedelser

Ingrid och Linda= sant

Då berättar Nina att hon ju har tränat med Linda Tellington-Jones sedan länge. Att Linda var med och förberedde ekipaget inför OS i Seoul. Först hemma i Tyskland och sedan på plats i Seoul. Det hade jag inte en aning om. Det har jag missat. De enda fälttävlandsryttare som startade i Friends arena och red grymt proffsigt och snyggt var Ingrid Klimke och hennes tyska kollega xxxxxxx. Proffsigt och genomtänkt och väl förberett lotsade de sina hästar runt banan. Inget stim och stoj utan fokus hela vägen. Och varför gick det så bra men såg så lugnt ut. För att allt spelar roll och ingenting lämnas åt slumpen och allt är förberett in i minsta detalj.

Linda och Klaus och Anabel Balkenhol

TTEAM och TTOUCH sedan 80-talet

I vår utbildning till Diplomerad ridlärare i Integrerad ridkonst har vi använt TTEAM och TTOUCH ända från starten 1993. För att det är så oerhört viktigt med en bra och gedigen grund. Jag har varit dedikerad till denna filosofi sedan jag stötte på den första gången 1986 i Tyskland. Och sedan reste jag runt och asssisterade Linda på några kurser i Europa. Jag har utbildat mig både hos Linda Tellington-Jones och hennes syster Robyn Hood. Jag har t o m gått två treåriga utbildningar i Feldenkraismetoden för att jag ville lära mig det som är grunden för TTEAM-metoden.

Missat det uppenbara

Och jag har ändå missat att min största förebild inom tävlingsvärlden, Ingrid Klimke har tränat sig och sina hästar med Linda Tellington-Jones. Så nu är jag för det första inte ett dugg förvånad över att hon är så bra. Hon hade varit det även utan TTEAM. Bra alltså. Men det faktum att hon presterar så oerhört bra, är så övertygande ödmjuk och har en sån jämnhet förklarades som i ett trollslag för mig.

Linda Telling-Jones i eleganta elefanten och labyrinten

Lite krävande i början

Så, kära elever gamla, nuvarande och nya som har fått genomlida alla våra ledövningar och ttoucher. Jo, i början tycker ni ofta att det är lite jobbigt och mycket konstigt. Och krävande. Det lönar sig. Oavsett om man tänker vara OS-, EM-, eller VM-medaljör med låg profil eller om man bara vill förbättra tillvaron för sin häst och sig själv.

Ny energi

Åh, vad jag är glad idag! Nu har jag oförtröttligt undervisat TTEAM och TTOUCH i snart 30 år. Det är lika roligt varje gång men nu känner jag att jag fick ännu mera lust. Så huka er i bänkarna på måndag tjejer. Då intar vi manegen igen. Another Magic Monday in the Manége!