Monthly Archives

juli 2015

Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Fantastisk vad vi kan dela

 Det är helt otroligt vad vi kan dela via sociala medier. Vi får tillgång till så mycket information och så många tips och råd och kan dela så många erfarenheter. Till största delen är det ju bara helt fantastiskt! Roligt och inspirerande!
Knorr

Sen är det en liten del i mig som knorrar. Inte så ofta, men ibland. Det finns inga källhänvisningar. Vi vet inte vem som egentligen sa det. Eller om det bara är en copy and paste historia. Om den som sa det verkligen upptäckte det, eller ens gjorde det. Och framförallt hur mycket vi än försöker så kan vi inte ersätta IRL.

IRL oöverträffligt

Särskilt när det gäller att lära sig att rida så kan inga texter och inga filmer och inget filmande ersätta en erfaren ridlärare på backen som guidar och stöttar och hjälper dig att reda ut vad som är vad. Det bästa tipset jag fått var ett av Anja Beran där hon menade att du måste ha en ridlärare med en röd tråd som du träffar minst varannan månad, helst oftare.

Ändrade utbildningen

Det ledde till att vi ändrade i utbildningen så att eleverna kommer varannan månad i stället för den gång i kvartalet. Och att jag åker till mina grupper i landet varannan månad i stället för två gånger om året. Det är för mycket som hinner bli tokigt om man lämnas ensam för länge som elev.

Holistiskt förhållningssätt

Sen skulle jag vilja lägga till att ridläraren också måste ha kännedom om fler saker än bara ridning. Den behöver ha en uppfattning om det är något annat som fallerar, vilket det ju ofta är. Alltså att det inte är fel på hur du ger hjälpen, med vilken skänkel utan om hästen är frisk och ridbar, om ryttarens kropp ens kan utföra det ryttaren vill, och om utrustningen stämmer. Eller om det faktiskt är så enkelt att hästen inte kan utföra det ryttaren ber om för den har ett problem som inte är ridrelaterat och som plågar den dygnet runt, även utan ryttare. Och tro mig! Hästen kommer att göra vad den kan för att dölja det problemet. Din ridlärare måste ha ett helhetstänk, ett holistiskt förhållande till ridlärandet. Och det är lika viktigt att vara noga med grunden som att veta när det är dags att höja ribban. Så att man inte bara förminskar hela ekipaget. Det går liksom inte att backa sig till utveckling heller. Jag är så grymt nöjd med att vi i vår utbildning har de allra skickligaste utövarna på respektive område. Och att vi kan erbjuda vår elever support via telefon, eller sociala medier…:-)

 

Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

På turné i Bayern- en resa i kunskapens tecken forts..

Dr Kerry Ridgeway höll en fantastisk bra föreläsning! Han är oerhört kunnig 82 år gammal med 52 års praktiskt erfarenhet av att vara veterinär.

Föraning

Jag åkte faktiskt ner med en liten föraning om att jag inte skulle bli överraskad och att jag redan kan det de gör. Det kanske låter drygt. Men jag tänkte också att det här kommer jag känna att Helene Stridbeck och jag kan göra bättre. Och visst lärde jag mig mycket. Men delvis besannades mina farhågor, men det gör inget. Det stärkte mig bara ytterligare i det jag redan gör. Jag har ju inte heller varit i så nära kontakt med akupunktur tidigare. Men Ridgeways föreläsning tog upp det centrala i rehabiliteringen av hästar. Trots att publiken till stor del bestod av veterinärer så sa han rakt ut som det är. ”Ni kan inte göra några hästar friska från hälta”! Veterinärer kan inte göra några halta hästar friska. De kan behandla hästarna. De kan putta på en läkningsprocess. De kan diagnosticera hältan. Men för att hästen ska kunna komma tillbaka till varaktig hållbar prestation igen så måste den rakriktas. Dvs orsaken till hältan, eller som jag kallar det mönstret som orsakade hältan måste förändras. Endast 45-50 % av alla hästar återgår till sin uppgift inom ett år. Efter ett år har gått är det mer än hälften av de resterande som återfaller i samma hälta. Det är för dåligt.

Felande länken

Den felande länken är det rakriktande arbetet som gör att hästen kan ändra sitt mönster och sluta att felbelasta sig. Även trauman uppstår ju ofta i relation till ett rörelsemönster som hästen har. Och hästen är ingen guru och vet hur den ska röra sig för att inte få ont. Lika lite som vi människor vet det. Om vi visste det skulle vi gå till en physiotherapeut som skulle säga; undvik att överbelasta ditt högra knä genom att gå sådär vriden i överlivet.. Ja, Och så skulle vi sluta med det och inte ha ont mer…

Rakriktat länge

Hur som på Drangelska har vi ju praktiserat rakriktande longering i snart 7 år, enligt Schöneichs principer fast givetvis med tillägg av allt jag kan om feldenkrais och det jag har lärt mig av Linda Tellington-Jones. Boken kom först på tyska och sedan på engelska och nu på svenska. Vi har redan förstått att det är centrifugalkraften och saxkraften som ställer till det för hästen i dess kropp. Och vi har förstått att vi måste inverka med sidvärtsrörelser för att få hästen rakriktad och i ett flexormönster istället för rakhållen och i ett extensormönster.

Schöneich

Så därför var det inte så många nya lärdomar som kom till under Ridgeways första föreläsning. Närmare 80 % av hans powerpointpresentation hade han lånat av Schöneich med dennes godkännande. Schöneichs har longerat mellan 25000-30 000 hästar under sin närmare 20 år med den här insikten. Men det var en oerhört skön känsla att få medhåll, bekräftelse för att det vi gör på Drangelska och det vi undervisar i vår utbildning delas av så erfarna människor som Dr kerry ridgeway och många med honom. Tack vare Caroline Larrouilh så förs dessa kunskaper samman.

 

Gynnsam ridning

Visst man kan ha olika uppfattning om hur man ska rida. Men, inte all ridning är gynnsam för hästen. För att det ska vara gynnsamt för hästen så behöver vi ta hänsyn till hur den fungerar biomekaniskt och i sina muskler och sitt skelett. Och då kommer vi behöva skippa några av våra klassiska principer..Jo, det är min övertygelse. Kommer man från det hållet och inte har lärt sig hur hästen ” ska gå” så är det lättare att göra sig av med några vanföreställningar. I filmens värld heter det ”kill your darlings” . Men det är inte alla beredda att göra, ännu. Hur går det här ihop med galoppindustrin , travet, 3årstest mm? Svaret är inte, så som det utförs över lag idag.

Samarbete över kunskapsgränser

Det var som sagt inte lätt för Caroline som var arrangör att styra upp dessa kunniga män. Då talar jag om Dr kerry ridgeway och Manolo Mendez. Det blev ganska rörigt och ostrukturerat och svårt att förstå mellan varven och longörer. Men, strävan att föra samman dessa kunskaper överbryggar detta tycker jag. Vi kan inte fortsätta i detta silotänk med en ridlärare som inte vet något om skoning eller en kiropraktor som inte intresserar sig för hur sadeln ligger eller en veterinär som tror att hästen kan återgå till sitt vanliga arbete efter att lång tid förflutit och inte förstår att det är just detta arbete som måste förändras. Vi är liksom bringade att stå i ständig utveckling inom vår olika professioner och intressera oss för hela bilden. Eller stoppa huvudet i sanden och inte reagera på att 75 % av alla hästar som genomgår en besiktning inför försäljning är halta. Apropå, min häst har aldrig varit halt. Har den någonsin blivit undersökt?

Kommer förhoppningsvis till Drangelska

När Kerry sedan på söndagen äntligen fick hålla sin föreläsning om fascians betydelse och även visa på hästarna hur han arbetar så fick jag mitt lystmäte och jag lärde mig massor. Det gav mersmak. Får jag som jag vill så kommer han hit .

Stor suck

Söndagen inleddes med en i mina öron helt värdelös föreläsning av Christian Carde. Jag var förvarnad. Alla hans powerpoint bilder var citat från andra utbildare eller någon paragraf från Internationella Ridsportförbundet. Det var komplett malplacerat. Här fanns en publik med veterinärer och therapeuter och kanske någon mer licensierad tränare utöver undertecknad. Milt uttryckt var det en katastrof. I programmet skulle han tala 30 minuter men han tog en timme av vår dyrbara tid. Det var så förfärligt, arrogant och outhärdligt. Jag hade inte åkt över halva Europa för att lyssna på självklarheter och paragrafer och titta på bevingade ord av andra stora mästare. Faktum är att för att inte koka över så gick jag helt enkelt ut och fotade körekipage och talade med några av arrangörerna istället.

En Linda look-a-like

Manolo Mendez fick inte så mycket utrymme som jag hade önskat. Men, det räckte för mig. Det var precis som jag trodde. Det var som att jag satt och tittade på Linda Tellington-Jones fast i manlig skepnad. Sen kom jag på att de t om är väldigt lika varandra i profil. Ingenting av det han gjorde var nytt för mig. Möjligen att hans spö är längre än vårat. Någon sorts lätt bambu. Det var ljuvligt att se även om jag inte lärde mig något nytt. Men vilken bekräftelse jag fick!

Vi gör redan depåstopp

Det där gör vi redan kan jag nu lugnt säga till mina elever. Skillnaden är att Manolo integrerar det i ridpasset i större utsträckning än vad vi gör och med en självklarhet. Lite som för att citera Anja Beran i andra sammanhang: ”Because it works,  because it is the only thing that works”. Vi lär våra elever att göra depåstopp. Mitt i arbetet stannar man och ttouchar hästen på ena höften eller gör lite pytonlyft på ett ben. Eller gör Anneli-snurren. Sen fortsätter man att longera, eller långtygla eller rida eller arbeta vid handen. Depåstoppet måste inte var långt.

Depåstopp under ridpasset

Men det är mycket mer meningsfullt att göra detta arbete i det andra arbetet. Istället för att göra enbart ledövningar eller ttouch och rida en annan dag. Dessa depåstopp praktiserar vi sedan många år. Intet nytt under solen då mao. Jo, det var så skönt att se en man som ändå har varit med och startat kungliga ridskolan i Jerez, som ridit tjurfäktning och mao dödat tjurar från hästryggen, som behärskar piaff, passage och piruetter, är över 50 år och jag upprepar man som tar sig tiden att ”pilla och dutta” och leda runt hästen i skritt och lite här massera och lite där peta. Som har modet att göra det. Varför? Because it works! Because it is the only thing that works!

Utbildade mig hos Linda T-J

Jo, vi har gjort det i många år. Jag utbildade mig hos Linda Tellington-Jones 1986-89. Reste med henne. Sen kan man ju reflektera över att det får genomslag nu, också i Sverige när han kommer hit för att han är just man. Om en kvinna duttar och pillar och är inkännande och ger hästen tid, dagar, veckor, månader så har det, fram till idag varit lite töntigt och fånigt och inte redigt och effektivt. Nu är det en man som gör det. En som vi kan beundra, vi kvinnor. Liksom lite tillbedja. Åhhh och ahh!

Linda gjorde det här när Manolo var 25 år och red tjurfäktningar…

Jag njöt med i alla fall i fulla drag av att bli stärkt i det jag redan gör. Blir glad över att det är fler som gör det. Fler som har varit på hög nivå, spanska ridskolan i Jerez och insett att det krävs mer, nämligen arbete vid handen, beröring på ett professionellt och inkännande sätt med hjärta och handlag, longering, mm. Hållbar ridning och hållbar rehabilitering var ledorden, på hästens villkor. Det är precis det vi gör och har gjort länge! Så skönt att få sitta på läktaren och titta på två män som gör och vill detsamma. Och som är bra på det! Sen var det lite svårt att förstå ibland. Och jag har ändå språköra.. men det tog mig  2-3 minuter att greppa att ”flucha” betyder flying change of leg! Kom hem och insåg att efter att ha varit i samma rum som någon som också bekänner sig till organiskt och dynamiskt arbetssätt men kanske inte så ohämmat som han så fick jag svårt att hålla tiden och det organiskt dynamiska tog överhanden och vi var försenade till lunchen. Men kors i taket vad bra det blir då. När skeendet och processen får styra.

Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

forts ”På turné i Bayern”

Det var nästa 36 grader varmt under helgen och det lillla rara hotellet hade inte air-condition.. sova kan man kanske inte kalla det. Mer vila i bastuliknande omständigheter. Men innan dess så tog Mia och jag bilen och rekade. Hur såg det ut på Schwaiganger? Var skulle man kunna parkera? Hur långt bort låg det? Det visade sig att det pågick en körtävling där. Bayerns körmästerskap. Makalöst! Närmare 100 ekipage med allt från enspanns- till fyrspanns- och stor häst via haflinger till fyrspann med welshponnyer.

Så härligt att se detta teamarbete! Stolt pappa som groom och dottern vid tömmarna medan pojkvännen sköljde av de varma hästarna med brandslang. Värmen stod som en vägg när man gick ur ridhuset! Nåväl, det som imponerade mest var uppstallningen. Jo, det fanns också boxar i en av ladorna. Schwaiganger är ett landsstuteri/ statsstuteri och man föder upp och utbildar en herrans massa hästar där.
Där föregår väldigt många utbildningar. Till storleken är det lite som Strömsholm fast kanske 3 gånger så många byggnader som är 2 gånger så stora. Tillbaka till uppstallningen. Från de parkerade lastbilarna hade man bara dragit ut en pressening, eller markis eller nåt annat partytältsliknande och dragit lite trådar. El var det verkligen inte på dessa trådar. Där hade man gjort små miniboxar eller spiltor där hästarna snällt stod uppställda. Inte så många halvblod, de stod på box, men ponnyer och kallblod. I lastbilarna sov kuskarna om de inte sov i tält och i den varma kvällen satt de flesta och grillade och åt något gott mellan hästar och tält och minipaddockar. Som mest såg jag tre hästar ledas i träns. De andra leddes i grimma med grimskaft eller också kedja. Det gällde oavsett ras och oavsett om man ledde en eller tre hästar! Tänk om vi kunde ha en sån tillit i Sverige. Tillit till att var och en bedömer vad just den personens häst behöver ledas i. Och helt ärligt är ju träns det absolut sämsta att leda en häst i! Det var bedårande att se alla ekipagen genom hela helgen.
Ridhuset som utbildningen ägde rum i hade nämligen stora fönster ut mot starten av maratonsträckan och målet också för den delen så vi fick se många fina ekipage ”på köpet” sas.Det var minst 130 personer som deltog i symposiet med Dr Kerry Ridgeway och Manolo Mendez. Vad gäller mat och dryck och fika och toaletter så var det ett perfekt arrangemang. Det här kan tyskarna och de är så vänliga och artiga som allra helst. Det kanske beror på att jag är såå förtjust i mitt Tyskland som jag ju bodde i under åtta år. Och att jag talar tyska. engelska är det ännu inte så många som är bekväma med att prata. Hettan stod som en vägg utanför ridhuset och inuti var det inte mycket bättre. Vatten fick vi kallt så mycket vi ville. Tur det!
Mia hade dessutom försett mig och Satu med varsin solfjäder! Så oerhört förtänksamt! Det var många som satt bredvid mig som var väldigt tacksamma över denna lilla apparat som drevs med min handkraft!
Ur kulturell synpunkt så tycker jag att arrangemanget var taffligt. Den amerikansk-franska arrangören Caroline gjorde bitvis ett bra jobb med att försöka hålla föreläsarna mellan skaklarna men bitvis störde hon endast flow. Kanske för att hon försökte få det filmat till en film samtidigt som de skulle visa oss hur de gör och tänker. Sen var det problem med översättning. Det var utskrivet på engelska men sen behövdes ändå översättning och där hade man inte förberett sig med simultanöversättare utan hade bara någon som ”kunde engelska och tyska” . Det duger inte. Forts följer..
Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

På turné i Bayern – en resa i kunskapens tecken

Mitt eminenta resesällskap bestod av min elev Mia Lönnroth från Finland som har gått vår utbildning. Och en ny mycket trevlig bekantskap, Satu Kokkonen. Mia hade hyrt en bil så jag klev bara ut ur terminal 2 på Münchens flygplats och in i en luftkonditionerad bil. Lyx!
Hon beskrev det också så fint efteråt att nu hade hon varit i en land som ligger vid alpernas fötter, med böljande gröna kullar och vänliga människor klädda i traditionella kläder, lederhosen och dirndl. Kor med skällor små katolska kyrkor i varje liten by, god mat och vackra vyer. Nu hade hon varit i Hobbitarnas land.
Vi åkte först till Anja Beran.

Det är sex år sedan jag var där sist. Och fem år sedan jag senast red för henne. Sen kom förluster i familjen emellan. Anja välkomnade mig med ett vänligt ” Na, Christina, wie gehts Dir? Dessförinnan hade vi visats runt av en av hennes tyska elever som studerar ridkonst inom ramen för ”Anja Beran-stiftelsen”. Eleverna rider och arbetar där sex dagar i veckan i sex år med kost och logi betalt och ca 5500 kr i månaden i lön. Ännu har ingen av dessa unga tjejer stannat mer än ett år.. Och det kan ju bero på att så vackert belägen gården än är så ligger den avlägset och i byn Krottenhill, några km bort,  där tjejerna bor så händer verkligen…inget! Och är man 18-19 år så är det mycket man vill.

Ledig dag med hästpassning

På sin lediga dag hjälps tjejerna åt att ta in och ut hästar. Men, de mockar bara en dag i veckan. Stämningen var väldigt god mellan utbildare, Anja och elever. Vi fick se några elever rida och vi fick se Anja rida och vi fick se hur man arbetade med en treåring under inridning. Jag hade fått en timmes audiens för en artikel som jag vill skriva om rakriktning. Men innan vi hade visats runt på den fanastiska anläggningen som rymmer 50 hästar, kameler, grisar, kaniner, getter och röda hjortar; och druckit kaffe, beundrat det blivande biblioteket och jag hade fått min intervju så hade det gått nästan 4 timmar.Tack Anja!

Summa summarum så är det enastående att någon är så trogen sitt koncept och så uthållig i sin strävan. Från 7.00-20.00 är Anja i ridhuset nästan alla dagar i veckan. Frånvaron av mobiltelefoner var påtaglig också hos tjejerna som var studenter. Och vad ska de med dessa till? De är ju hela dagarna på gården sex dagar i veckan. Intressant!  Så inspirerande å ena sidan, denna totala hängivenhet. Samtidigt är det få förunnat. De ekonomiska förutsättningarna har ju inte alla. Och sen är det inte alla som kan ge sig hän på det viset. Om man har barn så ser det lite annorlunda ut. Det enda som är tråkigt är ju att det inte är så många som kommer att kunna följa i hennes spår, trots stiftelsen. Inte om de alla hoppar av efter max ett år. Kanske man kunde göra det på något sätt så att fler fullföljer. Knyta fler utbildningsplatser till lärandet kanske vore ett sätt? Men å andra sidan hur många platser finns det men den här höga nivån.
På vägen till vårt hotell i Ohlstadt så åt vi på en trevlig restaurang med vidunderlig utsikt över die Voralpen, bergen. God pasta fick vi och jag introducerade begreppet ”Radler”, hemma i Schleswig-Holstein drack vi ”Alsterwasser” men det är samma princip. En god öl med weisse Brause, alltså sockerdricka. Läskande och gott! Efter helgen kommer det mer om symposiet i Schwaiganger, Bayerns Haupt- und Landgestüt!