Sitta till utsidan

Först och främst har vi rakriktningen för att hästen ska kunna hålla balansen.  

Jag sitter till utsidan igenom hästens grundutbildning dvs då den lär sig att bära sig i ett flexormönster, dvs med sökning framåt-neråt och med engagerande av magmusklerna och musklerna på halsens undersida vilka  är ansvariga för att flexa hästens kropp så att bröstryggen kommer upp. Därvid sträcks kotpelaren också framåt-neråt och manken liksom dras isär. För att kunna göra detta på böjt spår i ställning, vilket är onaturligt för hästen; den vill på böjt spår gå med halsen ställd utåt och höjd i ett extensormönster. så måste ryttaren sitta till utsidan.

Hästen bär sig i naturen och i sitt outbildade tillstånd ( många hästar har burit ryttare i många år men är inte utbildade för sin uppgift för det…) i extensormönster dvs med sänkt bröstrygg, svank och höjt huvud-hals. När den går på en volt så lägger den all sin vikt på inner framben och kompenserar för det genom att ta halsen utåt. Nu vill ryttaren ta halsen inåt för att få halsen på voltspåret och tar då ett ställande, eller ledande tygeltag. Men om ryttaren gör det utan att kompensera för detta åt hästen genom att sätta sig tydligt till utsidan och ibland t om övertydligt dvs jättesnett på den väldigt sneda hästen, så kommer hästen att falla inåt. De flesta hästars reaktion på detta är att de efter att ha försökt ta halsen inåt, slå upp huvudet och öka farten. Några få tvärbromsar (det kallas på ryttarspråk istadighet, när det i själva verket bara är ett försök att hålla balansen) och en del blir bara långsamma. Ju rakare hästen är eller ju mer du har rakriktat den desto mer kan du sitta mitt över hästen eller bara ett uns ut till utsidan.

Du sitter i princip till utsidan till dess att hästen kan tricket att flytta bröstkorgen ut när den ska böja inåt. Det innebär att du givetvis utbildar öppna och sidförande skänkel och skänkelvikning först och så länge det behövs till dess att hästen litar på sin ryttare och på sin förmåga att kompensera för att ta halsen in genom att lägga vikten ut och också sänka sin utsida. När hästen behärskar det hyfsat kan man börja introducera slutan vilket är mycket svårare för hästen att utföra utan att återigen tappa balansen och köra upp huvudet. Stången är ett effektivt sätt att mörka den här reaktionen hos hästen och kan givetvis rätt använd också vara en hjälp men med mycket obs på hur den används.