Mina möten med Ewa, för det handlar om möten och inte ett möte, har alltid präglats av stor närvaro och intensitet. Ewa är inte nån man bara hänger med sådär. Och ändå har vi faktiskt gjort det. Vi har hängt i bara understället framför kaminen i varsin liggfåtölj och bara vilat som två kor som idisslar. Mentaliserat allt vi hade pratat om och kurat skymning och sovit en blund innan det var dags att gå ut igen i kylan och rida. Det var speciellt och lite som i en dröm. Kände mig som Tomten i Viktor Rydberg. Innan tomten skulle ut och verka i stallet igen.
Studerat mästarna
Ewa lärde mig många viktiga saker och är en av de ryttarpersonligheter jag känner som verkligen har studerat ridkonsten. Alltså suttit vid en läspult, en sorts lutande bord med en väldigt starkt lysande lampa över och en speciell stol eller kanske pall att sitta vid och verkligen studera vad som skrivits från tidig Xenophon till vår tid. Fantastiskt! De andra hänvisar till alla möjliga mästare men har ofta inte läst dem eller bara några rader. Ewa har i sanning studerat dem.
Ömsesidigt lärande
Men vi träffades långt innan dess. Ewa gick min utbildning i Terapeutisk ridning och jag tror det var 18 år sedan. Nåväl sen kom Bent in i mitt ridliv och jag frågade Ewa om hon inte skulle prova den här läraren som uppenbarligen hade stort historiskt kunnande precis som Ewa. Har kvar filmen någonstans där Bent rider Hårfagre den fantastiska kallblodstravarhingsten som hon hade. Och han vill aldrig kliva av. Han bara rider och rider och rider. Jag tror faktiskt att Bent lärde sig mycket mer av Ewa än hon av honom.
Kallblodstravarna
Att försöka beskriva vad Ewa gör går inte på så här kort uttrymme men hon presenterar sig själv väldigt bra på sin hemsida. Med henne kom så alla dessa kallblodstravare in i mitt liv. Sapphire (Bruden tror jag hon hette först), Thulissa, Junge, Åskar, Sölvskars Prinsen och så avkommorna med Aureolo; Athos, Aramis, och med Prinsen blev det Cavera Belladonna och Cavera Sixten Salut. Saknar min flock som till sist omfattade 16 hästar. Föl, unghästar, ston och hingstar. Numera ser jag mina elevers hästar som min utökade flock.
Annat upplägg
Annorlunda hästar krävde annorlunda ridning så mycket förstod jag att jag inte skulle få annat än en häst som ligger på och springer som attan om jag försöker rida dem på halvblodsvis. En häst som utvecklat så mycket påskjut på travet behöver ett annat upplägg. Det blev några resor till Norrland och Ewa kom också till oss ett par gånger och höll kurs. Jag fick prova hennes fantastiska hästar och genom dem försökte hon lära mig vad hon menade och hur hon tänkte. Det skapade kroppsminnen som jag bär med mig än idag.
Ville ändå något annat
Och ändå så valde jag att inte fortsätta längs den vägen. Indigo min PRE-hingst efter Aureolo var mogen att ridas in och utbildas och jag kände att jag ville och sökte något annat. Det var något med att jag ville ha en sån häst som mina kavallerister hade visat mig. Bästa sättet att beskriva det är en versatile horse. En allsidig häst som kan göra allt eller nästan allt. Skritta, trava, piaffera, galoppera, hoppa, köras, ridas ut.. allt. I min utbildning i Tyskland så red jag för Helmut Beck-Broichsitter och med en och samma häst red vi dressyr, hoppning och terrräng för att sedan öva ridning med handhäst ute och även sadla av och simma med häst runt en boj för att visa att man kunde styra den när man simmade med den.
Biodynamiken och fysiken
Och det var något med anatomin och biodynamiken som jag uppfattade på ett annat sätt. Ewa talar om att hästen ska sänka bröstryggen och har många uttdrag ur de olika böckerna som beskriver detta. Och jag är helt övertygad om att det går. Att hennes hästar gör det. Men jag får ändå inte ihop det med anatomin och hur ryggkotorna förlöper. Kan inte ens förklara det Ewa gör. Och det beror inte Ewa för hon är en mästare i att förklara. Utan för att jag liksom instinktivt inte är överens. För mig är det okej att inte vara överens. Och när man inte är överens så är fördelen att man kan använda det den andra gör för att skärpa sina argument liksom. För att bättre förstå det man själv gör just för att det står i kontrast till det den andra gör. Det är inte så att jag har rätt och hon har fel. Vi har bara olika uppfattning och det står var och en fritt att följa sin egen övertygelse.
Lånar från varandra
Jag lånar ibland ett uttryck från Ewa som jag tycker om. ”Hästen äger sin kropp” Det säger så mycket. Det har till och med sagt en sak till mig i ett sammanhang och en annan i ett annat. Och Ewa lånar morotslandet från mig. Det känns bra. Morotslandet är att i ridning så kan man inte alltid se slutresultatet under utbildningen. Ofta ser man bara blasten ovan jord och det krävs mycket fantasi och också erfarenhet för att förstå att där under jorden växer moroten fram. Man kan inte skynda på den och man kan inte dra upp den för tidigt för då växer den inte som den ska. Medan jag som ryttare står där och säger: -Ser ni vilken fin morot jag har?! Så säger den som tittar på kanske bara: Men det är ju ingen morot. Det är ju bara blast.
Magisk vinterkväll
Och även om det inte var den vägen som jag skulle vandra vidare i mitt ridliv så vill jag ändå avsluta med en magisk kväll i snöflingornas sken på en ridbana i Grundbäck utanför Umeå i midvintern. Ewa och jag har slumrat i våra fåtöljer och så kliver vi så i overallerna och vinterstövlarna och jag har inte tittat mig i spegeln på nsätan tre dagar och det är underbart. (Då hade Ewa ingen spegel ovanför handfatet. Såå skönt!) Vi går ut till stallet och Ewa har en plan. Jag får ta det lilla vita stoet vid handen och när jag försöker få till en levad ur piaffen så säger Ewa på sitt mystiska sätt: bara se för dig vad du vill att hon ska göra och sedan börjar du om och sedan hittar du positionen för henne och sen pausar du din inverkan och bara låter henne göra. Och det var overkligt men en total och skön kontakt med den lilla hästen. Sen red jag skolgalopp och pirouetter och fick känna på en levad och sen var timman sen och alla ljud liksom fastnade lite i snöfallet och det var som vadderat allting. Det kommer jag bära med mig alltid! Den magiska vinterkvällen. De insikterna som satte sig djupt i mig. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för att du hjälpte mig under tiden efter Bent särskilt med Aureolo. Har suttit och tittat på filmer från en av de sista Bentkurserna och sedan från efter jag tagit hjälp av dig! Tack Maestra Ewa för våra härliga samtal som vi kanske tar upp igen inom en snar framtid.
Ps Ewa heter numera Pettersson-Schaeder.
