Den obekväma känslan växte och samtidigt var jag ganska förtvivlad över att jag inte riktigt kom vidare i min egen väg mot riddarprovet. Efter att ha lagt min själ i att få min ”verrückt” passagerande häst att piaffera så lyckades jag faktiskt till slut, till Bents stora förvåning.
Majestätisk piaff
Och det blev ingen dålig piaff heller. Det var som en passage på stället. Något liknande hade Bent aldrig sett varken förr eller senare. Den var helt crazy fantastisk! Samma var hans skolgalopp senare med en höjd som ibland var upp till en meter. Det var en magisk känsla att rida den här piaffen när jag väl fick till den. Det går inte ens att beskriva med ord. Och skolgaloppen likaså.
Tack vare Ewa
Fast den var det inte Bent som hjälpte mig till och det var väl också en del i att jag började tvivla. Ewa Jälmbrant bjöd hem mig till sig en av kvällarna när vi var uppe i Umeå Aureolo och jag. Jag fick sitta upp på hennes hannoveranerhingst Windwurf och rida skolgalopp. Det var så roligt! Min uppfattning om galopp var ju att det går fort framåt liksom. Så där satt jag, framåtlutad på den arma, snälla hästen, medan han galopperade helt och hållet på stället.
Windwurf visade vägen
Nåja, efter några rundor så hade jag faktiskt greppat det. Snön lyste vit på taken och endast Ewa och jag var vakna i den norrländska, mystiska natten och hennes enastående häst visade mig hur man rider en skolgalopp! Och snön föll sakta i strålkastarens sken. Ridkonst.
Svindlande tanke
Den finaste tanken Ewa gett med mig var den att varje häst du grenslar faktiskt ger dig en uppfattning om alla dem som ridit den hästen och alla hästar de ryttarna har ridit. Tänk dig det bakåt i generation efter generation så har vi en obruten kedja av kunskap som traderas av kropp intill kropp och utan ord. Det är en så svindlande vacker tanke som jag alltid kommer vara dig evigt tacksam för Ewa!
Bents förvåning
Döm om Bents förvåning när jag lagom till dag två på kursen faktiskt kunde sitta upp på Aureolo och göra samma sak som Windwurf hade visat mig och han bara skolgalopperade som om han inte gjort annat förr i sitt liv. För den som undrar så är skolgaloppen fyrtaktig galopp på stället. Sådan som man ser på de gamla målningarna. Och näe, inte tralloppera! Det är något annat!
Livet är randigt
Det är något annat. Så hade vi då väldigt roligt också, liksom samtidigt. Min kollega Pernilla Olausson brukar säga att livet är randigt. Så var det nu också. Känslan av att något inte var som det skulle växte sig starkare och samtidigt hade vi så roligt som till exempel….
No Comments