För vems skull

Dagens fortbildning om att se hälta och smärbeteende hos häst för B- och C-tränare var oerhört intressant och gav upphov till så många funderingar. Ska tanka ur dem också vid tillfälle. Men jag börjar med en av de saker som en mycket eftertänksam Pether Markne sa sprunget ur många års erfarenhet av att också göra mycket fel.

”En del hästar är helt enkelt inte lämpade för vissa saker och särskilt inte kanske på en särskilt hög nivå då. Så är det bara. Och då är det enklast av respekt för hästen att lämna den vidare till någon som kanske ska fortsätta på lättklass-nivå för det kan den hästen klara av.”

Eller så ska den lämnas vidare till någon som bättre kan ta hand om hästen för det den är bra på eller om den är väldigt livlig har lättar att hantera det utan att bromsa den och bara hålla den tillbaka.

Men hur lätt är det? Vad innebär det för självkänslan? Hur lätt är det att konstatera att den här hästen är lite för mycket för mig? Eller den här hästen kommer inte med bästa vilja i världen gå Grand Prix. Hur mycket pengar och tid jag än har investerat i den och även om jag har fött upp den själv.

På fortbildningen mötte jag Per Danielsson som en gång för närmare 16 år sedan hjälpte mig att sälja min högt älskade hannoveranerhäst som jag själv kört hem från Tyskland som tvååring. Gentle Touch. Jag minns hur svårt det var att komma fram till det beslutet att lämna bort honom till försäljning. Jag väntade mitt andra barn, Vera och Gentle hade en tendens att med sina 176 cm hoppgummi hoppa till och studsa när man minst anade det. Mina medryttare föll av en efter en och bröt oftast något då. Jag föll till slut också av och gjorde mig så illa i bäckenet att det tog en lång stund innan jag ens kände mina ben igen. Då var jag gravid i fjärde månaden. Prestig Hur gör man när man är ridlärare och ska erkänna för sig själv och hela världen att man inte rår på den här hästen? Det tog mig lång tid att processa det hela. Sen kom den rätta frågan som hjälpte mig att fatta det enda rätta beslutet. För vems skull? För vems skull ska jag behålla hästen som jag inte har råd att falla av ifrån? För min egen prestiges skull? För mitt ofödda barns skull? För min familjs skull? För alla ev elever som inte kommer ha förtroende för mig om jag inte rår på den här livliga hoppehästen?

Så Per hjälpte mig att sälja honom. Jag svalde stoltheten och bestämde mig för att även för hästens skull. Denna fantastiskt fina och begåvade hopphäst så skulle han säljas. Första hamnade han fel men sen hamnade han hos Maria Rentsch-Jonas. Per hoppade honom framgångsrikt på 140 cms höjd i många år. Jag hade kontakt med Maria några gånger och det var underbart att höra hur glad hon var i honom och hur bra det gick även om hon också fick en flygtur eller två.

Med Pethers ord ringande öronen lämna vidare eller lämna över. Ge alla en bättre chans. Nu kunde jag känna stolthet över att jag var så klok för allas vår skull. Döm om min förvåning när Per berättar att Gentle eller Göte som han kallas lever 23 år gammal och står 3 km från Stav där vi var på utbildning!! Så jag satte mig i bilen och åkte till gården med de många stallen och tänkte så här sent på en söndag får jag väl leta mig fram mellan alla boxarna för att hitta honom. (Det fanns ganska många stall att välja på!) Så går jag rakt in i stallet och där på stallgången står min gamla vän med sin familj! Tårarna brände men jag höll dem tillbaka och fick en fin liten stund med honom och hans matte Maria och barnen som studsade runt omkring honom. Kände sån glädje och tacksamhet att återse min gamla häst som mådde så bra och hade en så bra familj. Det var helt rätt beslut jag fattade då och jag är så glad att jag kunde svälja min stolthet.